Utvecklad logistik ger nya bostadslägen

Det politiska läget är oerhört osäkert i Sverige för närvarande. Ska kärnkraften avvecklas, blir Bromma flygplats kvar och hur blir det med Förbifart Stockholm? Svaren på dessa frågor kommer vi sannolikt att få under de närmaste månaderna, men frågan är om alla är medvetna om beslutens långtgående konsekvenser för Sverige och Stockholm?

Idag önskar många företag som vill etablera ett lager eller en terminal för varuförsörjning av storstaden ha ett läge längs E4/E20 från Västberga till Botkyrka. Detta är dock svårt att lösa då det råder brist på exploaterbar mark. Mark finns visserligen, men den är vikt för andra användningsområden, exempelvis upplevelser, handel och bostäder.

Det verkar som de flesta kommuner i Stockholmsregionen vill utveckla dessa ”finare” segment av fastigheter, men vem tänker långsiktigt på att allt detta skall försörjas med varor? Så här ser det ut i de flesta kommuner i Stockholmsregionen, med några få undantag såsom Haninge, Sigtuna och Upplands-Bro. Där finns tillgänglig mark, en kommun som ställer sig positiv till logistik samt det allra viktigaste – ett bra läge för verksamheten.

I och med att Stockholm växer med cirka 30 000 personer per år samtidigt som vi har en stor brist på bostäder redan idag, måste vi säkerställa en fortsatt utbyggnad av regionen. Det tror jag kommer att försvåras kraftigt om inte Förbifarten blir av. Inte bara på grund av att vi kommer att få en svårare trafiksituation för de som skall pendla med bil från kranskommunerna, med ökad restid som följd. Effekten blir dessutom dubbelt negativ då mycket bostäder måste byggas på platser där kollektivtrafiken i stor utsträckning saknas, eller är mycket gles.

De flesta företag är beroende av välutbildade och motiverade medarbetare. Många av dessa önskar sannolikt bo så nära Stockholm som möjligt för att få ihop vardagen. Ökade restider kan därför i förlängningen leda till att företag låter bli att expandera sin verksamhet eller till och med flyttar helt till andra orter i Sverige eller utomlands.

Skulle det fattas beslut om att lägga ner Förbifarten kommer många av de äldre industri- och logistikområdena i närförort att kvarstå. Detta trots att fastigheterna i dessa områden inte motsvarar dagens krav, eftersom de oftast är ålderstigna med fel takhöjder och ineffektiva.

Bristen på ett effektivt kommunikationsnät gör då att man inte kan räkna hem en flytt längre ut. Konsekvensen blir att stora markområden i bra lägen med bra kollektivtrafik i Stockholm inte över tiden utvecklas till nya bostadsområden med tillhörande service. De nya bostäderna tvingas som en följd av det att byggas allt längre ut från storstaden, där kollektivtrafiken inte är tillräckligt utbyggd och där bil framstår som det enda rimliga alternativet för den som pendlar.
Om Förbifarten blir av är jag övertygad om att situationen kommer att bli en helt annan. Områden som redan idag är etablerade som bra logistiklägen, typ Rosersberg, Upplands-Bro och Haninge kommer kunna fortsätta att utvecklas och även vara ett alternativ för varuförsörjning av hela Stockholmsregionen.

Samtidigt kommer det då att frigöras stora markområden som lämpar sig mycket väl för fortsatt utveckling av bostäder. Områdena ovan har alla förutsättningar avseende vägar, järnvägar och läge, för att tillgodogöra behoven av lager-, terminal- och industribyggnader för Stockholm under överskådlig framtid.

Stockholmregionen måste ges de förutsättningar som krävs för att försätta växa och samtidigt utgöra motorn i svenskt näringsliv. Det kommer inte lyckas om politikerna kohandlar kortsiktigt utan att se till helheten och Sveriges bästa.

Magnus Hammar
Nordier Leasing & Development