Ur led är tiden. Förr arbetade man, sparade och investerade i någon verklig tillgång som värdeföremål, bondgårdar och andra fastigheter. Aktier var också ett alternativ och för den försiktige gällde bankboken eller madrassen.
Idag lever vi, mycket tack vare internet, i en helt annan värld. Den fiktiva världen har gjort sitt intåg såväl i privat- som i affärslivet. Idag vet oftast varken privatinvesteraren eller den professionella kapitalförvaltaren riktigt vad han/hon investerar i. Detta fenomen visade sig fullt ut i finanskrisen och var även en av grundorsakerna till krisens uppkomst.
Derivatmarknaden skapar en fiktiv handel med tillgångar inom olika tillgångsslag som till exempel råvaror, valutor, värdepapper och aktier.
Oljemarknaden tjänar som ett bra exempel på den fiktiva verkligheten. I genomsnitt säljs varje dag olja på derivatmarknaden motsvarande 36 gånger världens sammanlagda dagsproduktion från oljekällorna. Prissättningen styrs inte längre av den faktiska efterfrågan på olja för konsumtion utan mer av derivatmarknadens utbud och efterfrågan. Liknande förhållanden gäller för övriga tillgångsslag.
Den mest fiktiva prissättning som finns torde vara om jag inte är fel underrättad prissättningen på el från kärnkraft. Där påverkas priset bland annat på det fiktiva priset som noteras på oljespotmarknaden. Vad den nu har att göra med produktionskostnaden för kärnkraftsel. Prissättningen på sådan el är så skruvad att om man inte visste hur seriösa och ansvarskännande de statliga och privatägda monopolliknande aktörerna på elmarknaden är så skulle misstankar om kartellbildning ligga nära till hands. Det finns säkert goda skäl för dessa bolag att sträva efter en förmögenhetsöverföring från företags och privatpersoners kassor och plånböcker till sig själva. Det har självklart varit svåra tider för aktörerna som varit tvungna att stänga ned tre kärnkraftverk under den bistra vintern 2010.
Att staten dessutom sett till att med skattepålagor mjölka ur de sista dropparna av energiförbrukarnas ekonomier har jag skrivit om i många år utan att mina synpunkter blivit beaktade. Sverige har en årlig genomsnittlig dygnstemperatur på samma nivå som rekommenderas för kylskåp. Borde då inte makthavarna, nu när landet är lyckligt lottad med både skog, vatten- och kärnkraft, kunna ge ett större ekonomiskt utrymme för företagen och medborgarna genom lägre skatter på energin.
Den utbredda handeln med fiktiva tillgångar kan beskrivas mycket enkelt. Världen har drabbats av en farsot nämligen Monopolspelet. Inte det som vi en gång i tiden spelade med låtsaspengar och där vinnaren och förloraren hade lika stort nöje av spelet. Nu är det riktiga pengar som gäller. När spelet är slut och förlusten konstaterad uppstår, om förlusten inte är hanterbar, kraven på politikerna att med hjälp av finans- och penningpolitiska åtgärder samt andra stimulansmedel täcka förlusten. Notan skickas till skattebetalarna som aldrig ens har fått delta i spelet.
Er för högt värderade Sven-Olof Johansson.
