Tvära kast i bostadsefterfrågan
Världshändelser och politisk vindkantringar har fått de demografiska prognoserna i svaj ordentligt de senaste åren. Nu kommer en flyktingchock igen. Men samtidigt verkar landets kommuner ha svårt att ta till sig de mest stabila förhållandena i sin planering för bostadsbyggandet.
I ett nytt avsnitt från Realplay diskuterar Stefan Timan, nytillträdd chef för transaktionsverksamheten hos Svefa, med WSP:s demograf och bostadsexpert Maria Pleiborn hur demografin i landet påverkar olika delar av fastighetsmarknaden.
De konstaterar att svängningarna i befolkningsutvecklingen har varit stor under de senaste 5-10 åren.
Maria Pleiborn konstaterar att det som gällde för några få år sedan var att Sverige skulle passera 11 miljoner invånare under 2023.
– På senare år har prognoserna förändrats flera gånger om. Vi växte så det knakade, men nu ligger det talet bortom 2030.
Den stora förändringen stavas migration och den har både berott på världshändelser, som flyktingvågen runt 2015, men därefter är det flera politiska beslut som förändrat förutsättningarna och det som låg till grund för prognoserna för fem år sedan.
Svårigheten med den delen av demografin ställs just nu också i blixtbelysning genom den nya flyktingvåg som väntas från Ukraina och den annorlunda politiska bedömning som görs inför den. Många fastighetsbolag har nu signalerat om att se igenom sina bestånd för att se möjliga bostäder där och flera aktörer inom flyktingmottagande har snabbt agerat för att erbjuda sina tjänster.
– Det går ofta att se vad som behöver byggas med hjälp av demografin, men sedan har politikerna ett finger med i spelet, säger Stefan Timan.
Han menar att kommunerna till stor del glömt bort den del av befolkningen som är i familjebildande ålder.
– Om man frågar dem vilket deras drömboende är så ser en absolut majoritet sig själva i ett småhus tillsammans med småbarn. Men planeringen för småhusbyggandet har inte alls varit i samklang med det demografiska underlaget, säger Timan.
– Och det här är ändå en generation vi har haft bra koll på. Redan i början av 90-talet syntes den babyboomen, inflikar Maria Pleiborn.
Hon lyfter även fram ett annat politiskt beslut som inte helt följt de demografiska bilderna.
– Investeringsstödet har främst gått till små bostäder, vilket kanske inte är de vi har störst behov av nu.
Pleiborn och Timan är ense om att kommunerna utsetts för mycket stora påfrestningar när det gäller bostäder och skolor genom de tvära kasten i efterfrågan som de utsatts för på senare år. Men samtidigt är de inte så imponerade av deras planberedskap.
– Inte ens det faktum att vi blir ett år äldre för vart år som går verkar framgå när man planerar, säger Maria Pleiborn.
