Kryphål för jordförvärv stoppas

Jord- och skogsbruk är viktiga näringar för Sverige. Ett fungerande jord- och skogsbruk anses vara en förutsättning för en levande landsbygd och för bibehållandet av en god samhällsservice. På grund av jord- och skogsbrukets betydelse har det sedan början av 1900-talet funnits lagbegränsningar vad gäller möjligheterna för vissa ägarkategorier att förvärva jord- och skogsbruksmark. Det regelverk som gäller i dag är jordförvärvslagen, som antogs 1979.

Syftet bakom jordförvärvslagen är att främja sysselsättningen och bosättningen i glesbygden samt att säkerställa balansen mellan fysiska och juridiska personers markinnehav för att förhindra att juridiska personer konkurrerar ut fysiska personer på marknaden för jord- och skogsbruksfastigheter. Lagstiftaren vill undvika ett samhälle där priserna på jord- och skogsbruksmark stiger till sådana nivåer att jord- och skogsbrukare inte har råd att köpa den mark som de behöver för sin sysselsättning.

Enligt jordförvärvslagen måste den som vill förvärva lantbruksegendom i vissa fall erhålla jordförvärvstillstånd för att förvärvet ska bli giltigt. Bland annat krävs jordförvärvstillstånd om en juridisk person förvärvar lantbruksegendom som är avsedd för jord- eller skogsbruk från en fysisk person eller dödsbo. Möjligheterna för en juridisk person att beviljas jordförvärvstillstånd är små.

För att en juridisk person ska beviljas jordförvärvstillstånd krävs som huvudregel att denne avstår, kan antas komma att avstå eller har avstått lantbruksegendom som i fråga om produktionsförmåga är likvärdig med den egendom som det tilltänkta förvärvet avser och att sådant avstående sker eller har skett till en fysisk person eller till staten för naturvårdsändamål.

Det finns dock möjlighet för en juridisk person att beviljas förvärvstillstånd om:

• egendomen är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk
• förvärvet huvudsakligen avser skogsmark och förvärvaren på orten bedriver sådan industriell verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning behövs
• förvärvet sker från annan juridisk person än ett dödsbo
• det finns särskilda skäl.

Det kan finnas ett intresse för en juridisk person att i ett tidigt skede förvärva jord- eller skogsbruksmark innan en översiktsplan eller detaljplan antas och vinner laga kraft. En grund som vid sådana tillfällen ofta åberopas vid ansökan om jordförvärvstillstånd är att marken är avsedd för annat ändamål. Det brukar dock i tidiga skeden av en planprocess vara svårt för en förvärvare att visa att marken är avsedd för annat ändamål än jord- eller skogsbruk, med konsekvens att ansökningen om jordförvärvstillstånd ofta avslås.

Trots de snäva möjligheterna för juridiska personer att erhålla jordförvärvstillstånd har det fram till och med den 15 april i år funnits en lucka i jordförvärvslagen, som gjort det möjligt för juridiska personer att förvärva jord- eller skogsbruksfastigheter från fysiska personer utan jordförvärvstillstånd. Enligt jordförvärvslagens lydelse före den 15 april var lagen endast tillämplig på fast egendom som var taxerad som lantbruksenhet. Det är inte ovanligt att det i anslutning till en jord- eller skogsbruksfas­tighet finns en enskild bostadsfastighet som är taxerad som en småhusenhet. Eftersom taxeringskoden beslutas av Skatteverket med viss fördröjning möjliggjordes följande kringgående:

Den privatperson som ägde en bostadsfastighet och en angränsande jord- eller skogsbruksfastighet ansökte om en fastighetsreglering, enligt vilken hela jord- eller skogsbruksfastigheten överfördes till bostadsfastigheten. I samband med att en sådan förrättning vinner laga kraft får småhusenheten, som alltså innefattar såväl bostadsfastigheten som jord- eller skogsbruksfastigheten, inte direkt en ny taxeringskod, utan småhusenheten är fortsatt taxerad med samma taxeringskod som tidigare.

Eftersom den nya fastigheten huvudsakligen är en jord- eller skogsbruksfastighet kommer fastigheten så småningom att få en ny taxeringskod. Beslut om ny taxeringskod fattas dock inte av Lantmäteriet utan av Skatteverket. Eftersom det är en annan myndighet som tar taxeringsbeslutet finns det en relativt lång fördröjning mellan beslutet om fastighetsreglering och beslutet om ny taxering. Privatpersonen kunde därför under mellanperioden passa på att överlåta fastigheten till ett bolag utan hinder av jordförvärvslagen.

Med ovanstående metod överfördes ett stort antal jord- och skogsbruksfastigheter till aktiebolag. Syftet med överlåtelserna var främst att skapa värden genom att fastigheterna som överförts till bolag därefter kan överlåtas vidare utan hinder av jordförvärvslagen. Detta värdeskapande skedde på bekostnad av de skäl som lagstiftaren önskat skydda genom jordförvärvslagen. Svagheten i lagstiftningen blev till slut uppmärksammad av berörda myndigheter, vilket resulterade i ett nytt lagförslag som antogs av riksdagen. Den 15 april 2023 trädde lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) i kraft. Ändringen innebär att definitionen av lantbruks­egendom utvidgas till att inte bara omfatta fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet utan även fast egendom som har ombildats eller nybildats för ändamålet jordbruk eller skogsbruk men som ännu inte blivit föremål för fastighetstaxering. Därigenom täpps luckan mellan Lantmäteriets och Skatteverkets beslut igen. Det är alltså inte längre möjligt för en juridisk person att slippa prövning av jordförvärvstillstånd under mellanperioden.

I enlighet med de övergångsbestämmelser som antogs ska tidigare regler tillämpas på förvärv som skedde innan lagändringen trädde i kraft. Det innebär att det är möjligt att tillämpa den tidigare luckan i lagstiftningen på förvärv som har skett före den 15 april 2023.

Oavsett lagändringen kvarstår intresset för ägare av jord- och skogsbruksmark att överföra dessa till juridiska personer för att få en mer likvid tillgång och som därigenom kraftigt ökar tillgångens värde. Det ska bli spännande att följa den fortsatta utvecklingen samt hur lagändringen och övergångsbestämmelserna kommer att tillämpas i praktiken.