Fastighetsmarknaden har den senaste tiden präglats av ett trevande marknadsläge. I stunder då det är svårare att få ihop kalkylen för nya investeringar kan det vara intressant att titta närmare på kostnadssidan i den egna verksamheten.
Global instabilitet, stigande räntor och inflation, ökade materialpriser med mera har under en längre tid haft stor inverkan på investerares strategier och riskvilja, och det har därför varit svårt för marknadens parter att mötas i en ny balans.
Den svenska regleringen av inkomstskattemässiga värdeminskningsavdrag för investeringar i fastigheter innehåller flera incitament som avser främja investeringar och utveckling i fastighetsbolag samt att fastighetsbolagens befintliga fastighetsbestånd kontinuerligt används på effektivast möjligaste vis.
Genom att i byggnader avsedda för rörelsedrivande verksamheter identifiera byggnadsinventarier – delar och tillbehör som kan anses direkt tjäna de bedrivna näringsverksamheterna i byggnaderna – kan avdragen för anskaffningar ofta ökas väsentligt under åren direkt efter investeringen. Avdragen ger en sänkt aktuell skattekostnad och ökat kassaflöde vilket skapar utrymme för nya investeringar. I dagens högräntemiljö blir det dessutom än mer värdefullt att få tillgång till de skattekrediter som lagen medger.
Min erfarenhet är att många fastighetsägare endast utnyttjar reglerna som finns i viss utsträckning och att arbetet kommer med utmaningar. Detaljkunskaper om såväl skatt, redovisning och byggnadskonstruktion krävs, och praktiska svårigheter måste övervinnas när olika yrkesgrupper samverkar. Det kan därmed vara en god idé att se över sina rutiner för den löpande inkomstskattemässiga klassificeringen av investeringar i fastighetsbeståndet.
Något färre fastighetsägare känner till, och utnyttjar, är att byggnadsinventarier ska identifieras vid lagfarna förvärv av fastigheter. Fastigheter anskaffas idag i stor utsträckning genom bolagsförvärv och möjligheten ligger då ofta i att analysera historiken av lagfarna fastighetsförvärv i det förvärvade bolaget. Korrigeringar av en felaktig historisk skattemässig hantering i det förvärvade bolaget – eller den egna historiken – kan ofta frigöra välkommet inlåst kapital.