Inte en fastighet

Carl Larsson förstod det. Han kallade boken ”Ett hem”. Inte ”Ett skatteobjekt”. Eller ens ”En fastighet”. Carl Larsson gav oss instruktioner för hur man gör för att förverkliga sin längtan. Ett ställe i världen som är vårt eget. En bas, en köl, en utgångspunkt.
Ett hem, helt enkelt.
Han var förstås inte ensam. Egnahemsrörelsen växte. Frihet var att kunna bygga sitt eget hem. Ofta med ett drag av nationalromantik. Geijers odalbonde var inte utrotad. Visst var den stora världens politik och ekonomi viktig. Idéer och ideologier. Men man bor inte i en ideologi. Inte i en idé. Inte ens i en skattetabell. Man bor i ett hem. Som finns i den lilla världen.
Så kom modernismen. Och funktionalismen. Hemmet skulle vara en fabrik för mänsklig råvara. Och politiken och ekonomin, varför skulle de protestera? Det var ju just mänsklig råvara de behövde. Ekonomin för pengarnas skull, politiken för maktens. Helst så standardiserad råvara som möjligt, för att passa de storskaliga mallarna. Det krävdes insyn, för att se om planerna gick i lås och kontroll för att korrigera den mänskliga råvaran när den gjorde fel.
Skattetabeller och miljonprogram. Taxeringsvärden och bygglov. Mest avslag. Vatten och avlopp. Ordning och reda. Inte ett hem. Plats för dygnsvila. Skatteobjekt. Fastighet.
Den lilla världens frihet krympte. Otillåten om ytan översteg en friggebod. Utveckling, säger ni. Man kan inte låta folk bygga som de vill. Och varför skulle man få investera skattefritt i en bostad, men inte i konst eller aktier? Därför att ett hem inte är en investering. Ett hem är ett hem. Den plats där människan borde få vara sin egen, bortom politik och ideologi. En fredad zon. Det var väl just därför radikaler och teknokrater fann varandra i bostadspolitiken. De stod inte ut med att se självständiga människor. Så blev ett hem en fastighet. Och Sundborn ett museum.

Fler Krönikor

Krönika

En chans för att överleva

Så har jag suttit här hemma framför datorn dag efter dag och ibland stirrat ut över den skräpiga bergsknallen på …

Krönika

Förstärkta trender i pandemins spår

Dag Klerfelt redogör för tendenserna – dit coronan för oss.

Krönika

Det osända kundbrevet

Visst, när det kommer ett företag och vill hyra sådär 6.500 kvm på fina gatan brukar det bli litet fart …

Krönika

Det heliga överskottet?

”Vi vet ju inte hur regering och riksdag skulle ha handlat utan den tvångströjan.”

Krönika

Måste få bygga som man vill

”Sen kom kommunen för att inspektera. Pang, bom. Entrén var inte tillgänglighetsanpassad nog”

Krönika

Kapitalet tränger ut folk

”Åtråvärd mark med hus kidnappas av kapitalstarka riskbolag.”

Krönika

Racka inte ner på det unika

Första gången statsminister Löfven neggade om Almedalen var 2017. Han sa då att han hellre reste runt i landet för …

Krönika

2001 – ett år att minnas

År 2001 kan gå till historien. Då chockades USA av 9/11 och inledde med det kriget mot terrorn. Samma år …

Krönika

"Dags att släppa in hyreskatter bland villahermeliner"

Malin Siwe är trött på att villaområden ska fredas.

Krönika

Kapitalism utan ansikten

”Jag fruktar att den dödar plats efter plats, stad efter stad.”

Krönika

Det höll på att gå helt på tok

Populära Nordic Party fyller tio år. Men första året som festfixare var ingen succé.

Krönika

Lär av Socialdemokraterna

”Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar blir till”.

Krönika

Ägna kyrkorna en tanke

Det finns fler kyrkor än de troende har behov av. Kan byggnaderna i stället bli bostäder?

Krönika

Röstade nästan på C!

”Jag var på vippen att lägga min röst på Centerpartiet i kommunalvalet i Stockholm”

Tillbaka till förstasidan