Sveriges BNP kommer idag till lika delar från tjänstesektorn och industrin. Tittar man på sysselsättningen spelar tjänstesektorn en helt avgörande roll. Granskar man sedan det hela från ett regionalt perspektiv är det uppenbart att våra storstads- och tillväxtregioner drar loket. Det är alltså inte industrin som kommer att föda oss i framtiden.
Framtidsnäringarna finns i de större städernas dynamiska och kreativa miljöer. Det är där som jordmånen är bäst. Därmed är det uppenbart att näringspolitiken, sysselsättningen och vår förmåga att skapa de resurser som finansieringen av vår gemensamma välfärd kräver alltmer är beroende av en långsiktig och framåtsyftande samhällsplanering. Kanske rentav det viktigaste verktyget. Vad som kan åstadkommas blir uppenbart när man tittar på exempel som Kista i Stockholm, evenemangsstråket i Göteborg, satsningen på V:a hamnen i Malmö eller varför inte utbyggnaden av de regionala högskolorna.
Detta inser flertalet av våra politiker. Det saknas inte heller goda ansatser. När Stockholmspolitikerna säger att de vill skapa en region i ”världsklass” visar de både ledarskap och insikt. Ändå känner jag stark oro.
Trots goda intentioner känns mycket av det som presenteras både defensivt och småskuret. I Stockholm undrar flera med mig vad som hände med finansplats Stockholm, satsningen på design och varför det ska vara så svårt att få gehör för djärva arkitektoniska idéer som skulle öka stadens täthet och dynamik? Riktigt deprimerande blir det när man tittar på den politiska debatten. Från det näst största partiet, de som historiskt stått för idén om samhällsbyggande, menar man nu på fullt allvar att det inte behövs någon storstadspolitik, att ”politiken bör vara densamma i Stockholm och Grängesberg”.
Och orkar väl politiken fatta beslut finns det en flora av motkrafter som med gott humör mer än gärna kastar grus i maskineriet. Från Länsstyrelsen kritiserar man byggboomen och menar att Stockholm först och främst måste skaffa sig en hållning till stadens kulturhistoriska värden. Riksantikvarieämbetet har nyligen etablerat en ny rättsordning genom att ge Länsantikvarien överprövningsrätt mot den egna ledningen inom Länsstyrelsen och mot Stockholmspolitikernas vilja stoppat utbyggnaden av ett nytt bostadsområde och ny Musikhögskola på Gärdet. När DN:s ledarsida nyligen lade ut texten om framtidens storstadspolitik dominerade det turistiska perspektivet.
Givetvis måste exploatering alltid vägas mot viktiga kulturminnesvärden. Utan historia, element som binder ihop ”förr och nu” förlorar ett samhälle sin identitet. Men utan ekonomisk utveckling och modet att satsa förlorar ett samhälle något mycket mer, nämligen sin framtid.