Först verkar Strandvägen i Stockholm så lyckad. Superlyckad! Husen är visserligen stora och fyrkantiga som kaserner men med alla tinnar, torn, vapensköldar och krumelurer blir det rent av stiligt. Längs Strandvägen finns all den service man behöver: en bilaffär, ett par möbelaffärer, en kvartersrestaurang, ett café, en resebyrå, en bank, en bensinstation. I mitten av gatan finns en bred allé. Den är mörk och dyster men jag har promenerat där många gånger och aldrig råkat ut för något. Det har hänt att demonstrationståg på väg mot någon ambassad skränat förbi, men det är allt.
Det finns inget som skvallrar om att detta är en av Stockholms mest brottsbelastade gator. Det är paradoxalt: fridfullt och välstädat, ja faktiskt pampigt, men bakom de massiva tegelväggarna pågår finansiell gängkriminalitet, insideraffärer, bedrägerier med bluffakturor, direktörsfiffel. De små människorna i de stora husen hämtas regelbundet till förhör och häkten.
Jag har talat med folk i husen. De berättar om fängslade momsbedragare vars familjer smyger i portar och trapphus för att inte utsättas för grannarnas trakasserier. För att inte tala om våldsamma polisrazzior mot toppfigurer i kriminella nätverk.
Människorna på Strandvägen verkar på ytan så lugna. Men, vad ska de göra?
Läget är alarmerande. Det räcker inte med det gamla vanliga: polis och sociala myndigheter. Nej, det krävs samverkan mellan alla berörda, Riddarhuset som säkert har många medlemmar i kvarteren borde omgående göra något. För att inte tala om alla privata sällskap, de är ju en direkt inkörsport till den finansiella gängkriminaliteten.
Hur ska barnen på Strandvägen någonsin våga tro på framtiden? I en miljö där brott är vardag? Strandvägsbarnen är tickande bomber som om bara några år kan explodera i vilket direktionsrum som helst.
Lediga jobb
Fler Krönikor
Trygghet och säkerhet är inte samma sak
Om säkerhet nu förs in som ytterligare parameter riskerar det att bli ännu ett krav i ett redan tungrott system.
Först liv – sen lönsamhet
Varför syns inte handel, kultur och möten i bottenvåningarna i alla delar av staden?
Bästa bolaget i branschen
Lars Johnsson skriver en krönika om bolagen med den bästa totalavkastningen. Läs om de 15 bästa.
När människor möts växer företag
Arbete är i grunden ett socialt fenomen – och coworking skapar sociala sammanhang. Utan engagerad personal händer ingenting.
Svensk Handel: Ta förtroendeklyftan på allvar
”Vi vill betona att rätten att be om revision inte är en misstroendeförklaring, utan ett verktyg för att skapa trygghet – för båda parter.”
Framtiden är redan byggd – men inte färdigtänkt
I dag kommer arkitekter ofta in för sent. Det är ett slöseri med kompetens. Läs en gästkrönika av Alessandro M. Lucca och Pernilla Ivarsson.
”Det är inte AI som är hotet, det är medelmåttan”
Branschen behöver inte fler som väntar på att telefonen ska ringa – den behöver folk som ringer själva. Läs Klaus Hansen Vikströms FV-krönika.
Ta det Isitt!
”Det beror på SVT:s ängsliga inställning att allt måste vara komik.”
Floskler om stadens framtid –⁠ men tyst om ekonomin
Louise Lindquist Sassene: ”När den ekonomiska verkligheten inte diskuteras riskerar stadsdebatten att bli just det den ofta låter som: visioner utan finansiering. Eller floskler staplade på varandra.”
Demografi förändrar spelplanen
Adam Tyrcha om demografins skifte – och varför fastighetsinvesterare inte längre kan gömma sig bakom nationell medvind.
Hänger du med? Nu blir det tvingande områdessamverkan
Vad innebär lagen för dig som fastighetsägare? Jo – att det framöver blir allt mindre gynnsamt att stå utanför när dina grannar vill samverka.
Systemet knakar – och regeringen skruvar i presumtionshyran…
Regeringen finjusterar reglerna för nybyggda hyror. Mer förutsägbarhet utlovas – men de större låsningarna på bostadsmarknaden består.
Det vore bra att prata lite mindre om Nobel Center
”Vi bråkar om Nobel Center – medan framtidens samhälle faller mellan stolarna.”
Överskottets tid är förbi
”Det slutar aldrig väl. Förr eller senare måste notan betalas.”


















