Två böcker om den fascinerande Ferdinand Boberg

Ferdinand Boberg räknas som en av Sveriges främsta arkitekter och stod bakom många av de byggnader som är mycket omtyckta i dag. Rosenbad, det tidigare Centralposthuset i Stockholm, LO-borgen med flera.

Fastighetsvärlden har fått ta del av Ulf Sörensons böcker och nedan presenterar vi utdrag ur vardera. I böckerna finns många fler redovisade byggnader med fakta runt deras tillblivelse tillsammans med rikligt bildmaterial, ritningar och skisser. Där finns också mycket som inte blev av eller som sedan länge är borta.

Boken Ferdinand Boberg En vägledning vänder sig till unga läsare och andra som intresserar sig för arkitektur. Den presenterar en hel del av Bobergs byggnader och sätter in dem i sitt sammanhang tillsammans med adresser till dem.

Här följer ett utdrag som handlar om gasverket i Stockholm, ett område som i dag är mycket aktuellt och där mycket bevaras.

—

Ur boken Ferdinand Boberg En vägledning

”De sista hjortarna i den kungliga Hjorthagen flyttades till Gripsholms kungsgård hösten 1890. Då hade Adolf Ahlsell och Boberg redan sin plan klar för hur Stockholms nya gasverk skulle kunna utvecklas på längre sikt i fyra etapper. Den kuperade marken utjämnades från entrén ned till Lilla Värtan, där hamnen för kolfartygen byggdes, bara höjden där kontorsbyggnaden skulle uppföras fick vara kvar. En huvudgata – nuvarande Bobergsgatan – anlades där även järnvägen drogs fram. Första etappens femtontal byggnader var klara till invigningen 27 november 1893. Ett extratåg kom med de särskilt inbjuda gästerna, med de kungliga i spetsen. Efter en rundvandring ledd av Ahlsell förklarade Oscar II från Mätarhusets dubbeltrappa gasverket invigt.

Behovet av gas i Stockholm hade växt snabbt. Klaragasverket vid Klara sjö hade tagits i bruk 1853 för stadens nya gatubelysning. Driften utökades efter hand och kompletterades med en ny gasklocka i Sabbatsberg 1884.

Gasverket, som varit ett slutet område omgärdat av höga staket, avvecklades 2011 och öppnades efter hand för allmänheten. Ett helt nytt bostadsområde, Norra Djurgårdsstaden, har vuxit fram med det forna gasverket som en identitetsskapande kärna.

Första gasklockan slår an tonen för hela gasverket med sitt ljusa röda tegel, socklar av granit och dekorband i brunt och gult tegel. Vid fönster och dörrar är teglet mjukt rundat, rutorna är innefattade i spröjs av järn och portarna av trä är förstärkta av dekorativt formade järnbeslag. Fönstren har fönsterbänkar och raka avslutningar uppåt i gotländsk kalksten. Många av Gasverkets byggnader har strävpelare som förstärker väggarna, gasklockan har hela 32 stycken, en i varje »hörn« där byggnadens lika många sidor möter varandra. Ovan hörnen sitter toureller, små tornliknande utsmyckningar i tegel som avslutas med hattlikande rundlar i kalksten. Ovanför reser sig kupolen med dubbla takfall och lanternin.

Gasklockans inre utgjordes av ett enda stort rum där gasbehållaren teleskopiskt höjdes och sänktes beroende på gasmängden. När behållaren var tömd kunde rummet i hela dess rymd över blickas med sin takkonstruktion och gångbroar på sidorna, upplyst av höga smala fönster.

Bakom, vettande mot Gasverksvägen, uppfördes Gasklocka 2, som hör till andra etappen av Gasverkets utbyggnad, som inleddes 1897. Den nya klockan stod klar 1899, åter med Boberg som arkitekt. Gasklockan är snarlik den första, men rymde nära dubbelt så mycket gas. Skillnaderna är svåra att se, då alla delar är proportionerligt förstorade, men några detaljer finns, som det diskret mönstermurade tegelbandet med rombformer under de översta fönstren. Gasklockan anpassas när detta skrivs för att bli en ny kulturscen för stora evenemang.”

—

I den andra mer omfattande boken Ferdinand Boberg Arkitekten, Konstnären, Människan, ger Ulf Sörenson en fördjupande biografisk skildring av Boberg och hans verksamhet.

Den spänner över ett brett fält med arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Dessutom får man en tydlig bild av Bobergs personliga historia och det livslånga partnerskapet med konstnären Anna Boberg.

Här följer att kort utdrag som handlar om en idé under den tid Boberg var verksam inom Stockholms stad. Idén berör ett område som är aktuellt även i dag, Slussenområdet.

—

Ur boken Ferdinand Boberg Arkitekten, konstnären, människan

”Slussen som knutpunkt för stadens kommunikationer hade blivit allt svårare för bilar, bussar och spårvagnar, samtidigt som slusskanalerna var för små för modernare fartyg. Uppgiften att omdana Slussenområdet föll på stadens byggnadskontor.

Boberg betonade i sin promemoria från 1906 att han ville utgå från områdets karaktär som han ansåg bestämdes av det låga näset mellan Söder och Staden mellan broarna; »det är denna naturliga fysionomi, som man enligt min tanke bör respektera och ytterligare prononcera«. Bäst hade det måhända varit, skriver han, om näset kunnat lämnas obebyggt, men den värdefulla platsen kunde »på ett synnerligen lyckligt och praktiskt sätt utnyttjas, med användande av jämförelsevis mycket låga byggnader, vilka icke förtaga platsen dess karaktär av näs«. Stora fiskhallen kunde gömmas under bron medan saluhallarna lades på var sin sida om uppfartsvägen.

Södra Stadshuset – som nu rymmer Stadsmuseet – skulle rivas för att Hornsgatan skulle kunna förlängas i full bredd mot en större trafikplats och möta den nya Katarinavägen, en nedfart till Stadsgården och östra uppfartsvägen från Slussen. Götgatan drogs ner mot en västlig uppfartsväg. Offrandet av Södra Stadshuset för trafiken skulle bli ett återkommande inslag i förslagen ända in på 1920-talet – men en opposition hade vaknat.

Efter den centrala bron placerade Boberg två sexsidiga »tunga grindstolpar« som var högre än angränsande byggnader och dominerade över fondbyggnaden längre upp, något han också fann stöd för i platsen. Står man framför Räntmästarhuset, skriver han, och ser upp mot Söder »är det påfallande att redan nu en bestämd sänka förefinnes rätt fram i den uppåtstigande terrängen, just i fortsättningen av den blivande centrala uppfartsvägen, under det en avgjord höjning förmärks åt båda sidorna«.

På så sätt skulle »en fullgod rytm kunna åstadkommas, på samma gång man troget följer terrängens anvisningar, varförutan dessa anordningar på grund av sin reda bör kunna bli av obestridlig monumental verkan och genom fördelning av måtten ägnade att hålla system i själva entrén till Söder, oberoende av det byggnadssätt som må komma att tillämpas på, bakom eller vid sidan liggande kvarter«. Boberg tänkte sig ett storslaget handelscentrum för det »brusande och brådskande livet«.

Beslutet drog ut på tiden. Opinionen mot att riva Södra Stadshuset vaknade en bit in på 1910-talet. Förslaget hade också utsatts för hård kritik i Arkitektur 1913 för sina »skyskrapor« och överintendentsämbetet avstyrkte. Efter att under flera år ha prövats av in- och utländska experter godkändes planen av stadsfullmäktige i maj 1914. Men kriget kom emellan, därefter lågkonjunkturen och så småningom föll förslaget »under bordet«. Förslaget hade löst många trafikproblem och skapat en värdig, stadsmässig entré mot Söder – till priset av att Södra Stadshuset offrades.”

—

Böckerna Ferdinand Boberg En vägledning och Ferdinand Boberg Arkitekten, konstnären, människan finns att köpa på Adlibris.