Drömmer som Magdalena

Vilken märklig dröm jag hade. I sömnen kom den, den inre monologen, grubblerier från statsministern själv. Som en Proust-spaning. Så här, som jag minns det. Kan ha glömt något, det var ju en dröm.

”Tänk om jag skulle ta och byta stil litet grann. Eller rättare sagt, jag är nog tvungen. Nu har jag ju inte längre till huvuduppgift att plocka av företagen så mycket som bara är möjligt … oj, jag har ägnat hela mitt yrkesliv åt det, litet märkligt …

… nej, nu måste jag ju ta itu med gängkriminalitet och sånt jobbigt. Det som Morgan skulle ha fixat. Men han har ju bara suttit där och avvaktat och avvaktat, och sedan har han kört Sverigedemokraternas förslag tre år efteråt, och trott att ingen skulle känna igen dom. Suck.

(Skåningar, alltså. Sega. Det var inte jag som utsåg honom och Linde, bara så ni vet.)

”Heter han inte Baljan eller nånting, han som säger att han ska bygga samhället.”

Vad i hela friden ska jag göra?

Jag fick en idé … eller var det Karl-Petter som sa det? Nå, det var i alla fall att jag borde prata med näringslivet. Fastighetsägarna, typ. Inte så van vid det. De kanske har lite idéer från sin horisont, dom som äger problemen lite här och var när galningarna rusar runt mellan husen och skjuter, tuttar på hus och soprum och kastar eld på blåljusfolket.

Heter han inte Baljan eller nånting, han som säger att han ska bygga samhället. Någon sa att han är sosse, kanske kan vara en ingång. Dom påstår att han är en smart kille. Jag är skeptisk, men vad gör man?!

Jo, jag kan väl också ringa någon chef för något stort kommunalt bostadsbolag, de lär ju ha sett problemen i vitögat. Ja, herregud, jag vet ju inte ett skit om sånt här, inte ens hur man kollar om ett städbolag är kriminellt. Här gäller det nog att tillsätta en utredning, så att jag har någon att hänvisa till när jag ”vänder på varenda sten”.

Okej då, jag får lägga ner mitt livsmål nu, alltså att stoppa 3:12-reglerna som gör de där giriga småföretagarna så rika. Kanske är gängkriminella lite farligare för samhället ändå.”

Sedan vaknade jag. Kallsvettig, skrämd. Det är så otäckt att drömma sanndrömmar. När kommer gängkommissionen?