(Krönikan publicerades ursprungligen i magasinet Fastighetsvärlden 1/2023)

Muharrem Demirok får det inte inte lätt om han väljs till partiledare för Centern, det går inte att glädja alla oeniga medlemmar.

Men Demirok kan göra stor nytta i rikspolitiken, om han ser till att lyfta fram sitt specialområde – stadsplanering och byggande. Där finns så mycket att ta itu med.

Bostadsminister Andreas Carlson (KD) har visligen lagt ner de utredningar som Socialdemokraterna tillsatte. Att bygga upp ett nytt statligt fastighetsbolag för bostäder är en tanke som inte ens borde tänkts.

Men regeringen måste utreda och göra om PBL, plan- och bygglagen, i grunden. Försvarsmakten ska stoppas från att öva på grund av bullerregler. Om man etablerar sig på nya ställen kan staten bistå med dämpningsåtgärder hos grannar, men den som självvalt bor intill existerande övningsområden får finna sig i att försvaret går först.

Bevarandebesattas möjlighet att härja med förvanskningsförbud måste begränsas. Vill Malmö kommun, och länsstyrelsen, behålla rumsindelningen i Villa Vånga får de rimligen köpa det gamla privatpalatset. Annars bör de nöja sig med att kräva att fasaden sparas när innanmätet byggs om till elva lägenheter.

Nu får han chansen att sätta frågan i centrum. Måtte han ta den.

Svenska Dagbladet rapporterade om en annan stollighet. Högsta domstolen meddelade 2021 att ägare till enfamiljshus måste få bygga om dem till parhus. Ett år senare beslöt HD – där ett av justitieråden har varit med om det tidigare beslutet – att det inte går för sig med nya villor med två lägenheter i ett område där planen från 1968 talar om enfamiljshus.

Politiker bör inte vara petimätriga med kvadraten. Men om de är det är ytan det intressanta, inte om en eller två familjer bor i huset.

För två år sedan sa Demirok så här i Corren: ”Oavsett vem som varit bostadsminister har jag blivit lika besviken. Samtliga har misslyckats med bostadspolitiken.”

Nu får han chansen att sätta frågan i centrum.

Måtte han ta den.