Storebror ser dig

Att trygghet och säkerhet för de flesta väger tyngre än övervakningskameror, avlyssning och annat som hotar den personliga integriteten är begripligt. Men ibland handlar det bara om klåfingrighet. Ta som exempel förslaget att skapa ett register för hushållens skulder och tillgångar. En idé som den förra regeringen tog till sig i tro att det skulle göra Riksbankens räntepolitik och Finansinspektionens tillsyn av den finansiella stabiliteten effektivare. Ty med ett register fick de berörda myndigheterna kunskap om hur den förda politiken skulle slå på individnivå.

En utredning tillsattes 2021 och utredarna fann att så var fallet. Medgav visserligen att registret är ett hot mot den personliga integriteten men underströk att dess fördelar väger tyngre. Jag har dock svårt att se hur vetskap om att låt säga 10 procent av hushållen har små ekonomiska marginaler gör Riksbankens penningpolitik mer träffsäker.

Hade gärna sett att han i stället påpekat att registrets fördelar är tveksamma.

Snarare tycker jag mig ana ett helt annat skäl till registret, nämligen att skapa de tekniska förutsättningarna för att återinföra förmögenhetsskatten. För att den ska kunna beräknas och tas ut måste vi nämligen veta vilka tillgångar och skulder individen har. Då behövs ett register.

I lördagsintervjun (den 25 november) ger Erik Thedéen sitt stöd till registret. Som riksbankschef är Thedéen en ledande man i statens tjänst. Vad han säger spelar roll. Hade därför gärna sett att han i stället påpekat att registrets fördelar är tveksamma och varnat oss för riskerna: att registret kan missbrukas och användas för annat än avsett och hamna i orätta händer, ty aldrig så stränga sekretessregler utgör sällan något hinder för datakunniga att hacka sig in i system. Påmint oss om att bara för att något är möjligt behöver det inte vara lämpligt.