Akademisk utmaning

(Texten publicerades ursprungligen i Fastighetsvärlden #6 2021).

Vid Karolinska Institutet i Solna har statligt ägda jättebolaget Akademiska Hus ett av sina regionkontor. Dessutom en coworkinghub som man äger och driver. I området finns såväl en hypermodern aula från 2013 med uppseendeväckande arkitektur som gamla klassiska småhus med Falu rödfärg och vita knutar. Nya Hagastaden växer fram alldeles intill och torde inspirera de fastighetsmänniskor som arbetar här.

Caroline Arehult gillar sin nya arbetsplats, även om hon ännu inte börjat sitt arbete som vd.

I september i år blir det skarpt läge, men än så länge håller sig direktören, som de flesta förknippar med många år på Skanska, i bakgrunden.

– Blir det bra?

Hon frågar nyfiket fotografen som smattrar av bilder i det lilla mötesrum i nämnda hub där intervjun tar plats. Efter ett jakande svar på frågan börjar samtalet i ett försök att sluta cirklar. Caroline Arehults utbildning på KTH skulle kunna kopplas samman med att hon nu är vd för fastighetsägaren som äger, utöver ovan nämnda institutions lokaler, drygt hälften av landets högskolor och universitet.

– Ja, eller jag vet inte? Så skulle man kunna se det. jag älskar KTH, älskade att plugga där. Självklart ska det bli roligt att jobba med det området. Men att tala om att cirkeln sluts känns fel, för då låter det som att det snart är över, säger Caroline Arehult.

Hon kommer från över ett år utan arbete. När det stod klart att hon måste lämna sitt senaste jobb som vd för Hemfosa ringde rekryterarna i ett, men hon ville ta ett välbehövligt break.

– Jag är bra på att vara aktiv, så det har inte varit några problem att hitta saker att göra. I våras färdigställde jag ett växthus på 30 kvadratmeter hemma. Jag har även engagerat mig lite extra i de två basketlag som jag tränar, säger Caroline Arehult, som har en bakgrund som basketspelare.

Men när Akademiska Hus hörde av sig väcktes intresset. Rekryteringsprocessen beskriver hon föga förvånande som grundlig.

– Det känns tryggt för både mig och bolaget att det gjordes ordentligt. Redan från början, när det kommunicerades att Kerstin (Lindberg Göransson, reds anm.) skulle gå i pension, kände jag att det här är ett superintressant jobb. Jag tycker att utbildning är en viktig fråga och gillar fastighetsperspektivet på samhällsbyggandet.

Hur tänker man som tillträdande vd för ett stort fastighetsbolag, ett av de allra största? Ett öppet sinne är nyckeln, menar hon.

– Jag satt i styrelsen för Akademiska Hus tidigare, så lite koll har jag. Jag har en ganska bra överblick, men har inga bestämda förväntningar på hur det ska bli och vara.

När hon tillträder i september väntar en turné ihop med Kerstin Lindberg Göransson där hon ska träffa medarbetare och hyresgäster runt om i landet. Trots att Akademiska Hus huvudkontor finns i Göteborg kommer hon utgå från Stockholm.

– Till en början kommer jag nog resa runt ganska mycket, men corona har ändrat en del kring det där. Jag har svårt att se att jag kommer resa till Göteborg för ett tvåtimmarsmöte.

Synsättet på fastigheter har förändrats sedan Caroline Arehults egen tid i skolbänken på KTH, där hon studerade till civilingenjör med fokus på lantmäteri och bygg- och fastighetsekonomi.

– Det var ett mer fyrkantigt sätt att se på den tiden, där ytan var i centrum. I dag talar man mer om mötesplatsen. Innehåll och sammanhang är viktigt. Förhoppningsvis lär man även ut så på KTH i dag, säger hon.

När man talar KTH och Caroline Arehult är det svårt att undvika den nu mer mycket omtalade “superklass” som hon gick i. Hon är nämligen den fjärde från klassen som kan tituleras storbolags-vd. Johanna Skogestig (Vasakronan), Anneli Jansson (Humlegården) och Stina Lindh Hök (Nyfosa) är de andra tre. Slump? Nja.

– Det är svårt att säga, men det var en väldigt bra klass att gå i. Det är inspirerande att följa de andra, säger Caroline Arehult och fortsätter:

– Under utbildningen var det roligast när man fick samarbeta konkret med case från näringslivet. Det tar jag med mig idag när även Akademiska Hus vill ha ett nära samarbete med sina hyresgäster, lärosätena.

Vägen fram till att bli vd har enligt Caroline Arehult inte handlat om någon medveten strategi, förklarar hon. Under uppväxten söder om söder i Stockholm fanns ingen klar bild om vad hon ville syssla med i yrkeslivet. I dag bor hon på andra sidan stan, i Sollentuna, sedan många år.

Ordet tillfälligheter nämns när hon reflekterar över karriärsresan, men den går inte att använda som enda förklaringsmodell.

– Det handlar om att tacka ja och att ta för sig. Att inte vara så försynt och tro att folk automatiskt ser vad man gör, utan räcka upp handen. Det har jag sett en del exempel på, där framför allt tjejer förutsätter att gör man ett bra jobb så borde det löna sig. Så ska det så klart vara men det gäller att tala om vad man vill och även tacka ja till det man uppfattar ligger utanför ens komfortzon, säger Caroline Arehult.

– Får du frågan om en ny roll, anser de som frågat att du är lämplig, det behöver du själv inte rannsaka.

Efter studierna, som även innefattade ett utbytesår i Tyskland, hamnade hon genom ett traineeprogram på Skanska. Där blev hon kvar – i 19 år – och blev till slut vd för dotterbolaget Skanska Fastigheter Stockholm, efter att längs vägen haft roller som fastighetsutvecklare, fastighetschef samt uthyrnings- och marknadschef. Kronan på verket blev skrapan Sthlm 01 som påbörjades under hennes tid som vd.

– Jag var och är nyfiken och fick på Skanska chansen att bredda mig med ständiga nya utmaningar inom bolaget. Jag fick prova på väldigt många olika delar. Jag klättrade inte uppåt på någon stege utan bytte ibland tjänst till något som var på samma nivå, för att få en helhetssyn. När jag väl hade den kom klivet.

Hos Skanska fanns för 20 år sedan en kultur där man fick mycket eget ansvar – och det från allra första början.

– Bland det första jag fick göra var att representera Skanska i en jättekomplicerad tvist med advokater och höga röster. Jag var 26 år, nyexaminerad och hade ingen susning om hur jag skulle hantera en situation som den utan fick improvisera. Skanska kastade ut folk på okänt vatten och såg vilka som kunde simma, så är det dock inte längre. Det finns bättre sätt att lära ut, men det fungerade för mig, säger Caroline Arehult.

Nära tjugo år hos samma arbetsgivare är numera en lång tid. Men så kom erbjudandet som inte gick att stå emot. Caroline Arehult erbjöds att bli vd för Hemfosa, det börsnoterade bolaget som just höll på att knoppa av Nyfosa. Inriktningen var att expandera med fokus på samhällsfastigheter.

– Det fanns en viss osäkerhet i att lämna Skanska efter så många år. Vad är det jag egentligen kan? tänkte jag. Men när jag väl lämnade Skanska blev den starkaste insikten hur mycket jag faktiskt lärt mig och kan använda. Under tiden på Hemfosa kände jag att jag kunde bidra varje dag, och det märkte jag först när jag gjorde det miljöombytet.

Det blev dock bara 1,5 år på börsnoterade Hemfosa. SBB hade påbörjat en väldig offensiv och lade under hösten ett bud på hela Hemfosa. Caroline Arehults roll som vd försvann i och med det.

– Det var fantastiskt roligt att jobba där, och jag är jätteglad att jag klev på det. Sedan är det absolut så att mycket var otroligt annorlunda från Skanska. Mitt ledarskap är i grunden detsamma men på Hemfosa var till exempel organisationen i vissa delar tömd på resurser där och då eftersom många gått över till Nyfosa (grundaren Jens Engwalls nya bolag, reds. anm.). Men det var spännande att leda denna omstartsfas av bolaget och få möjligheten att rekrytera fantastiska personer till det team jag ville bygga.

”Det fanns en viss osäkerhet i att lämna Skanska efter så många år.”

Tiden beskriver hon som “galet intensiv” och som en perfekt utmaning där och då. Trots det abrupta slutet så sörjer hon inte att det blev som det blev.

– Det växte fram ganska snabbt att jag inte skulle fortsätta i och med uppköpet. Det är något man får räkna med som vd på ett börsnoterat bolag, att sådana saker kan hända. Där och då låg fokus på att ta hand om personalen som var orolig, och få till ett bra avslut.

Nu är siktet inställt på det nya uppdraget, hos ett väsensskilt bolag.

– Akademiska Hus är något annat än Hemfosa eftersom mycket finns på plats. Samtidigt förändras världen runt omkring, och jag tror att jag kan bidra till hur vi ska kunna anpassa oss till ständigt föränderliga förutsättningar, med den erfarenhet jag har.

Akademiska Hus är en av landets största fastighetsaktörer. Bolaget ägs av staten och investerar årligen cirka 2,5–3 miljarder i ny- och ombyggnationer runt om i landet. Runt 300 000 personer studerar, forskar och arbetar varje dag i byggnader som ägs och förvaltas av Akademiska Hus.

Hur ser du på det statliga ägandet och vad som kommer med det?

– Det var något som lockade mig. Att göra något bra med samhällets resurser. Kanske är det en åldersgrej, men jag tror snarare det handlar om att jag vill att arbetet ska betyda något, att det arbete jag utför ska skapa något mer än lön och avkastning.

Vad är det du vill vara med och skapa?

– Det känns ansvarsfullt och hedrande att få ett uppdrag som innebär att man bidrar till Sverige som kunskapsnation, och att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att lärosätena ska bli ännu mer konkurrenskraftiga.

Varför fastighetsbranschen från början?

– Jag har alltid varit generalist och ville bli allt från polis till arkitekt, men i och med att jag tyckt om de naturvetenskapliga ämnena i skolan kändes KTH självklart med den bredd som det innebar. När jag kom med i Skanskas traineeprogram under andra året så var det fantastiskt kul, och när jag väl var klar föll det sig naturligt att fortsätta där.

När insåg du att du hade fallenhet för ledarskapet?

– Jag är inte en person som automatiskt kliver fram och vill leda. Det har snarare växt fram. Det är en fantastisk känsla att se någon gå utanför sin komfortzon och ta ytterligare steg i sin utveckling. Att se någon lyckas med det är som att ge bort en julklapp, det är roligare att ge än att få.