Förändringens vindar fortsätter att blåsa

Regeringen fortsätter att presentera omfattande förslag om förändringar på företagsbeskattningsområdet och då särskilt förslag med betydande påverkan för fastighetsbranschen. Efter den så kallade paketeringsutredningen var det i juni dags för en ny promemoria från Finansdepartementet. Denna promemoria innehåller en rad förslag om ändrade regler på skatteområdet, det mest uppmärksammade förslaget har dock varit det om en generell begränsning för avdragsrätt på ränta. Med tanke på att fastighetsbranschen är en kapitalintensiv bransch med stort behov av lånat kapital förväntar vi oss också att det är detta förslag som får störst påverkan på branschen om det blir verklighet.

Att nya ränteavdragsregler inom bolagssektorn skulle föreslås är knappast överraskande. Reglerna om ränteavdrag har varit föremål för ändringar, förslag och diskussioner en längre tid och samtidigt som de befintliga reglerna avseende avdragsbegränsningar för ränta på interna lån har kritiserats för sin otydlighet har röster höjts om att den skattemässiga neutraliteten mellan eget och lånat kapital måste öka. Samtidigt som diskussioner har pågått i Sverige har också OECD inom det så kallade BEPS-arbetet tagit fram ett förslag för hur skatteundandragande genom lånefinansiering ska motverkas. För att samordna implementeringen av BEPS-arbetet har EU i sin tur antagit ett direktiv som omfattar vissa av förslagen, däribland förslaget avseende ränteavdragsregler. Sverige har således numera en skyldighet att införa nya ränteavdragsregler för att uppfylla kraven i direktivet. 

De regler som föreslås i direktivet är minimiregler och medlemsstaterna har således möjlighet att införa striktare regler om så önskas. Med tanke på hur Sverige typiskt sett agerar i skattepolitiska frågor är det därför inte särskilt förvånande att det aktuella förslaget från regeringen går längre än vad som krävs enligt direktivet. I korthet kan förslaget sammanfattas på så sätt att ett bolags räntekostnader, såväl koncerninterna som externa, får dras av mot bolagets ränteintäkter. Avdragsrätten för eventuell överskjutande del, dvs. det belopp med vilket de avdragsgilla räntekostnaderna överstiger ränteintäkterna (ett så kallat negativt räntenetto), begränsas dock enligt huvudförslaget till 35% av bolagets skattemässiga EBIT. Som ett alternativt förslag föreslås att avdragsrätten för ett negativt räntenetto begränsas till 25% av bolagets skattemässiga EBITDA.

Regeringen föreslår vidare att bolagsskattesatsen ska sänkas från 22% till 20%. Denna förändring bedöms vara fullt ut självfinansierad genom förslaget till generella ränteavdragsregler. Med andra ord finansieras bolagsskattesänkningen av företag som idag i högre grad finansieras med lånat kapital än med eget kapital. För att förbättra statens kassaflöde föreslås även en tillfällig begränsning av inrullade skattemässiga underskott. Begränsningen innebär att sådana underskott, under en tvåårsperiod (om EBIT-förslaget väljs) eller en treårsperiod (om EBITDA-förslaget väljs), endast får användas för kvittning mot 50% av bolagets skattepliktiga resultat.

Vad som knappt behandlas i regeringens förslag är de möjligheter till undantag från ränteavdragsbegränsningarna som finns i direktivet. Av direktivet följer till exempel att medlemsstaterna från reglerna får undanta räntekostnader som uppkommit till följd av lån som avtalats före den 17 juni 2016 och att räntekostnader gällande lån som använts för att finansiera större infrastrukturprojekt får undantas. Vidare ges en möjlighet att införa något av två koncernundantag som i korthet innebär att en skattskyldig kan medges högre avdrag än vad som följer enligt huvudregeln om vissa förutsättningar är uppfyllda för den skattskyldiges verksamhet jämfört med hela koncernens verksamhet.

Dessa undantag skulle kunna ha en betydande påverkan på ränteavdragsreglernas konsekvenser och det är därför något förvånande att möjligheten att införa undantag knappt diskuteras i förslaget. Någon motivering varför undantagen inte anses lämpa sig för svensk del ges inte heller. Vi kan därför förvänta oss att ett flertal av remissinstanserna kommer att ha synpunkter på detta. Vi kan även förvänta oss att remissinstanser som representerar fastighetsbranschen kommer att ha synpunkter på de effekter som de föreslagna begränsningsreglerna medför för branschen samt att paketeringsutredningens förslag och konsekvenserna av det nu aktuella förslaget hittills inte har beaktats gemensamt. Vi förväntar oss även att fastighetsbranschen och andra investeringsintensiva branscher (till exempel inom infrastruktur) som typiskt sett gör betydande avskrivningar kommer att förorda att regeringen väljer EBITDA-modellen framför EBIT-modellen. I detta sammanhang kan särskilt noteras att det internationellt är vanligast att den typ av begränsningsregler som nu föreslås baseras på EBITDA.

Remissinstanserna ska lämna sina remissvar senast den 26 september och det återstår att se vad regeringen sedan väljer att gå vidare med. Mot bakgrund av att direktivet tvingar Sverige att införa nya ränteavdragsregler förväntar vi oss dock att regeringen i närtid kommer att gå vidare med ett förslag och att huvuddragen i det förslaget kommer att vara i linje med de regler som nu föreslagits. Vår uppfattning är därför att samtliga bolag, men kanske framförallt fastighetsbolag där räntekostnader typiskt sett är en betydande kostnadspost, redan nu bör titta närmare på vilka effekterna av förslaget skulle bli för dem. Utifrån vår erfarenhet tror vi att många bolag kommer att bli överraskade av de betydande effekter som förslaget får trots nuvarande låga räntenivåer.