Göteborg är på väg att ta täten i Sverige
Jan Wifstrand, Krönikör
Är sedan våren 2016 krönikör för Fastighetsvärlden. Wifstrand har varit chefredaktör på Sydsvenskan och DN. Han är även grundare av nyhetsbyrån Rapidus. Han har även ett flertal gånger varit moderator vid FV:s seminarier.
(Krönikan publicerades ursprungligen i magasinet Fastighetsvärlden 2/2023)
Kära läsare, välkomna till en aningslöst positiv krönika, utan gnäll, utan depression, utan svartmålning, utan slapp kritik.
En del av er anklagar mig nog för en aningslöst ljusblå bild. Jag tar risken.
När jag några gånger i början av året besöker vår andra stad, i snålkalla blåsiga vintern, bland annat i anslutning till handbolls-VM, passar jag på att se mig omkring på riktigt. Jag tar hela rundan från Drottningtorget längs Södra Älvstranden ut till Älvsborgsbron, fryser häcken av mig men tar mig vidare över till Hisingen och tillbaka hela vägen längs den ganska nyexploaterade sträckan vid och förbi Eriksberg. Och så avslutningen över Hisingsbron.
Det går inte att komma undan slutsatsen.
Byggprojekten har förvandlat stan till labyrinten i Knossos.
Göteborg sjuder av aktivitet, det byggs och projekteras och planeras och jubileras (snart) så det står härliga till. Mellan huskropparna på Lindholmen känns det hur ett helt nytt kluster av modernt industriellt tänkande växer fram, med fordonsindustrin som bas, för en ny framtid. Och Karlatornet må vara hur galet som helst som projekt, men jag blir impad när jag står vid foten. Och i en annan del av stan, i Gårda, beundrar jag det nya hotellprojektet Jacy’z och hur det blir fart på gamla unkna bakgator.
Jag bodde i Göteborg anno dazumal, för flera decennier sedan. Då upplevde jag en internmysig, ganska inkrökt anda där folk knappt kände någon från en annan stadsdel. Gammel-Hjörne bestämde vad som skulle berättas och göteborgarna vandrade runt med ett ständigt Stockholmskomplex. Det är inte så längre. Göteborg är så hårt på gång att det inte går att hitta rätt gata. Byggprojekten har förvandlat stan till labyrinten i Knossos, men det får man ta. Det händer ju saker.
Det blir lätt att jubilera, 400 år och fest. Det enda mysterium som återstår är väl hur en så framåt stad kan gå man ur huse för att lyssna på Håkan Hellström (aj då, nu blev det gnäll i alla fall).
Göteborg växer med upp till 115.000 invånare till 2040. Jag ser fram emot att leda Göteborgsseminariet för Fastighetsvärlden i slutet av april. Vi har massor att tala om.
