Trivs i smått och stort

Giganterna bland fastighetskonsulter har successivt, efter många års försök, numera tagit en stadig och stor del av transaktionsmarknaden för fastigheter i Sverige. Men det har tagit tid. Den som varit med att ta CBRE till en av de starkaste positionerna i Sverige och Norden är Patrik -Kallenvret. Men det tog tid, och den första sejouren i bolaget ändade när Kallenvret kände att man saknade uppbackning från huvudkontoret. Det var 2007 strax innan finanskrisen. Men kanske var det några år på andra bolag som sedan gav utväxling när han sex år senare kom tillbaka till CBRE och tillsammans med övriga medarbetare lyfte bolaget till en nivå här i Sverige som anstår ett världsföretag.

Han menar att han aldrig egentligen sökt en ledarroll. Det har bara blivit så.

– Jag vet inte riktigt vad det är, det började med att jag blev lagkapten i innebandylaget, skämtar han bort frågan.

Någon egentlig ledarutbildning har han inte fått. Det har fått ge sig efterhand, och naturligtvis har han snappat upp en hel del om den rollen i de företag han varit verksam i.

När Patrik Kallenvret kom ut från utbildningen på KTH 1997 var arbetsmarknaden inte skållhet, utan mer åt det iskalla hållet.

– Jag var väl ingen A-student heller och hade endast haft ett praktikjobb under sommaruppehållen. Jag jobbade faktiskt hellre på Vin & Sprits lager i Årsta. Det var betydligt bättre avlönat, ja till och med välavlönat om man inte var rädd för att hugga i. Som student behövde jag dryga ut kassan, det fick gå före eventuell värdefull praktik.

Han kunde med andra ord inte vara så spar-smakad kring vilket jobb han skulle ta efter KTH. Det innebar bland annat att han ”fintades” upp till Luleå för ett jobb hos Svefa. Valde han Luleå kunde han garanteras ett jobb, valde han Stockholm så hade de kanske ett jobb.

– Jag tackade ja till erbjudandet om Luleå, sen förstod jag att jag även skulle fått jobb i Stockholm om jag framhärdat. Men jag hade inget problem med Luleå. Jag bodde ju där mellan att jag var 6 och 17 år så jag installerade mig snabbt där.

Men återtåget till Norrbotten blev mest en parentes. Redan efter sex månader kom ett erbjudande om jobb på Arsenalen som hade en krympande rörelse inom förvaltning men fortsatte att satsa på värdering och analys. De två senare verksamheterna kom Svefa att ta över något år innan millennieskiftet.

– Jag hade Sven Erik Hugosson som chef på Arsenalen. Jag hade turen att få jobba ihop med honom även på DTZ.

På DTZ (nuvarande Cushman & Wakefield) togs de första stegen mot att genomföra fastighetstransaktioner.

– Grundarna till mäkleriverksamheten i den svenska verksamheten ville helst göra affärer med kommersiella fastigheter, men företaget arbetade även med flerbostadshus så där fick jag vara med och göra ett antal affärer.

Efter den något vacklande inledningen på karriären så har det därefter mer handlat om att vara eftersökt och ta ställning till olika erbjudanden om nya positioner. Två företag har han varit på i omgångar, DTZ (Cushman & Wakefield) samt CBRE.

Kanske har hans arbete med många internationella kontakter även påverkat barnen och deras val så här långt. Den äldsta sonen gör nu sin åttonde termin på college i USA. Hans lillebror studerar i Milano och dottern, som är yngst i syskonskaran, är för närvarande i Costa Rica och deltar i ett volontärprojekt.

– Jag vet inte om det påverkat. Jag är glad för att de är företagsamma och vågar satsa, även om det är tråkigt att man inte träffar dem så ofta under en tid.

För att understryka det här med resandet visar det sig att frun Karolina just avslutat en resa till Mount Everests basecamp.

– Jag tycker ofta att mitt jobb är viktigt, men Karolina jobbar som sjuksköterska med människor i livets slutskede – det är viktigt på riktigt!

Även om Kallenvret är mycket idrottsintresserad och har provat på många sporter så framhåller han att han under barnens uppväxt i princip inte sysslade alls med sådant.

– Det var fullt fokus på jobbet och familjen, det är först nu när barnen i princip är utflugna som jag kan ta en golfrunda eller vara ute i skogen och motionera.

Sommaren tillbringar han med förkärlek på västkusten, i Smögen där familjen har en lägenhet. Det finns en anknytning dit genom att han ofta tillbringade somrarna tillsammans med sin farfar och fiskade krabba. Till vardags var farfar fiskare inriktad på makrill-fiske så att Patrik Kallenvret är gaisare, liksom de övriga sportintresserade i familjen, kommer inte som en överraskning.

– Jag är ganska rastlös av mig och vill ha aktivitet även under ledigheten. Där nere kan jag hjälpa till med tonfiskmärkning och hänga med på havskräftsfiske. Visserligen är det inte tillåtet för andra än yrkesfiskarna att sköta ruljangsen, men ibland försöker jag väl ge dem ett handtag för mitt stora nöjes skull.

Kärleken till både Gais och havet delar han med Svenska Hus grundare Hans Eliasson. Sedan 2017 sitter Kallenvret i Svenska Hus styrelse

– Det är en fantastisk förmån att få sitta i ett bolag med sitt ursprung i Göteborg, eftersom min pappa kom därifrån. Men också i ett bolag som står för samma värderingar som jag själv. Sedan är ju det här med Gais extremt viktigt, skrattar han

Hans första anställning hos CBRE kom till under 2001. Han värvades tillsammans med fyra transaktionskonsulter från DTZ, Per Tängerstad, Mikael Fastén, Sofie Blom Bergström och Helena Ekström.

– Mikael Fastén är den person jag jobbat mest med i karriären, och vi är dessutom kursare från KTH. Vi har alltid kompletterat varandra väldigt bra. Och så slår jag ju honom alltid i kort – som jag minns det i alla fall…

CBRE hade två år tidigare förvärvat konsult-företaget Profi som en språngbräda in på den svenska marknaden. Men verksamheten var lite spretig och justeringar gjordes de första åren, en av dem var att förstärka transaktionsteamet. Nu var utvecklingskurvan ganska brant och Kallenvret blev capital market-chef redan 2002 och därefter även vice vd.

– Verksamheten rullade på och jag trivdes bra, men jag tyckte inte London lyssnade på oss tillräckligt, vi ville utveckla oss. Samarbetet och kommunikationen över landgränserna fungerade inte så väl som jag ville. Då kom ett erbjudande från Catella.

Catella hade drabbats av ett stort avhopp, ett tiotal medarbetare lämnade på kort tid företaget som var den lysande stjärnan bland transaktionskonsulterna i Sverige.

– Jag hade ett tydligt krav, jag ville inte vara chef.

Jag vill ju helst vara nära affärerna, det är både där jag gör mest nytta och det jag trivs bäst med.

Åren som följde var utmanande, den globala finanskrisen slog till hårt 2008, vilket drabbade fastighetsmarknaden tydligt. Men han var med och återuppbyggde Catella som fortsatte att lyckas väl även de tuffa åren.

– Jag lärde mig mycket där, till exempel att ställa krav på kunderna – något jag inte alls sett så tydligt någon annanstans. Men jag trivdes inte riktigt trots att arbetet flöt på.

Agneta Jacobsson, som nu var vd på DTZ, lockade tillbaka honom till bolaget han hade lämnat tio år tidigare. Han utnämndes till vice vd och fick en fri roll men med tydlig inriktning mot transaktioner. Ibland brukar ”frysboxen” åka fram vid övergång till konkurrerande bolag. Men Kallenvret hade fortsatt förtroende och hann genomföra ytterligare fyra transaktioner under uppsägningstiden från Catella.

Men det blev endast några år till på DTZ. Företaget blev förvärvat av australienska UGL som hade en helt annorlunda managementfilosofi där det mesta skulle kontrolleras.

– Jag sa rakt ut till dem att om inte ni litar på mig så litar jag inte på er.

Därför passade det bra att han approcherades av Guy Hollis på CBRE under senvintern 2013.

Några månader senare, mitt i sommaren, tillträdde han som vd för CBRE i Sverige.

– Det kändes fantastiskt att få jobba med mina före detta kollegor från London; Jonny Hull, Chris Gardener och Jack Cox. Samtliga är riktigt välkända i Sverige och Norden. Synd bara att Chris har gjort mina barn till West Ham-supportrar.

– Nu trivs jag fantastiskt bra i företaget. Många av de kollegor jag har i andra länder har blivit nära vänner. Förutom de olika projekt som vi driver deltar vi ibland i olika välgörenhetsprojekt, och sådant bygger starkare relationer där vi tillsammans är stolta för att företaget, vi, ger tillbaka något.

Sedan ett par år har han valt att kliva av rollen som vd och är nu ”endast” chef för capital markets i Sverige och övriga Norden.

– Jag vill ju helst vara nära affärerna, det är både där jag gör mest nytta och det jag trivs bäst med. Samtidigt var mina år som vd för bolaget inte så betungande eftersom jag fick in en väldigt driven COO i Pernilla Tallqvist som under min sista tid som vd faktiskt även utförde många av vd-sysslorna.

Han är i London 5–6 gånger per år, några dagar i stöten, och lite oftare beger han sig till de nordiska huvudstäderna, men merparten av sin tid befinner han sig på Stockholmskontoret. Rent fysiskt alltså. För genom att CBRE är ett så internationellt bolag så har han i princip alltid telefon- eller teamsmöten varje dag med kunder och medarbetare som befinner sig i andra länder.

– Min roll nu är dels att initiera, driva och avsluta de större processerna, försöka öppna dörrar för medarbetarna så att de smidigare hittar rätt kontakt snabbt och att de håller fokus på affären hela tiden. Sedan kan det bli så att jag kliver in när det börjar hetta till i diskussionerna runt en affär. Med många år i branschen har jag kanske lättare att uppfatta vad som saknas för att köpare och säljare kan nå varandra. Det kan vara småsaker, och sånt får inte stjälpa en affär på upploppet.

Vilka affärer minns du bäst eller vad har varit roligast bland de transaktioner du varit med om?

– Det finns ju en mängd företag och personligheter som det varit spännande, roligt och intressant att möta. Jag var med och gjorde en hel del affärer runt Acta/ABG Sundal Collier med spännande drivna norska affärsmän. Även Keops/Landic var speciellt, på ett annat sätt, där till exempel Ole Vagner hade en speciell dynamik. Sedan älskade jag att göra affär med irländarna när de körde hårt i Sverige. Annars sticker ju försäljningen av Akelius alla fastigheter i Sverige, Danmark och Tyskland ut om €9,15 miljarder. Vår kontaktperson under affären var Leiv Synnes, då global CFO på Akelius och nu vd på SBB.

– Det här är ju en bransch som inte enbart är analytisk, matematisk. Utan mycket handlar om relationer. Människorna är drivna, intressanta och ger mig mycket energi. Och jag hoppas att jag ger tillbaka till både våra egna duktiga medarbetare och till våra kunder.

Vad är du bäst på om du vågar sticka ut hakan?

– Att ge sig själv betyg är knepigt, det avstår jag gärna. Men jag kan ju ta några ord som en av mina internationella chefer en gång sa till mig. ”Patrik, du är inte bäst, men du är i alla fall ärlig.”

– Jag känner att jag är en lagspelare, det har kommit via all idrott jag sysslat med. Fast jag gillar kanske, trots allt, att styra en del. Jag avslutar affären, jag tror att jag kombinerar att vara affärsmässig med att vara värderingsstyrd. Och för mig är det oerhört viktigt med vilka jag jobbar med. Jag uppskattar verkligen mina kollegor i dag, ingen nämnd och ingen glömd.

Du som sitter mitt i marknaden, vad händer på transaktionsmarknaden?

– Förbättrade finansieringsmöjligheter såg vi redan under förra året och trodde att nu vänder det, men då fanns det inte många villiga köpare. I år har marknaden förbättrats via sjunkande räntor. Köpare finns nu, men då har många säljare blivit tveksamma att göra affärer. Men jag måste säga att den senaste veckan har trycket verkligen ökat. Vi hoppas att vi snart kan visa data på att affärerna går igenom. I vårt yrke handlar det om att vara realistiskt positiv!