Den kalla och snöiga vintern har medfört att katastrofrubriker angående växthuseffekt och klimathot avtagit – och en nygammal favorit till potentiella kriser dammats av. Bostadsbubblan.
De svarta rubrikerna om höjda räntor och hushållens höga belåning, duggar tätt. Alla vill vara med på ett hörn. Riksbanken, nationalekonomer och nu senast bostadskreditnämnden som beräknar att en ”normaliserad” bostadsränta skulle ge prisfall på 20 procent.
Som ansvarig för en av Nordens absolut största utvecklare av nytt boende borde jag känna igen mig i dessa scenarier, men det gör jag inte! NCC Housing är verksamt i nio länder och har under de senaste fem åren sålt nära 18000 bostäder, tio bostäder om dagen, varje dag, året runt. När vi möter våra kunder ser vi en avsevärt komplexare bild av faktorer som är prisdrivare på bostadsmarknaden än bara räntor och belåning.
Man måste skilja på behovet, och därmed efterfrågan av bostäder som styrs av hushållstillväxten, och spekulationsbubblor som kan vara drivna av god tillgång till kapital till låg kostnad. Det finns ett flertal faktorer som gör att hushållen blir allt fler. Vi både lever längre och vi får allt fler singelhushåll. De kommande tre åren prognostiserar Euroconstruct att Sverige kommer att få över 73000 nya hushåll men bara 63000 nya bostäder. Redan detta underskott på 10000 bostäder gör att priserna inte bör falla dramatiskt.
Visst är det så att en högre ränta, krav på större amorteringar eller högre krav på egen kontantinsats resulterar i en viss minskning i antalet personer som tar steget att köpa en bostad. Men i takt med att finanskris och efterföljande lågkonjunktur avtar kan vi även förvänta oss ökad sysselsättning och reala löneökningar. Och det centrala för en stabil bostadsmarknad är, enligt min bedömning, en stabiliserad konjunktur och långsiktig real tillväxt i ekonomin som i sin tur leder till ökande disponibel inkomst.
Är jag då helt blind för riskerna? Nej knappast, jag har en smärtsam erfarenhet från både den danska och de baltiska marknaderna där spekulation i framtida prisstegringar och möjlighet att låna mycket och relativt billigt hos bankerna gav en prisbubbla som punkterades genom finanskris. Men både Danmark och Baltikum saknade, till skillnad från Sverige, det underliggande behovet i form av tillväxt i antal hushåll som efterfrågade de bostäder som byggdes.
Att rubrikerna kring prisbubblor som kommer att punkteras skulle ha någon bäring på Sveriges tillväxtregioner, känns därför ganska avlägset.
