Guru: “Döda städer väntar om vi fortsätter som förr”
Frank Duffy i intervju med Fastighetsvärlden. Kontorets utveckling har, säger Frank Duffy som i går talade på Atrium Ljungbergs seminarium ”Space and Place”, genomgått tre distinkta faser. Den tayloristiska modellen var den dominerande under tidigt 1900-talet där kontorsarbetarna placerades vid långbord, sida vid sida, i något som närmast för tankarna till industrialismens löpande band. Modellen fasades ut under efterkrigstiden då den socialdemokratiska modellen, där alla skulle ha sitt eget rum och en dörr att stänga om sig, slog igenom. Men nu, när det nätverksbaserade kontoret börjar finna fotfäste, är stängda dörrar ett minne blott.
– Tidigare har kontor alltid förutsatt två saker, synkronisering och samlokalisering. Man befann sig på ett och samma ställe vid samma tidpunkt men i dag, i och med digitaliseringen, är det inte längre nödvändigt, säger Frank Duffy.
Han drar en parallell till kafékedjan Starbucks snabba tillväxt, som sammanfaller med den hos digitaliseringen.
– Idag är inte ett kafé bara ett kafé utan det är lika mycket ett kontor där folk sitter med sina laptops och jobbar. Den här utvecklingen är förstås något som får stora implikationer för hur vi bygger våra kontor.
Vad det i slutändan landar i är de aktivitetsbaserade kontoren som för tillfället är på mångas läppar.
– Traditionella kontor är massivt underutnyttjade. I vissa fall används kontorsytorna bara till 25 procent under en arbetsdag.
I ett aktivitetsbaserat kontor finns inga personliga arbetsplatser eller egna skrivbord utan ytor för olika ändamål, tysta rum för samtal, lounger för mer informella möten, fler och mindre mötesrum, snarare än ett stort, eftersom den stora merparten av möten har visat sig vara korta och mellan bara två personer.
Hur ser medvetenhet bland svenska fastighetsägare ut om den här utvecklingen?
– Det faller lite tillbaka på det här socialdemokratiska kontoret och i Sverige, som i resten av Skandinavien, håller man väldigt hårt i sina personliga kontorsrum. Man vet vad man har och är inte direkt missnöjd med det.
Frank Duffy menar att digitaliseringen inte enbart påverkar hur våra kontor ska utformas, utan att den också får stort genomslag på själva stadsbilden, om vi tillåter den.
– Mentaliteten kring kontorslokaler har alltid varit att ju större desto bättre men fortsätter vi så här slutar det med att vi får helt döda städer. Vi har inte behov av fler stora kontorshus utan de behöver blandas upp med fler allmänna ytor i staden.
Han säger att han som arkitekt varit delaktig i samma utveckling som han nu vill hindra.
– Arkitekter och samhällsplanerare har en tendens att bara titta framåt mot nästa projekt, och det får gärna vara ännu större än det förra. Vi tittar aldrig bakåt, vi vill inte ha någon feedback eller kritik. Men nu, på grund av de nätverksbaserade kontoren så har vi en stor chans att förändra hela den organisatoriska kulturen.
Hur menar du då?
– Det finns något som jag kallar leverantörskedjans tyranneri. Projektörer, byggare och fastighetsmäklare tar alla de initiala besluten och kunden kommer in i sista ledet. Vi kan nu vända på det genom att istället skapa en kravkedja där kunden kommer in redan i första ledet.
Och när kunden kommer in i starten av projektet kan helt andra krav ställas på hur den färdiga produkten ska se ut.
– När kunden beställer den färdiga produkten av fastighetsägaren, en helhetslösning som innefattar inte bara lokalerna utan också all service, får fastighetsägaren istället gå in i en roll som närmast är att jämföras med en hotellföreståndare, någon som finns där för att tillgodose kundernas behov.
Fastighetsvärlden Idag 2012-11-29
