När ”Sveriges snålaste man” Günther Mårder intar scenen på Grand Hotel är det inte med muntra ord. ”Vi kommer inte, om vi inte får minusräntor, komma tillbaka till det vi en gång hade i konsumtionsutrymme, så det väntar snåla utsikter. Människor måste tillnyktra och se hur vi kan lägga om vår ekonomi.”
Under Fastighetsvärldens seminarium Köpcentrum och butiker på Grand Hôtel är det mannen som brukar kallas ”Sveriges snålaste man”, Günther Mårder, vd för Företagarna, som först äntrar scenen.
Under punkten Snåla utsikter berättar han att läget är tufft för alla som ägnar sig åt någon slags handel.
– Det är tufft nu. Det är bara att konstatera att kostnadsökningarna som vi har sett framför allt på de nödvändiga utgifterna för hushåll har gjort avtryck i plånboken.
Enligt honom är det särskilt tufft om man säljer något trevligt, men inte nödvändigt.
Hur blev det så här? Jo, enligt Gunther Mårder har vi upplevt en fest de senaste trettio åren, men ingen har upplyst oss om det. Och den yngre generationen på 30–35 år undrar fortfarande när allt ska gå tillbaka till det normala.
– De undrar när boräntorna ska bli normala igen. Och då kommer frågan: vad är en normal boränta?
Perspektiven för vad som är normalt är många, menar han. Och den yngre generationen väntar fortfarande på att boräntan ska gå tillbaka till 1,2–1,5 procent.
– Den tiden hoppas jag och tror aldrig kommer att komma tillbaka, för det har varit osunt när pengar till och med är gratis.
De senaste 23 åren har de svenska hushållens belåning ökat sex gånger. Om man justerar till att svensk ekonomi har vuxit ger det en siffra för real ökning med tre gånger.
– Det betyder att en räntehöjning med en procent i dag har tre gånger mer effekt än vad den hade år 2000. Det är värt att ta med sig när man tittar på den ”kris” vi upplever just nu jämfört mot 90-talet.
Han poängterar att han sätter ordet kris inom situtaionstecken, och fortsätter:
– Vi kommer aldrig nå upp till den typen av räntenivåer eller den kollaps som blev framför allt inom fastighet och finanssektorn. Vi ska veta att även om vi nu ligger på genomsnittligt lägre räntor än det 30-åriga snittet är det mycket mer känsligt i dag.
Han anser att den verkliga utmaningen är den korta räntebindningstiden, och det är framför allt att skulderna är koncentrerade kring en grupp i samhället som lever i de stora städerna, i orter med de högsta bostadspriserna. ”Det är personer med bra utbildning och bra inkomst, men det är också de som har drivit på transformationen av staden.”
– Vi kommer inte, om vi inte får minusräntor, komma tillbaka till det vi en gång hade i konsumtionsutrymme, så det väntar snåla utsikter. Människor måste tillnyktra och se hur vi kan lägga om vår ekonomi. Vi kommer inte att klara av det indiska reptricket en gång till, att öka skuldsättningen för hushållen tre gånger till de kommande åren realt. Vi måste lägga om.