Att våga hålla sig till sin övertygelse

Företagande och företagsledning handlar om att våga hålla ut och hålla sig till det man tror på. Allt för ofta stöter jag på folk i ledande befattning som inte har en konsekvent linje eller en klar uppfattning om vad de håller på med.

   Det är inte alltid så att man vet vad som händer, men det är i de stunderna som det är desto viktigare att hålla fast vid det man tror är rätt och riktigt. Att inte släppa taget och börja fladdra i sin uppfattning. Det är i medgång inga problem att uppvisa ett sådant beteende, det märks ju knappas eftersom alla kurvor går uppåt. När det blåser snålt och ett antal tuffa beslut ska fattas, det är då man märker om det finns en konsekvens i besluten eller om det fladdras omkring.

   Särskilt tydligt har detta blivit under den senaste krisen. En kris som jag anser har blivit onödigt djup och besvärlig eftersom det fattades så många irrationella beslut. Beslut som inte fattades som en följd av en övertygelse eller enligt en linje utan snarare på att bara rulla saker och ting framför sig. Särskilt allvarligt är detta då välbetalda personer som förväntas fatta beslut inte längre gjorde så.

   Jag är helt övertygad om att det riktiga är att man bestämmer sig för en linje och den håller man sig till till dess att man blivit övertygad om att den är fel, först då byter man uppfattning och linje. Detta förhållningssätt innebär att alla med någon form av intresse för bolaget har en möjlighet att förutse och förstå ett beteende och en handling. Vidare innebär detta förhållningssätt att eventuella korrigeringar är lätta att göra eftersom allt följer ett logiskt mönster.

   Tesen är att företagande och företagsledning är tillräckligt svårt och behöver inte kompliceras i onödan genom ett inkonsekvent eller irrationellt beteende. Tvärtom har vi i företagsledande ställning en skyldighet att på ett så enkelt och säkert sätt som möjligt berika våra aktieägare, något som inte lämnar utrymme för ett fladdrigt uppträdande.

   Så snart som vi inte har en klar uppfattning har vi tagit oss till Underlandet och mötet mellan Alice och Cheshire-katten vid vägskälet. Katten konstaterar lugnt att om inte Alice vet vart hon ska så kan hon ta vilken väg som helst i vägskälet.

• Kommentera gärna krönikan här nedanför! En ny ”het” krönikör publiceras här varje måndag.