Det ryker från branschen
Du har hört uttrycket: ”Vi kör så det ryker”. Fastighetsbranschen har kört så det rykt i tio år. Och det enda som återstår är själva röken som ligger som en giftig dimma över ruinerna. Det har blivit dags att kalla på skattebetalarna för att städa upp. En fråga som jag tycker är särskilt intressant i sammanhanget lyder: Vilket ansvar har vi, du och jag, för att vi vårdar vår marknad och inte kör skiten ur den? Jag hör omedelbart invändningarna:
”Om nu banken var villig att låna ut 95 procent av köpeskillingen, skulle jag ha tackat nej då?”
”Visst tog vi risker, men inte mer än alla andra.”
”I slutändan är det politikerna som har ansvaret. De har inte förmått sätta fungerande spelregler.”
Hm, säger jag. Låter väldigt bekanta, alla dessa invändningar. Har hört dem i andra sammanhang:
”Först måste dom riktiga skurkarna ta sitt ansvar”.
”Vi var inte värre än andra”.
Eller den mer obehagliga:
”Det var inte mitt ansvar. Jag bara lydde order”.
De är rätt bedrövliga, dessa invändningar där det alltid är någon annan som borde ta ansvar. Aldrig jag. Någon annan: regeringen, riksbanken, EU, bankdirektörerna. Alla vi som kan leva gott tack vare fungerande marknader måste börja fundera på vårt personliga ansvar. Det finns faktiskt likheter mellan ekologi och ekonomi.
Allt hänger ihop och om alla kör så det ryker och struntar i resten, brakar det förr eller senare. Avreglerade, globala marknader betyder att vi inte kan vara ansvarslösa barn längre och räkna med att mamma och pappa torkar upp när vi spillt ut all mjölken. Ansvaret är vårt. Och: vi kan inte lita på att skattebetalarna gång efter gång är beredda att städa upp efter oss ansvarslösa småglin.
