Frälser med affärer

Hon slår sig ner i den tomma biosalongen för fotografering på Biograf Grand och frågar om hon får slänga upp ­fötterna på stolsraden framför. ”Det är bara männen som fattas runt omkring”, säger hon som en passning mot en något mansdominerad fastighetsbransch, åtminstone på ägarsidan.

Anna-Carin Telin är vd för Outpoint som hon grundade tillsammans med Agneta Jacobsson 2020. Första gången de satte sig ner och verkligen pratade var när båda två råkade vara i London samtidigt 2018. Mötet var roligt, innehöll inte mycket jobbsnack utan var mest som ett vitt papper. De insåg däre­mot att de tillsammans skulle kunna göra skillnad.

– Agneta är en cool person som jag såg upp till. En stark person som nog var ganska ensam där på toppen. Vi pratade och jag var väldigt bestämd med att jag aldrig mer skulle jobba på rådgivarsidan. Jag var klar med det. Ganska länge.

Men två år senare blev det ändå så. I dag är det transaktioner hon arbetar mest med. Outpoint har en bred palett med uppdrag inom kapitalanskaffning, transaktioner, detaljplaner, asset management och rådgivning, ofta i samarbete med andra råd­givare. Att bolaget startade under pandemin har inte satt käppar i hjulet. Det går bra för bolaget. Omsätt­ningen låg på cirka 18 miljoner kronor 2022 och uppdragen är många.

Senast i raden är en stor transaktion där EQT Exeter genomförde sin första bostadsaffär i Sverige. Affären om 400 bostäder i Flemingsberg initierades av Outpoint.

Det är ofta bolaget jobbar på just det sättet – med att initiera affärer. Och det är också det hon tycker är mest intressant med jobbet.

– Affärer är roligast. En transaktion kan lätt bli en upprepning när man gör samma sak om och om igen. Men om du hittar på affärerna själv, vilket jag brukar göra, så blir det fler dimensioner.

Men egentligen hade hon inte alls tänkt att hon skulle befinna sig inom fastighetsbranschen. Hon skulle bli präst.

– Det var ganska naturligt. Jag kommer från Dalarna, och då var Stiftsgården i Rättvik en plats att vara på om man var aktiv i Svenska kyrkan och det var jag. Det var roligt, en fin gemenskap. Då tänkte jag att det här med präst – det ska jag syssla med.

Varför blev du inte präst?

– Det var en i min familj som undrade om det var så klokt att bli en ung präst, att det kanske finns utmaningar i det. Vi hade en lång diskussion och jag tänkte att det kanske låg något i det. Men jag har ­faktiskt varit där och vänt en gång till i tanken, när jag var 40 år, säger hon.

– Jag får tänka att jag i stället har frälst fastighetsvärlden med goda affärer.

Förmodligen hade hon blivit en modig präst, kanske gått mot strömmen. Mod är en egenskap hon uppskattar. På frågan om vad människor skulle säga om henne som förebild så hoppas hon att man ska säga just det – att hon är modig.

– Jag har inte så många förebilder, men jag gillar folk som är modiga, och där skulle Lennart Weiss kvala in. Han har ställt sig på barrikaderna och ­berättat hur han ser på bostadsfrågan, och det behövs. Folk som har gått emot strömmen är nyttiga, det är alltid bra att jobba motströms eftersom det utmanar.

Är det för mycket mellanmjölk annars?

– Ja, absolut. Återigen, folk som simmar mot strömmen och tänker annorlunda – det är ganska jobbigt, men det är modigt. Det får man gärna säga om mig i framtiden.

Att hon hamnade i just fastighetsbranschen ­kanske kommer från familjen där pappan jobbade inom byggsektorn och storebror är lantmätare.

Efter civilingenjörsutbildningen på KTH började hon jobba på Svefa där hon under åtta år var auktoriserad värderare och projektledare inom transaktioner.

– Jag tänkte att jag skulle skaffa mig så mycket olika kunskaper som möjligt, som ett eget litet traineeprogram. Nu blev det mest transaktioner, men Svefa var en bra skola och det var ju därför jag blev kvar så länge.

Hon lärde sig även mycket om detaljplaner och exploateringsavtal, och i dag arbetar hon fortsatt med bostäder, byggrätter och projekt.

– Det har gått som en röd tråd genom hela min karriär, och jag tycker fortfarande att det är jättekul.

Och det är kanske ordet kul som står ut i den här intervjun. Anna-Carin Telin har roligt, på jobbet och i livet. Att genomföra en transaktion eller att driva en detaljplan betyder ständigt nya kollegor, och där trivs hon.

– Vissa människor får energi av andra människor, och jag är sådan. Jag tror att det skulle vara jobbigt om jag inte hade det runt mig. Jag är ganska dålig på att ha lite att göra. Det passar mig faktiskt väldigt dåligt.

Hon gillar att jobba och menar att det finns en glädje i det. Men, poängterar hon, hon är ledig också. ”Det är inga tokerier på det sättet – jag slutade att sova på kontoret för länge sedan”.

– När man träffar nya människor får man idéer och det skapas affärer. Det kanske inte blir något just då, men så plötsligt står alla stjärnor rätt och det blir en affär. Det är en pågående process som tvingar fram möten – ett ekosystem.

– Det här med att jag gärna har mycket att göra, det är en energinivå jag har. Om jag jobbar fem timmar mer i veckan så blir tiden med barn och familj mer effektiv, med mer fokus.

Bakgrunden till att hon och Agneta Jacobsson startade Outpoint var att det då fanns många seniora som hade egen verksamhet och att de ansåg att kombinationen av de två kunde bli intressant. Med olika åldrar hade de helt olika nätverk. Dessutom – två kvinnor som trots åldersskillnad och olika erfarenheter faktiskt hade liknande idéer om hur en verksamhet skulle bedrivas.

– Vi tänkte att det borde bli ett ganska intressant komplement till de stora konsultbyråerna som redan finns på marknaden. Vi är som en liten boutique. Och det är i den lilla väldigt fokuserade organisationen jag kommer till min rätt.

Var det självklart att du skulle bli vd?

– Det var inte självklart och det var inget önskemål eller krav heller. Agneta tyckte att det var bäst. Hon sa ”du är mer framtid”.

De var fyra personer när bolaget grundades, gick en tid upp till sju och är nu fyra igen. Bolaget huserar i Hufvudstadens fastighet Järnplåten 28 i kors­­ningen Sveavägen/Kungsgatan. Från den nyrenoverade takterrassen ser man Hötorgsskraporna. Och långt där nere ringlar bilarna fram. Om man kisar lite kan man fantisera om att det är New York, en grå bister novemberdag.

Det är inte bara en grå novemberdag, det är också ganska bistert i världsekonomin. Något som märks även för Outpoint. Det sker färre affärer, tar längre tid och fokus ligger just nu på det interna i bolagen, enligt Anna-Carin Telin. När man väl har löst det interna kan bolagen börja tänka på hur affärerna ska göras och med vem.

Jag hoppas för allas bästa, och för näringslivets bästa, att man fortsätter arbeta fram detaljplaner och inte drar halt i maskineriet.

De stora svårigheterna just nu är att köpare och säljare ska mötas i pris. Färre affärer kommuniceras också, men det kanske genomförs fler som marknaden inte vet om.

– Jag tror att det är färre som talar om att de gör affärer. Det finns av olika skäl en önskan om att hålla det lite i skymundan. Kanske vill man inte kommunicera priset eller att man har sålt. Man kan ju ha sålt av ett helt annat skäl än att man är pressad och då vill man inte hamna i det facket.

Hon tror att det kommer att öppnas upp för nya möjligheter på investerarsidan framöver. Många har likviditet, men nya typer av köpare som tidigare inte har varit aktiva i fastighetsbranschen kliver förmodligen in.

– Vi får förfrågningar om att hjälpa nya aktörer att formera sig, att hitta objekt och en rimlig investeringsstrategi. Det har inte efterfrågats förut.

– Den breda processens tid kanske inte är här, där man jobbar med investeringsmemorandum eller skickar ut långa intressentlistor. Nu handlar det mer om att hitta affären där affären finns.

Är det mycket utländskt kapital?

– Ja, absolut. Vi har hjälpt några stycken de senaste nio månaderna. Jag är förvånad att inte fler har slagit till. De flesta har ju en valutafördel. Men man kan väl tänka sig att det kommer mer.

Hon hoppas att bostadsbolag inte kommer att få fler problem. Men det finns risker om räntan stiger mer och försäljningen av lägenheter uteblir. Det är inte otroligt att några kommer att vara tvungna att banta balansräkningen rejält.

– Det är ju inte så att vi inte kommer att behöva bostäder framöver. Jag hoppas för allas bästa, och för näringslivets bästa, att man fortsätter arbeta fram detaljplaner och inte drar halt i maskineriet för då blir det fortsatt ett uppdämt behov – för efter regn kommer som bekant sol, och en dag kommer det bli sol igen.

Vad skulle du göra om du var bostadsminister för en månad?

– Jag skulle plocka momsen, hela eller åtminstone halvera. Då kommer byggnationen i gång, och på sikt kommer de pengarna tillbaka till staten. Om jag bara har en månad på mig måste jag skynda mig och göra något effektfullt. Sen vore det ju kul att gå till historien också. Jag måste tro att en sådan månad skulle bli den genom tiderna hittills mest entreprenörtecknade månaden.

Görs det tillräckligt från politiken i dag?

– Nej. Det är jättesynd att den här frågan inte kan få sin rättmätiga uppmärksamhet nu, men jag anar att det är en prioriterings- och valfråga. Det finns nog för stunden, tyvärr, större frågor och mer närliggande utmaningar och frågor som är viktigare för valutgången.

Vad behöver ske på längre sikt?

– Jag tror att man behöver mer stabilitet, förenklingar och kontinuitet i hur man driver detaljplaner. Nu när det har skett en viss förändring vad gäller prisbild, så önskar man att kommunerna skulle vara bättre å att följa marknadskurvan. Kommunerna har ett bostadsförsörjningsansvar, och mark­försäljningar är i mångt och mycket en av kommunernas viktigaste inkomstkällor, så det får inte bli stopp i maskineriet där bostäder behövs.

När vänder det?

– Jag tror att det kommer att bli värre innan det blir bättre. Det är min instinktiva magkänsla. Det finns utmaningar som vi kommer att få leva med länge, och vissa bolag har det säkert tuffare än andra. Den låga räntemiljön som varit har inte varit normal men det här kanske inte heller är normalt. Kanske landar vi någonstans mitt emellan.