FV kommentar: Tendentiöst om Batljan
Från guldmakare till skurk på några få timmar. Snabbt började det fällas omdömen kring Ilija Batljans affärsmoral. Dags för en tankepaus. Det skriver Willy Wredenmark i en FV-kommentar.
Det kändes skönt att höra att Ilija Batljan igår onsdag släpptes efter att ha varit gripen och anhållen i ett dygn.
För jag tillhör de som blev chockade av anklagelserna och inte kopplat hans iver och risktagande till någon form av skumraskaffärer. Inte för att jag har någon extra information eller kan agera karaktärsvittne. Jag har träffat Ilija Batljan vid en mängd tillfällen de senaste tio åren, men har främst sett hans arbetskapacitet och kunskap.
Det staplas saker på varandra som ska bilda ett mönster.
Jag har därför ingen aning om hur det ligger till med de misstankar Ekobrottsmyndigheten haft och eventuellt fortfarande har. Däremot har jag väldigt svårt för den argumentation som förts fram på sina håll med någon form av indiciekedja som leder fram till slutsatsen att det här var väl väntat. Det staplas saker på varandra som ska bilda ett mönster.
Jag hoppas att vi i våra spalter främst hållit en saklig redovisning av vad som har hänt. Tagit fram kommentarer från folk i branschen, redogjort för hans bakgrund, affärshändelser och liknande.
Därifrån till att vara undanfallande är steget långt. Batljans bolagsbygge SBB har vi försökt belysa många gånger, så även dess belåning. Att ställa risknivån på finansieringen mot risken i den typ av objekt bolaget investerar i. Snabba bolagsbyggen har en alldeles speciell risk, det kan bli fel med tajmingen. Värden och finansiering kan plötsligt gå i fel riktning. SBB har fortfarande mycket att bevisa.
Nu är Ilija Batljan släppt och har trätt in i tjänst igen. Allt är tillbaka som förut – eller inte. Han har en tuff uppgift – att vid sidan om att rentvå sig själv även se till att lotsa SBB genom de stora utmaningar som pandemin innebär.
