Inte en fastighet

Carl Larsson förstod det. Han kallade boken ”Ett hem”. Inte ”Ett skatteobjekt”. Eller ens ”En fastighet”. Carl Larsson gav oss instruktioner för hur man gör för att förverkliga sin längtan. Ett ställe i världen som är vårt eget. En bas, en köl, en utgångspunkt.
Ett hem, helt enkelt.
Han var förstås inte ensam. Egnahemsrörelsen växte. Frihet var att kunna bygga sitt eget hem. Ofta med ett drag av nationalromantik. Geijers odalbonde var inte utrotad. Visst var den stora världens politik och ekonomi viktig. Idéer och ideologier. Men man bor inte i en ideologi. Inte i en idé. Inte ens i en skattetabell. Man bor i ett hem. Som finns i den lilla världen.
Så kom modernismen. Och funktionalismen. Hemmet skulle vara en fabrik för mänsklig råvara. Och politiken och ekonomin, varför skulle de protestera? Det var ju just mänsklig råvara de behövde. Ekonomin för pengarnas skull, politiken för maktens. Helst så standardiserad råvara som möjligt, för att passa de storskaliga mallarna. Det krävdes insyn, för att se om planerna gick i lås och kontroll för att korrigera den mänskliga råvaran när den gjorde fel.
Skattetabeller och miljonprogram. Taxeringsvärden och bygglov. Mest avslag. Vatten och avlopp. Ordning och reda. Inte ett hem. Plats för dygnsvila. Skatteobjekt. Fastighet.
Den lilla världens frihet krympte. Otillåten om ytan översteg en friggebod. Utveckling, säger ni. Man kan inte låta folk bygga som de vill. Och varför skulle man få investera skattefritt i en bostad, men inte i konst eller aktier? Därför att ett hem inte är en investering. Ett hem är ett hem. Den plats där människan borde få vara sin egen, bortom politik och ideologi. En fredad zon. Det var väl just därför radikaler och teknokrater fann varandra i bostadspolitiken. De stod inte ut med att se självständiga människor. Så blev ett hem en fastighet. Och Sundborn ett museum.

Fler Krönikor

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Drömmer som Magdalena

”I sömnen kom den, den inre monologen, grubblerier från statsministern själv.”

Krönika

Varför fokus på fler byråkrater?

”Som om Boverket skulle ha bättre lokal koll än kommunerna.”

Krönika

Ansvarsutkrävande – var god dröj

Riksbanken – denna vördnadsbjudande institution. Höjd över partipolitisk småskurenhet. Arbetsplats för 100-tals högutbildade ekonomer. Ledd av en direktion bestående av …

Krönika

Miljölagen måste göras om i grunden

”Politikerna stiftar lagar med motstridiga mål.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Förlåt mig. Hur kan man ha så fel?

”Nu tycker jag synd om hotellägare och operatörer igen.”

Krönika

När kommer inflationen?

”Minsta signal om att inflationen är på väg upp får investerarna att ta position.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Visitismen är Sveriges framtid

”Samtliga jag talar med – undantagslöst – saknar de sociala kontakterna”

Krönika

Renässans för fastighetsskatten?

”Fastighetsskatten är godtycklig – dess avkastning går inte att beräkna”

Krönika

Utseende är inte allt

”Att sälja radhus och villor kan vara svårt i det polisen kallar särskilt utsatt område.”

Krönika

Dan Andersson och Klarakvarteren

”Vi renoverar det som är borta, bevarar rivna hus, återupplivar de döda.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Studieresa till Landskrona?

”Det behövs helt nya, lång­siktiga grepp. Fastighets­ägarna borde till exempel börja bry sig.”

Krönika

Happy days are here again

”Så snart allt återgår till det normala blir det business as usual.”

Krönika

En chans för att överleva

Så har jag suttit här hemma framför datorn dag efter dag och ibland stirrat ut över den skräpiga bergsknallen på …

Krönika

Förstärkta trender i pandemins spår

Dag Klerfelt redogör för tendenserna – dit coronan för oss.

Tillbaka till förstasidan