Räkna med apan
Anne-Marie Pålsson, Krönikör
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M). Hon har skrivit flera böcker bland annat om skattepolitik. 1993 drog hon igång den så kallade Pigdebatten och hon har flera gånger kritiserat vinster i välfärden. Pålsson är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan 2016.
Dagen innan årsmötet släppte Alecta sin kvartalsrapport. Plus 39 miljarder kronor. Ser ut som en revansch för de misslyckade affärerna i USA som kostade försäkringstagarna 20 miljarder och ledde till att bolagets vd sparkades. Inte för att han gjort några fel, utan för att någon behövde offras.
39 miljarder ser mycket ut men är inget att skryta över. För att se det måste man läsa pressreleasen noga. Avkastningen på aktieportföljen uppgavs vara 5,6 procent, att jämföras med Stockholmsbörsen som under samma period steg med 6,4 procent. Med ett förvaltat aktiekapital på 450 miljarder fick Alectas försäkringstagare 4 miljarder kronor mindre än vad de skulle ha fått med börsens breda index.
Mer oskicklighet än otur vågar jag påstå då Alectas placeringsfilosofi inte följer den av forskningen rekommenderade. Hos Alecta ska det förvaltade kapitalet fördela sig mellan olika tillgångsslag, regioner och branscher på ett bestämt sätt. Det har styrelsen beslutat. Vilka tillgångar som väljs inom varje kategori bestäms sedan av den enskilde förvaltaren. Det kräver mycket analysarbete och är därför en dyr strategi. År 2022 kostade den Alectas kunder nästan 1 miljard kronor.
”Ledamöter äldre än 50–60 år har aldrig kommit i kontakt med teoribildningen.”
Mot denna placeringsfilosofi står en annan. Populärt kallad apans. Den är enkel – går ut på att skugga index – och billig därför att med den behövs inga dyra analytiker. På sikt ger den ändå den bästa avkastningen. Detta har undersökts i ett oräkneligt antal vetenskapliga studier. Apan slår förvaltarna. För att kunna slå apan måste framtiden kunna bedömas. Det kan inte förvaltarna.
Varför byts då inte de dyra förvaltarna ut mot de billigare och bättre ”aporna”? Kan bara handla om kunskap. Det var först under 1990-talet som finansmarknadernas funktionssätt ingick som en självklar del i våra ekonomiutbildningar. Styrelseledamöter äldre än 50–60 år har därför aldrig kommit i kontakt med denna teoribildning och befinner sig därmed i underläge gentemot de välinformerade förvaltarna som förstås gärna fortsätter med denna, för egen del lukrativa men för bolaget dyra syssla. Vad värre är, med kunskapsasymmetrin utsätts bolaget för risken att skandaliseras som följd av usla aktieval. Det, om något, står bolaget dyrt.
(Krönikan publicerades ursprungligen i magasinet Fastighetsvärlden nr 3/2023)
