Tydlig framtidstro

Kanske började intresset för bygg med den koja som Joel Ambré tillsammans med farfar Gunnar byggde i familjens trädgård i Öjaby utanför Växjö som liten pojk, redan innan han börjat ettan i skolan.

– Om jag minns rätt blev det tio våningar. Min farfar tyckte att det var jättekul och kom alltid med brädor och spik när han hälsade på. Min mamma var nog inte lika imponerad över att ha kojan i trädgården, men hon hade tålamod.

Någonstans vid tolv års ålder revs kojan, så projektet blev långvarigt. Att hänga i kojan när den var klar var dock inte intressant – det var byggandet som var grejen. Något som har ändrats med åren. I dag sätter han värde på de hus han varit med och byggt.

Ett av dem är Forskaren i Hagastaden, där de första hyresgästerna i dagarna har flyttat in.

Men, vi backar bandet.

År 2000 gick flyttlasset till Lunds tekniska högskola och ingenjörsutbildning med inriktning väg och vatten. Redan första sommaren fick han praktik på Skanska och där började karriären. Ett traineeprogram tog honom till Stockholm, och efter det har titlarna varit många – utsättare, arbetsledare, produktionschef och projektchef. Varje gång han har känt att han vill utvecklas har dörrar öppnats. 2010 bar det av till Houston i USA och fastighetsutveckling. De två sönerna var då drygt två och fyra år.

– Det var projektutveckling one on one. Jag kände att det nog var det jag sökte och nu har jag fått verka som projektutvecklare under en stor del av min karriär. Men det var tufft. Konkurrensen är mycket högre på den amerikanska marknaden, det är hårdare förhandlingar, större belopp och det är fler som ska ta del av eventuella övervärden. Man får vakta sin rygg.

Trots det trivdes han. Och delar av mentaliteten tog han med sig när familjen flyttade tillbaka till Sverige efter fyra år.

– I amerikanska södern utgår man från att man inte blåser varandra. Ett småländskt uttryck är att det ska ryka i båda skorstenarna. Det ligger inte i tiden, men det går inte att göra något på någon annans bekostnad – om man är långsiktig kommer det alltid tillbaka. Den mentaliteten tycker jag om, även om vägen fram var tuff.

Efter ytterligare fem år och totalt 18 år på Skanska valde han att lämna, till tonerna av studentsången som hans kollegor framförde – han var vuxen nog att klara sig själv nu.

– Jag hade under mina 18 år känt att varje gång jag sträckte upp handen och sa att jag var redo för nya utmaningar dök det ganska kort efter upp en ny möjlighet. Men så räckte jag upp handen och det fanns inte så många kvar. Det är ganska trångt när man kommer lite högre upp.

Efter kontakt med en rekryterare träffade han Vecturas styrelseordförande Mats Wäppling. Resultatet blev en vd-tjänst på bolaget 2019.

– Jag kände mig ganska redo för en roll som vd, mycket tack vare alla åren på Skanska där jag hade ledande roller på nyckelpositioner runt om i den kommersiella projektutvecklingen. Sedan ska jag ärligt erkänna att jag inte förstod exakt vad det innebar. Jag visste inte då vad jag vet i dag om ekosystemet och om att tillhöra Wallenbergsfären.

Tidpunkten då han tillträdde vd-tjänsten skulle visa sig inte bli helt enkel. Pandemin slog till med full kraft ett halvår senare, och inte långt efter började ekonomin knaka. För Vectura har det varit full fart framåt, trots pandemi och kris. Och även om bolaget har påverkats precis som många andra bolag finns en stor skillnad.

– Vi har en ägare, och det är ganska unikt för ett fastighetsbolag. Och vi har en ägare som har de finansiella musklerna att supportera ett relativt litet bolag i den större sfären.

Vectura står för knappt en procent i eget kapital mot Investors börsvärde.

– Om vi behöver ett tillskott för att lyfta oss över en brytpunkt så finns det kapitalet. Det är få förunnat. Det får det att verka enkelt, men det är absolut inte enkelt för vi vill förstås prestera och göra ett bra jobb, vilket ju mäts i de finansiella resultaten. Behöver man gå till mamma och be om pengar är det ett statement om något.

De tuffa ekonomiska tiderna till trots arbetar Vectura med flertalet stora kostnadstunga projekt, projekt som till en början delvis börjat på spekulation. När Forskaren startade var exempelvis endast 25 procent uthyrda till Elekta.

– De projekt vi startar nu är till stor del uthyrda. Under förra året var det Saab i Lund, vi har nyligen gått ut med Volvos tidigare huvudkontor som är fullt uthyrt och Active Lab i Goco som är uthyrt till 80 procent. Marknaden kräver det i dag, men det kommer också behövas ett visst spekulationsbyggande framöver. Vi kommer behöva ta ett högre risktagande och starta med lägre uthyrningsgrad.

Han tror också att man måste ifrågasätta affärsmodellen med avtalslängder i framtiden. Långa avtal är tryggt för bolagen, men inte många hyresgäster vet var de befinner sig om 10 till 20 år.

– Jag tror inte på strategin om golv, väggar och tak. Det krävs mer. När Elekta nu flyttar in i Forskaren och beskriver vad huset ska stå för – samarbete, inno­vation och konkurrenskraft – det är det vi vill vara med och bidra till. Jag tror inte att vi som fastighetsägare kan skriva kontrakt, lämna nyckeln till hyresgästen och säga att vi ses om fem år. Vi måste vara mycket närmare och aktiva i relationerna, lyssna och vara lyhörda i hur vi som förser bolagen med den byggda miljön kan stärka deras konkurrenskraft.

– Flera av våra hyresgäster behöver labbmiljöer för att produktutveckla. I samband med det blir mitt arbete och vi som bolag mycket mer syftesdrivet.

Hur viktigt är det för Vectura att bidra till konkurrenskraften?

– Vi är ett fastighetsbolag och vi mäts i uthyrda kvadratmeter, driftnetto och, kanske ett överskott i slutet av dagen. Vi måste tjäna pengar på det här. Det är vår kärnverksamhet, men jag tror inte att vår kärnverksamhet fungerar om den inte innefattar den andra aspekten också. Då haltar den.

Med mer än 150 000 kvadratmeter i projekt, framöver ännu mer i och med affären i Torslanda och Volvo Cars som kan innebära så mycket som 200 000 till 300 000 kvadratmeter, kan man lugnt säga att Vectura är på en stark tillväxtresa. Med det kommer bolaget att behöver växa.

– Vi behöver bli ett större bolag. Delvis för att kunna administrera och facilitera de här produkterna. Det finns skalfördelar med att vi är så effektiva i vårt ägande. Ur ett Investorperspektiv behöver vi också vara lite större. Vi är ett av få bolag som Investor har skapat från grunden. Det är inget förvärv som ligger till grund för vår tillväxt, utan vi började med Grand Hôtel och Arsenalsgatan som bas för bolaget.

– Vi kommer aldrig att mäta oss med ett Mölnlycke, men vi behöver närma oss och bli ett större bolag för att det ska fungera och för att det ska löna sig för Investor att investera tid och engagemang i oss. Var den bortre gränsen finns vet vi inte, men att vi skulle kunna vara som ett större noterat fastighetsbolag inom en fem–tioårsperiod råder det inga tvivel om.

Ser du en börsnotering framför dig?

– Det är väl mer en ägarfråga, men ingenting som diskuterats vad jag känner till – Patricia Industries har som uttalad strategi att utveckla helägda bolag. Och Investor mår väldigt bra av att ha både noterade och onoterade bolag.

Öppnas dörrar för att ni befinner er i Wallenbergssfären?

– Vi är alltid välkomna, och dörrar öppnas. Sedan handlar det bara om bolagets egen förmåga att bygga en relation. Vi får ingenting serverat.

I Forskaren har Vectura tecknat avtal med ett syskonföretag, Atlas Antibodies, vilket inte är så lätt som man kan tänka sig. Risken med syskonrelationer, menar Joel Ambré, är att man kan ta varandra för givna, åt båda håll. Marknadsmässighet på armlängds avstånd är viktigt för att det ska fungera. Men när syskonen väl hittat varandra krävs det mycket för att relationen inte ska bli bra.

Volvo Cars är inte ett syskon, men för ett år sedan blev Vectura kontaktade av bolaget. En bekräftelse, enligt Joel Ambré, och smickrande.

– Det bekräftar någonstans vår tro och affärsmodell kring att vi i den byggda miljön kan bidra till bolags konkurrenskraft. Jag återkommer till konkurrenskraften igen. Att attrahera andra bolag till Torslanda som kan ta del av infrastrukturen där är en viktig del i vår strategi, att finnas i anslutning till anläggningar som inte flyttar på sig.

Tillbaka till Grand Hôtel. Ett landmärke, grundat 1874. En fastighet som Vectura hade i sin portfölj och som man valde att sälja för hela 3,6 miljarder kronor våren 2021, vilket då räknades som en av de största köpeskillingarna för en enskild fastighet i Sverige någonsin.

Hur kändes det att sälja en klenod?

– Det är ett landmärke vi är stolta över. Vi hade utvecklat Grand Hôtel till den fastighet den är i dag, och jag tycker att vi raka i ryggen kunde lämna över till ett fortsatt långt ägande inom sfären. Och nu när vi har börjat välkomna hyresgäster till Forskaren har vi ett nytt landmärke.

Hade ni sålt utanför familjen?

– Det tror jag hade varit väldigt osannolikt. Vi har gjort en väldig resa under de här fem åren. Att sälja Grand Hôtel som var hälften av vårt fastighetsvärde – det var för bolaget en stor omställning. Och att under förra året avyttra äldreboendeportföljen med en transaktion på ungefär fem miljarder kronor – det var återigen halva fastighetsbolaget. Nu har vi konsoliderat oss till en väldigt tydlig framtid och har en pipeline som är fokuserad, men allt det här har hänt på ganska kort tid.

Kommer ni avyttra i framtiden?

– Nej. Det kan vara att vi konsoliderar portföljen, men vi är inte i den här verksamheten för att avyttra, utan det handlar om långsiktighet.

Vad är du mest stolt över i din karriär?

– Det kanske är för tidigt att säga, men det vi har gjort med Vectura hittills – det är jag stolt över. Vi har hittat en nisch och ett berättigande som känns väldigt bra i hjärtat.