Kapitalism utan ansikten
Är sedan 2004 krönikör i magasinet Fastighetsvärlden. Greider är sedan 1999 chefredaktör vid Dalademokraten. Han har även givit ut ett tiotal diktsamlingar och 1997 tilldelades han Stig Sjödinpriset. Även medverkat vid flera av Fastighetsvärldens seminarier. Utsedd till en av landets starkaste opinionsbildare.
Jag tror det blir brutalt. Även om brutaliteten kan dra ut över så pass många år att få kommer att känna det så. Men att gå genom en liten svensk landsortsstad är redan i dag en ofta mycket dyster upplevelse. Först drog sig det offentliga tillbaka, med ett nedlagt bibliotek eller nu snart ett nedlagt arbetsförmedlingskontor. Därefter försvann bankkontoren. Ovanpå det packade tidningarnas lokalredaktioner ihop så att inte en käft kommer på kommunpolitikernas presskonferenser. Vill det sig riktigt illa går det knappt att tanka bilen längre sedan bensinmackarna gett upp.
Sist men absolut inte minst anländer nu genom rymden näthandeln. Små butiker lägger ner. Butikskedjor minskar på närvaron. Och har tidigare ett Ikea etablerats i den närliggande geografin, samt ett externt köpcentrum, förnims snabbt den alltmer loja stämningen på galleriorna i städernas centrum. Bokhandlarna som finns kvar är anorektiska. Skivbutikerna borta. En äldre man som jag har långtråkigt på ett köpcentrum.
Jag fruktar att den dödar plats efter plats, stad efter stad.
Handel. En gång var det ett ord som myllrade av folkliv. I tusentals år möttes på handelsplatserna i Europa och världen folk och kulturer, filosofer och religiösa ledare, revolutionärer och bildat borgerskap. Den moderna pressen uppstod ur handeln. Och nu: Jag fruktar att nästa fas – eller den precis i detta ögonblick accelererande fasen – i handelns utveckling i stället blir att den dödar plats efter plats, stad efter stad. ”Handel” – det en gång larmande ordet tystnar och allt som hörs är suset av e-post och ett ökande antal lastbilar som drar omkring på vägarna för att leverera varor som beställts över nätet.
Kapitalismen tar, med ett knapptryck, bort det som är roligt och gör oss alla lite mer ensamma och ansiktslösa inför varandra. Vi ser det skapas: En kapitalism utan mänskliga ansikten.