Fyrtio procent av alla hushåll i Sverige består av en person. Och? Ja, det finns ju en hel del forskning som visar att ensamhet är rena hälsorisken. Nu vet jag förvisso att en väsentlig andel av dessa ensamma har ett rikt socialt liv. Men det är slående att Sverige utmärker sig internationellt, ensamboendet är betydligt lägre i flertalet länder med liknande välstånd.

Är det dags för en colive-reform? Vilken politiker skulle våga föreslå stimulans till dem som projekterar för samhörighet, mot ensamhet?

Boende för dem som vill eller ibland måste bo tillsammans utan att vara en familj har funnits i alla tider. Men företag som Colive, Allihoop och Stena Fastigheter tar idén till en annan nivå och marknadsför ”togetherness” på ett helt nytt sätt.

Eget rum, gemensamma utrymmen och nyttigheter, rentav städning, det är coliving – och jag talar alltså inte om äldreboenden …

”En kombination av coliving och hotellverksamhet i samma fastighet – varför inte?”

Men jag har nu länge undrat varför det är nästan bara bygg- och fastighetsbolag som går in i dessa nya projekt tillsammans med innovativa utvecklare. Titta på hotellbranschen. Här finns massor av erfarna ledare och ägare som är specialister på hur man kombinerar eget rum med tjänster.

En kombination av coliving och hotellverksamhet i samma fastighet – varför inte? ”Colive Scandic” eller ”Radisson Together”? Kan det vara nåt?

Jag är långt ifrån någon expert på området, ni som kan detta har säkert synpunkter. Men jag tänker helt klart ställa dessa frågor till hotell-vip:ar när jag leder Fastighetsvärldens ”Hotell & Fastigheter” den 19 oktober.

Att minska styrkan i det ofrivilliga varumärket ”Loneliness in Sweden” vore en välgärning.

Ingen märkte av den senaste bostadsministern, förresten. Blir det någon ny eller borde den posten in i Socialdepartementet, kanske? Ursäkta en aningen cynisk kommentar.