Krönikor

Ledarskap som gör skillnad

Johan Zachrisson bor sedan 2012 i New York och driver egen konsultverksamhet. Han var tidigare fastighetschef på Humlegården. Tillträder i höst som vice VD för DTZ Sweden.

Visa faktaruta

Nyligen ombads jag att definiera vilka människor i mitt liv som verkligen betytt något för min personliga utveckling.

Marcus Buckingham, känd ledarskapsguru och retoriker, formulerar det så här: tänk dig att du har en styrelse till ditt förfogande för att fatta strategiska beslut om dig och ditt liv. Vilka skulle sitta runt bordet? De flesta tar nog någon förälder, livskamrat, barn eller andra i den nära familjen. Någon god vän, en tidigare lärare eller professor, någon nuvarande eller före detta chef, någon kollega eller medarbetare. Här i USA verkar det också vara vanligt att man föreställer sig sin advokat, sin husläkare och sin psykoterapeut vid bordet.

En person som hamnade vid bordet för mig var min trombonlärare under tonåren. Ja, ni förstår ju, det behövs någon som verkligen motiverar en för att man ska gå och bära på en trombon när man är sjutton år. Det är ju inte precis definitionen av cool. Hade jag känt att det fanns en enkel väg ut hade jag lagt ner trombonväskan direkt.

Men Herr Polster, som han hette, gav mig aldrig den möjligheten. Han begärde att jag skulle komma i tid till lektionerna, och han förväntade sig att jag skulle vara väl förberedd. Men än viktigare var att han trodde på mig. På ett finkänsligt sätt visade han tillit till min förmåga att omsätta en eventuell musikalisk talang i färdighet genom idogt övande och strävan efter att bli riktigt bra på mitt instrument. Och jag kunde bara inte göra honom besviken. Inte med hedern i behåll.

Kombinationen av tydliga förväntningar och uttalad tillit och förtroende är väldigt effektiv om man vill få någon att vilja prestera. Givetvis måste det till annat också. Personen ifråga bör ha rätt kunskaper och erfarenheter för uppgiften, det bör vara tydligt inom vilka ramar man ska röra sig när man uppfyller dessa förväntningar etc. Men tillit är enormt motivationshöjande. Det får folk att resa sig inför uppgiften och ge det lilla extra.

Vore inte det en fin målsättning för ett ledarskap, att göra ett sådant avtryck bland sina medarbetare att man blir placerad vid deras styrelsebord?

På engelska talar man ofta om skillnaden mellan management och leadership. Hos fastighetsbloggaren Steve Felix hittade jag en bra distinktion:

Managers direct and control. Leaders motivate and inspire. Stated another way, managers get people to do what needs to be done. Leaders get people to want to do what needs to be done.

Även ledare behöver ägna sig åt strategi, beslut, uppföljning och kontroll, dvs sådant som förknippas med den traditionella chefsrollen. Men för att vara en bra ledare behöver man också se och lyssna. Jag undrar hur många av cheferna i fastighetsbranschen som får hjälp att utvecklas till goda ledare? Det behövs, om man ska ta hand om nästa generation av unga, ambitiösa och lättrörliga medarbetare i fastighetsbranschen. Vill man nå nya höjder räcker det inte med nöjda medarbetare. Då behöver man engagerade medarbetare.

En ledares möjlighet att lyckas ökar också om verksamheten vilar på ett tydligt fundament. En tydlig vision och affärsidé är en bra början.

Jag roade mig med att titta på några av de största företagen i branschen i Sverige. Flera av dem har ingen vision som är publicerad på deras hemsida, men nedan är några. Gissa vilket företag som står bakom vilken vision:

  1. Ledande kunskapsmiljöer (ok, den var lätt)
  2. Fastigheter som gör skillnad
  3. XXX ska alltid upplevas som och vara Sveriges mest attraktiva fastighetsbolag
  4. Den goda staden med hus där människor trivs och verksamheter utvecklas
  5. Alla vill leva i vår stad
  6. XXX ska vara det mest proaktiva, innovativa och kompetenta fastighetsbolaget inom kommersiella lokaler i Stockholm, en betydande partner till våra kunder och samhället i stort. Det naturliga första valet.

 

Ett starkt budskap i fastighetsbranschen är ironiskt nog inte en vision, utan en reklamslogan, men man måste nog säga att Vasakronans ”Välkommen till en bättre värd” står sig rätt bra i kommunikationen med omvärlden.

En bra vision är en fast punkt som genomsyrar verksamheten och enar företagets medarbetare. Medvetenheten om att engagerade medarbetare leder till nöjda kunder finns nog hos alla företag i branschen, men hur mycket gör de egentligen för att påverka detta engagemang, och gör de rätt saker?

Ett återkommande tillfälle då man har möjlighet att påverka engagemanget hos företagets medarbetare är alla de möten som fyller vår agenda.

Nyligen cirkulerade en träffsäker youtube-parodi på virtuella möten i sociala media. Efter två år i USA med många möten på distans känner jag igen mig. Men även möten där alla deltagare finns i samma rum är inte alltid bra. Visst har vi alla suttit i möten som kör fast. Deltagarna har olika förhoppningar och strävar lika mycket efter att uppnå sina egna ambitioner som att föra mötet framåt mot sitt syfte. Andra gånger är mötet helt enkelt ändlöst långt och segt. Ofta beror det på att varken mötesledaren eller mötesdeltagarna är tillräckligt väl förberedda. Och när deltagarna lämnar mötet är de stressade, frustrerade och distraherade.

Ibland känns det som att man bokar ett möte bara för att markera att man behöver nå framsteg i en viss fråga. Bara genom att boka mötet har man liksom gjort något. Vad skulle hända om vi strök alla överflödiga möten ur kalendern och gjorde om dem till informella samtal där man gradvis bygger upp en gemensam målbild? Gör sedan de möten du väljer att behålla i kalendern till Riktigt Bra Möten, där deltagarna lämnar mötet med ny energi och nytt fokus.

Man kan se möten som en sportaktivitet. Man måste hela tiden träna, utvärdera och anpassa för att uppnå en ökad prestation över tid.

Bra ledare får alla att växa. Både människor och företag.

——

Facit till vision-gissningen:

  1. Akademiska hus
  2. Diligentia
  3. Hufvudstaden
  4. Vasakronan
  5. Atrium Ljungberg
  6. Fabege

 

Fler Krönikor

Krönika

Utsmyckning är ett smart, värdehöjande grepp i stadskärnan

Monica Bruvik skriver FV-krönika.

Krönika

Det går inte ihop!

Anna-Carin Telin idkar självstudier, läs om hennes problem.

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Medelmåttornas tyranni är här

Det mediokra blir det nya normala. Sverige ett land på dekis.

Krönika

Rätt avkastning från din fastighetsportfölj?

Det är nu dags att utvärdera hur bra eller dåligt det gick för den egna portföljen. Lars Johnsson skriver om de viktiga nyckeltalen.

Krönika

Vi måste prata om Göteborg

”Demokratisk arkitektur är en lika knasig idé som demokratisk ekonomi.”

Krönika

Storebror ser dig

”Bara för att något är möjligt behöver det inte vara lämpligt.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Nu är hela Sverige ett utsatt område

”De kriminella gängen regerar. I problemområdena är mord och mordförsök fem gånger vanligare och anlagda bränder är upp till tolv gånger vanligare.”

Krönika

Dyrt att vara åldersfixerad

”Självfallet ska det finnas LSS-bostäder och särskilda boenden för äldre.”

Krönika

Räkna med apan

”Bolagen utsätts för risken att skandaliseras som följd av usla aktieval.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Göteborg är på väg att ta täten i Sverige

”Göteborg är så hårt på gång att det inte går att hitta rätt gata.”

Krönika

Dags att göra om PBL i grunden

(Krönikan publicerades ursprungligen i magasinet Fastighetsvärlden 1/2023) Muharrem Demirok får det inte inte lätt om han väljs till partiledare för …

Krönika

Fastighetsvärdering 2022 – en svårbemästrad pardans

Anders Elvinsson, värderingschef vid Cushman & Wakefield, i en FV-krönika om utmaningen att värdera när snabba skiften uppstår.

Krönika

Tillsätt en kommission

”Inför framtiden borde en kommission tillsättas.”

Foto Jan Wifstrand
Krönika

Coliving och hotell blir en bra kombo

”Att minska styrkan i det ofrivilliga varumärket ’Loneliness in Sweden’ vore en välgärning.”

Tillbaka till förstasidan