Adam Backström har gått ur tiden

Efter att ha flyttat utomlands vid mitten av 70-talet bodde Adam Backström under sina sista år åter i Sverige, på Gärdet i Stockholm.

Hans storhetsperiod i den svenska fastighetsbranschen var under det tidiga 70-talet då han i snabb takt gjorde fastighetsaffärer, i synnerhet på Stockholmsmarknaden. Men på den tiden var snabba fastighetsaffärer ingenting som uppskattades medialt. Affärerna skedde i en marknad som var under förändring, där politiska regleringar försvann och nya kom till.

Just en sådan är anledningen till att hans namn klingar bekant hos många, utan att de har någon direkt vetskap om hans affärsverksamhet. Det handlar om den förvärvslagstiftning som kom i mitten på 70-talet och som ofta kallades ”lex Backström”.

Även om mycket kom att handla om bostadsaffärer så var hans ursprungliga affärsidé  främst att finna noterade bolag med undervärderad substans. Och vanligtvis gällde det kommersiella fastigheter. I värderingen av bolagen togs det under 70-talet ofta inte hänsyn till de underliggande fastigheternas värde, vilket innebar att det fanns ”dolda övervärden”. Genom att stycka upp bolagen, eller sälja av tillgångar kunde betydande vinster göras. Men även den typen av ”asset stripping” ansågs vara spekulation och därmed fult.

Politiskt rådde en vänstervåg och klimatet var helt annorlunda än i dag. Backström med flera pekades ut som spekulanter som gjorde pengar på hyresgäster i dåligt underhållna bostadshus och att de snabbt sålde vidare fastigheterna. Men det Backström förvärvade var ofta fastigheter som redan hade eftersatt underhåll, men som var möjliga att renovera.

Han med flera insåg att det fanns möjligheter till en förändring av hyrorna i framtiden eftersom den gamla hyresregleringen var på väg att avskaffas. Innerstadslägena var eftersatt när politiskt fokus låg på att bygga mycket och stort främst i förorterna. Affärerna var många och belåningen hög, samtidigt som inflationen låg mellan 6-10 procent, så det fanns betydande värdestegringar att ta hem för att sedan kunna göra fler affärer. Fastighetsägandet var betydligt mer fragmenterat än i dag och brf-hus hörde till undantagen.

Två betydande affärer som Backström gjorde med bostadsfastigheter var bakgrunden till att den kommande lagen just kom att kallas ”lex Backström”. Dels var det ett utköp av det noterade Credo med mycket bostadsfastigheter i Stockholms innerstad, dels ett köp av ett stort bestånd bostäder från Åkerlund & Brauner. Bägge dessa såldes vidare inom några år och allmännyttiga Svenska Bostäder var den huvudsakliga köparen.

Trots den ”legitima” köparen sågs det som en spekulativ affär av säljaren. Det politiskt styrda miljonprogrammet pågick och generellt gynnades de allmännyttiga bolagen av de politiska beslut som fattades. Kommunerna fick stor politisk makt, och ett av dessa instrument blev nu alltså ”lex Backström” där man kunde styra vem som fick köpa en hyresfastighet. Spekulation var ett vitt begrepp, det kunde innebära att en ägare sålt ett hus vart femte år.

De inblandade uppfattade det som en klappjakt där de utpekades som oseriösa för att de tjänade pengar på att sälja fastigheter med vinst. Efter försäljningen till Svenska Bostäder avvecklade Backström åren därefter helt sin verksamhet i Sverige och flyttade först till Storbritannien och senare till USA där han fortsatte med sin affärsverksamhet. Från fastigheter tog han sedan sig in i en annan bransch, rederinäringen. Den blev dock alls inte så framgångsrik som en gång hans satsningar inom fastighetssektorn, utan fick avvecklas med stora förluster som följd.