Fast och rörligt

Hur har ni det med era immobilier? Ordet hör inte till de vanliga. Till och med i Svenska Akademiens ordbok betecknas ordet som föga brukligt. De två exempel som anförs är från 1681 och 1897. Om någon har stött på uttrycket tidigare så bör det ha varit i något klurigt korsord; de fungerar ju som något slags naturskyddsområde för annars avdöda uttryck.
I programmet Word, som används för att skriva ner dessa rader lyser det ilsket rött under ordet. Den språkligt bevandrade läsaren har naturligtvis redan listat ut vad immobilier betyder.
Mobil, står ju för något rörligt och med prefixet im- torde uttrycket betyda något orörligt, något fast, fast egendom eller fastigheter på ren svenska.
Vad som gjort att immobilier hamnat i glömska till förmån för fastigheter är svårt att säga. Franskan, italienskan, portugisiskan, rumänskan, spanskan har alla olika former av immobilier. (Immobilier, immobilare, inmueble, imóvel, imobiliare).
Å andra sidan har vi utnyttjat grundordet, ”mobil”, desto bättre. Därifrån kommer ju ordet bil och även ordet möbel. Bilen är ju för det mesta synnerligen rörlig. Och att möbler är till för att flyttas torde varje person med en livskamrat med inredningsambitioner fått erfara.
Att själva grundordet sedan halvannat decennium har kommit att beteckna våra kära bärbara telefoner ger ju bara en extraknorr på det etymologiska resonemanget.
Lite kan man beklaga den väg svenskan tog. Tänk vilka uttryck och sammansättningar vi hade kunnat få: immobilieförvaltare, immobiliekris, immobilieanalytiker. Det låter mjukare, mer poetiskt och lite mystiskt. Ordet ”fastighet” är ju fullt av vassa, väsande och stickande konsonanter.
Se där, en liten språklig exkursion bland alla direktavkastningar, marknadsvärden och vakansgrader.
Men nog ska det väl finnas plats för det i en tidskrift som ImmobilieVärlden…