Lär av Socialdemokraterna
Anne-Marie Pålsson, Krönikör
Docent i nationalekonomi och fd riksdagsledamot (M).Hon har skrivit flera böcker bland annat om skattepolitik. 1993 drog hon igång den så kallade Pigdebatten och hon har flera gånger kritiserat vinster i välfärden. Pålsson är krönikör i magasinet Fastighetsvärlden sedan 2016.
Under 42 år regerade Socialdemokraterna Sverige innan borgerligheten vann valet 1976. Men också efter denna förlust har S dominerat svensk politik. Innehaft regeringsmakten i 25 av de senaste 42 åren. Detta säger något om S skicklighet inte bara i att forma en politik som vinner väljarnas gillande utan också i förmågan att finna de nödvändiga allianserna för att kunna genomföra den.
Här har S anlagt ett pragmatiskt synsätt: med samma lätthet har partiets toppar dinerat med storkapitalismens främsta företrädare – familjen Wallenberg – på Täcka Udden och kohandlat med hårdföra kommunister i riksdagens utskott. En självklar strategi för den som förstår att i politik är förhandlingar och allianser hårdvaluta. Och som resignerat inför det faktum att allt som görs och sägs i maktens korridorer inte är visligt. För det är ju som Tysklands järnkansler – Otto von Bismarck – en gång lär ha sagt: Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till.
Så annorlunda mot hur Centern och Liberalerna resonerat på senare tid. De har med sitt bestämda nej till varje form av samröre med Sverigedemokraterna avslöjat att de inte vill ägna sig åt korvframställning. Att ideologisk renlärighet går före makten.
Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till.
Alla vet att SD:s historia är tvivelaktig men de idéer som SD driver är inte unika för Sverige utan har fått genomslag i stora delar av den västliga världen. C och L har valt att möta hotet genom att isolera SD. Och med det minska sin egen makt eller göra sig maktlös beroende på hur regeringsförhandlingarna slutar. Ur strategisk synvinkel en svårförståelig strategi. Men så är ju C och L numera två små partier.
Ett alternativ vore att göra precis tvärtom – triangulera. Stjäla det bästa av motståndarnas idéer och göra dem till sina. Så gjorde Bill Clinton. Så gjorde Tony Blair. Så gjorde också S under partiets storhetstid. Hela tiden med samma resultat. Partierna blev stora och den politiska makten erövrades.