Julhandeln slog som vanligt nya rekord samtidigt som flera tyckare varnar för en fastighetsbubbla under 2010. Drar nu räntorna iväg mot en normalisering finns det en överhängande risk att den dopade fastighetsmarknaden, både den privata och den kommersiella, får sig en rejäl törn. Arbetslösheten visar inte heller på någon positiv utveckling och även om världens finansmarknader stabiliserats gryr oron för vad som händer när de gigantiska stimulanspaketen klingar av.
Vad har nu detta med lagom att göra?
Under 2008 och 2009 träffade jag ett flertal större bolag och hyresgäster som blödde ekonomiskt. Några av bolagen har slagits för sin existens och överlevnad och under det senaste året genomgått stålbad och gjort stora besparingar. Ändå säger alla att ”vi har hållit igen lite” eller ”tänker ekonomiskt just nu” och är ”försiktiga”. Ingen säger att det är riktigt tufft, utan precis som att det i en högkonjuktur uttrycks som ”lite medvind” har vi haft ”lite motvind”. Lågkonjunktur i Sverige och i Stockholm i synnerhet är när din kollegas grannes systers sambo blivit av med jobbet. Det drabbar oss inte med full kraft utan bara ”lagom”… på distans.
Vad skulle vi svenskar göra om inte ordet ”lagom” fanns? Personligen tycker jag att vi är ganska lagom, lite försiktiga i affärer och undviker att sticka ut men det har också sina poänger.
Tankarna för mig tillbaka till hösten 2008 när jag gjorde ett besök på vårt kontor i Canary Wharf i London där vi huserar under samma tak som Lehman Brothers. Ett totalt kaos bröt ut i samband med att finansjätten ansökte om konkursskydd. Jag möttes i entrén av horden av människor som förlorat sina jobb på dagen och kom bärandes på sina flyttkartonger. Några av dem hade tårar som rann nerför kinderna och stämningen var minst sagt nedstämd. De flesta stora byggprojekt avbröts och lades på is. Finanskrisen var ett faktum och väldigt många miste jobben och inte bara på bruksorter. Den kris, där ord som ”Eat someone else’s dinner” har en betydelse, har vi inte varit i närheten av här hemma. Det som kanske berört oss mest är att vi inte fått de löneökningar vi vant oss vid.
Jag var på ett nytt besök i London i november 2009 och möttes av en skylt i receptionen med samma logotyp Lehman Brothers – men med tillägget (in administration) och kände direkt att alla jag mötte nu hade en framtidstro och kände sig ganska starka. Det var ännu ingen högkonjunktur de såg i sikte utan en vilja att stänga år 2009 på bästa sätt, glömma, och ge sig in i 2010 där alla tyckte sig se ett ljus i tunneln.
Personligen tror jag inte att vi i Sverige ligger före i denna cykel utan efter, men inte heller att svängningar är lika dramatiska. Vi når kanske aldrig riktigt toppen men heller inte botten. Att vi är så lagom är kanske det som är det unika med oss svenskar – en ynnest och något vi ska vara stolta över. Hur skulle Sverige se ut om vi inte fostrats efter ordet lagom?
Ha ett lagom fantastiskt 2010.
