Hur social hållbarhet kan mätas och jämföras i fastighetsbolag

Corporate Social Responsibility (CSR), företagens ansvar gentemot samhället, är ett begrepp som kan dateras tillbaka till 30-talet. Då handlade det om företagens ansvar mot sina anställda, konsumenter och allmänheten. Dessa intressenter är fortfarande centrala för social hållbarhet, men nu ska företag beakta hela värdekedjan.

Enligt Corporate Sustainability Responsibility Directive (CSRD) lagarna som nu införs, så ska företag rapportera den sociala hållbarheten enligt European Sustainability Reporting Standards (ESRS) standarderna S1-S4. Den första, ESRS S1, handlar om företagets egna arbetskraft, medan den andra, ESRS S2, handlar om arbetstagare i värdekedjan. Det vill säga alla medarbetare i företagets värdekedja som inte ingår i “den egna arbetskraften”. ESRS S3 och S4 handlar om samhälle, konsumenter och slutanvändare.

Standarderna ESRS S1 och S2 fokuserar på arbetsvillkor för de som arbetar i det egna företaget och i värdekedjan. Om företaget kan anses ha operationell kontroll över arbetet, så ska de rapportera om den påverkan de har på social hållbarhet, de risker och möjligheter de identifierar. Så ett fastighetsföretag som utför underhåll, eller bygger nytt ska alltså analysera arbetet efter de risker för exempelvis olyckor och skador som föreligger inte bara i den egna verksamheten, utan också hos de leverantörer som företaget har kontroll över genom kontrakt eller annat. Fastighetsföretaget ska också analysera möjligheter till förbättringar i arbetsvillkoren, exempelvis genom bättre arbetssätt och bättre möjligheter för arbetstagarna att rapportera missförhållanden.

De flesta av ESRS S1-S4 reglerna kräver till stor del kvalitativa beskrivningar och i mindre utsträckning kvantitativa mått. Kvalitativa beskrivningar av sociala aspekter är problematiska då de är svåra att mäta, som exempelvis subjektiv upplevelse av en byggnads utseende, eller orättvisa arbetsförhållanden. Kvantitativa mått är enklare att mäta, exempelvis distans och tillgång till sjukvård eller möjlighet till rekreation.

Exempel på kvalitativa beskrivningar ESRS S1 och S2 är att fastighetsföretag ska beskriva processerna de har implementerat för att identifiera materiella risker för arbetstagarna, hur de bedömer riskerna, hur de hanterar riskerna, samt hur de arbetar för att minska riskerna. Liknande beskrivningar ska ges för ESRS S3 och S4, som gäller samhälle, konsumenter och slutanvändare.

Så, vad ska företagen göra för att leva upp till sociala hållbarhetsregler? ESRS reglerna betonar att både kvalitativa och kvantitativa mått ska vara vetenskapligt grundade, så även om det är svårt att mäta vad företaget gör, så kan företaget beskriva vilka vetenskapliga grunder de har för sitt sociala hållbarhetsarbete. ESRS reglerna säger också att företag ska beskriva vilka tidsbestämda och resultatinriktade mål de har, så då kan företagen göra det också. Företagen kan alltså leva upp till ESRS reglerna om de har resultatinriktade och tidsbestämda mål, som är baserade på vetenskap.

Det sker nu en stark utveckling av vetenskapligt baserade mått på social hållbarhet. Exempel på mått som har tillämpats är Human Development Index, som mäter ett lands
sociala hållbarhetsutveckling. Det finns även metoder som social livscykelanalys (S-LCA) för att utvärdera social påverkan för en produkt.

Ett exempel för fastigheter är det gällande ”Social Impact Initiative 2.0” av Institute for Corporate Governance och professor Kerstin Hennig i Tyskland. Forskningsarbetet utfört av ICG satte de kvalitativa parametrarna i en vetenskaplig kontext för att göra dem mer mätbara. Den vetenskap som används är Maslow’s behovstrappa, och med hjälp av den så har olika parametrar och indikatorer identifierats och vägts mot varandra för att sedan aggregeras till ett slutligt poäng. Vikterna på parametrarna sätts utifrån intressenternas perspektiv, det vill säga användaren av byggnaden eller området. Desto mer nödvändigt ett behov är, desto tyngre vikt har det på slutpoängen. Exempelvis så viktas rimliga arbetsvillkor och tillgång till sjukvård högre än upplevelsen av byggnadens utseende. Fastighetsföretagen som använder ICGs modell kan alltså ta fram vetenskapligt grundade mått på de mjuka, kvalitativa värdena. ICGs modell tillämpas i Sverige i ett masterexamensarbete vid KTH, skrivet av Signe Fridström och Gabriel Magnusson Thieurmel, som har titeln ’Social Sustainability Index: A Social Impact Scoring Model adapted to the Swedish Real Estate industry’.

Trots att ESRS inte ställer krav på specifika mått så är det en bra idé för företag att anamma en vetenskapligt baserad modell av något slag. Anledningen är att företag, enligt ESRS, ska rapportera sociala hållbarhetsmål på kort (0-1 år), medellång (1-5 år) och lång sikt (mer än 5 år). Användning av en tydlig modell underlättar för företag att följa upp målen över tid, använda målen i bolagsstyrningen, samt att rapportera till externa intressenter som tar del av hållbarhetsinformationen.

Att använda en tydlig modell är också bra eftersom förklaringsbördan för företag är stor gällande ESRS. Det kommer av att ESRS reglerna inte är branschspecifika, så fastighetsföretag ska förklara både de vetenskapligt grundade hållbarhetsarbetet och varför de är bra för fastighetsföretag. Det finns idag ingen branschpraxis för vilka modeller som är mest lämpade för vissa branscher, så än så länge får företagen arbeta fram sina vetenskapligt grundade modeller själva. Ett tips är att samverka med forskare, eftersom de arbetar vetenskapligt.

Den rapportering fastighetsföretag ska lämna är omfattande och kräver en stor arbetsinsats. Företagen måste dock rapportera enligt hållbarhetsdirektivet, eftersom det är lag. Det bästa företaget kan göra är att använda rapporteringen som måste göras som en möjlighet att åstadkomma verklig hållbarhet. De flesta fastighetsföretag bedriver arbete för ökad hållbarhet och då kan CSRD direktivet och ESRS standarderna användas för att stärka det arbete som företaget redan gör. I de flesta fastighetsföretag kan den befintliga bolagsstyrningen, tekniska system, ekonomistyrningssystem och finans- och hållbarhetssystem integreras för en bra verksamhetsstyrning och rapportering av CSRD och ESRS.

Artikelserie i sju delar som följer teman från det nya lagkraven CSRD och ESRS:

De sju artiklarna behandlar dubbel väsentlighetsanalys, koldioxid och energi, livscykel, biologisk mångfald, social hållbarhet, vattenresurser och hur hållbarhet och fastighetsvärdering hänger ihop.

1. Lagar. Generellt om CSRD och ESRS och det som kallas dubbel väsentlighetsanalys. (läs del 1 här)

2. Klimat. Artikel om standardpaketet ESRS E1, som behandlar energi, koldioxid och klimat som kommer bli väsentligt för alla fastighetsbolag (läs del 2 här)

3. Tidshorisonter. De nya lagkraven innebär ett nytt tänk om tidsperspektiv, vilket skapar applicering svårigheter i fastighetsbranschen. Artikeln beskriver de nya tidsperspektiven samt hur man kan tänkas använda dessa i sitt hållbarhetsarbete. (läs del 3 här)

4. Biologisk mångfald. Artikel om standardpaketet ESRS E4 som ställer krav på rapportering gällande biologisk mångfald och ekosystem. Idag finns ingen metod för att mäta frågor kopplade till ämnet och något vi får mycket frågor gällande. (läs del 4 här)

5. Vatten och väsentlighet. Vattenresursförvaltning, ESRS E3, och varför detta kan bli väsentligt för många fastighetsbolag. (läs del 5 här)

6. Social hållbarhet. Artikel om social hållbarhet, och svårigheterna att hitta jämförbara mått inom området. Kvantifiering av sociala parametrar är något vi får många frågor om.

7. Värdering. Artikel om hållbarhet i samband med och påverkan på fastighetsvärdering. (16 oktober)