– Vi har kapital, vi har ägare som vill satsa och i den marknad som är nu är det många som faktiskt behöver sälja. Det finns förstås många aktörer som har gott om kapital, men vi är definitivt en av dem. Därför tycker jag att det är ganska spännande med de här affärsmöjligheterna som finns just nu, säger PG Sabel, vd på Stena Fastigheter Stockholm.

Stena Fastigheter har en hel del miljonprogram och har även köpt från allmännyttan historiskt. De senaste åren har man dock byggt. Allokeringen är 75 procent bostäder i Stockholm, Uppsala, Storgöteborg, Stormalmö och i Lund. Totalt i Sverige har bolaget cirka 26.000 lägenheter.

– Vi skulle gärna investera mer i Stockholm. Vi har ungefär 10.000 lägenheter där och vi tittar på något som antingen kan komplettera det vi har i dag eller om vi kan hitta ytterligare bestånd i någon kommun där vi inte är verksamma.

Vid årsskiftet 2004/2005 förvärvade Stena fastigheter bostadsbolaget Drott och har därmed en del kåkar som ligger central, men det är inte i innerstan man letar.

– Det är i Stockholms kranskommuner i huvudsak som är intressant men även i Uppsala.

Även residensstäder som Linköping och Västerås är tänkvärda, men också där bolaget redan är etablerat som i Malmö och Göteborg.

Volymen som bolaget tittar efter är inte mindre än 1.000 lägenheter i en affär – inte styckobjekt, men kanske så mycket som 2.000-2.500 lägenheter.

Ni har en hel del lägenheter i utsatta områden – är det intressant för kommande förvärv?

– Absolut. Man ska kanske inte förhäva sig, men jag tycker att vi har en affärsmodell som fungerar. Stadsutveckling, stabilitet och social hållbarhet, där vi kallar det relationsutveckling, är något vi har hållit på med i över 20 år.

Han pratar engagerat om arbetet bolaget gör i exempelvis Fisksätra i Nacka. Där har man köpt en skola som drivs av Viktor Rydberg, ett Folkets hus har byggts och man samarbetar med socialtjänsten, kommunen, polisen och frivilligorganisationer.

– Vi är tvungna att göra det här. Jag tycker inte att det är okej att en 15-åring skjuter en annan 15-åring. Då måste man ta tag i frågeställningen och ta reda på om vi kan förebygga. Egentligen är det inte så svårt, men det kräver engagemang och långsiktighet. Man måste orka hålla i och inte lägga ned efter ett år.