I en debattartikel med rubriken ”Ask sviker äganderätten” i DN (100119) gick LRFs ordförande Lars-Göran Pettersson till hårt angrepp mot regeringen och i synnerhet justitieminister Beatrice Ask för att urholka ersättningsreglerna vid expropriation.
Tyvärr sätter regeringen inte bara kommersiella aktörers intressen före den lille markägarens berättigade intresse av rättvist och säkert bestämd ersättning vid expropriation, utan undergräver just nu i handling äganderätten som en viktig grundpelare i vårt samhälle. De fyra regeringspartierna har konsekvent innan de hamnade i regeringsställning efterlyst ett förstärkt skydd för äganderätten och betonat dess avgörande betydelse för tillväxt och investeringar. Man har också sagt sig eftersträva ett samhällskick med större respekt för grundlagar och principer.
Äganderätten har beskrivits som närmast helig för ett modernt samhälle. Det var ju för övrigt under franska revolutionen som idéerna om en ”helig okränkbar äganderätt” fördes fram, då som skydd mot överhetens/adelns vana att inte respektera densamma.
Det är inte godtagbart att man tummar på äganderätten, skrev bland annat Carl Bildt i en motion till riksdagen för några år sedan samtidigt som han krävde ett förstärkt skydd för äganderätten. Även Centerpartiet, med sin förankring i bondesamhället, har sagt sig värna om äganderätten men vänder nu mark, jord- och skogsägarna ryggen sannolikt under inflytande av vad som man raljant utanför Stockholm kallar ”Stureplanscentern”.
Väl i regeringsställning är alla löften och uttalanden om äganderättens betydelse som bortblåsta. Ett upprörande exempel är ett expropriationsärende i Mölndals kommun, där man snabbt ställer upp till parti och alliansbröders hjälp för att bygga ett nytt köpcenter i centrala Mölndal. I andra kommuner bygger man externa köpcentra för att undvika att trafiken styrs in mot stadskärnan. I Mölndal vill man göra tvärtom. Den detaljplan som varit ute på remiss har mötts av mycket stark kritik men ändå tillstyrker regeringen genom Centerpartiets Andreas Carlgren kommunens ansökan om expropriation för att bistå den moderata kommunledningen. Detta trots att något erbjudande från kommunen om förvärv inte riktats till fastighetsägaren och utan att beakta att handläggningen är otillräcklig.
För drygt ett år sedan fick regeringen slutbetänkandet ”Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen m m”. Utgångspunkten i utredningen är” att skyddet för enskild äganderätt ska vara starkt” . Ett lagförslag är utlovat under vårriksdagen. Ändå tillstyrker regeringen ett tvivelaktigt krav på expropriation som dessutom inte handlagts på sedvanligt sätt.
Expropriation av mark är en direkt kränkning av äganderätten och bör enligt europeisk tradition, till vilken Sverige tvingats anpassa sig, endast ske i de fall då synnerliga angelägna samhällsintressen står på spel. Expropriation har trots detta under senare tid i allt större utsträckning använts även för kommersiella ändamål och i kommunalt och privat vinstsyfte.
Fallet Mölndal är upprörande och ett uttryck för en nonchalant och arrogant syn på äganderätten. Kommunens ansökan om expropriation för ett franskt bolags räkning strider inte bara mot grundläggande bestämmelser/ konventioner och historiska värderingar utan också mot kommunallagen. Avsikten är i det här fallet att i strid med kommunallagens principer att överföra äganderätt från en privat aktör till en annan för att bereda den senare vinning.
Det är uppenbart att moderaterna är beredda att tumma på en rad grundläggande värderingar om äganderättens betydelse i ett modernt samhälle. Centerpartiet, som kämpar för att nå fyra-procentsspärren styrs uppenbarligen i allt större utsträckning av personer, som inte har den minsta förståelse för partiets djupa förankring i bonderörelsen och glesbygden och dess påstådda intresse att värna skyddet för ägandet av mark. Nej vackra ord om äganderättens helgd väger lätt när ett eget kortsiktigt intresse skall främjas. Fundamentalt handlar det om gränsdragningen mellan det offentliga och det privata. Regeringens inställning kan uttryckas som följer:
Vi älskar höga principer så länge de inte begränsar vår egen obegränsade flexibilitet.
Eller som Ignatius de Loyola (Jesuitordens grundare) hade uttryckt det: ”Ändamålet helgar medlen.” Carl Lidbom hade inte haft något att invända mot tillvägagångssättet.
