Guldet blev till sand i Saudiarabien
Futuristiska städer i öknen, skidorter utan snö och rekordhöga skyskrapor. Saudiarabien lovade världen spektakulära byggprojekt – men bakom visionerna växer en annan historia fram: förseningar, skenande kostnader och investerare som tvekar. De saudiska projekten på Mipim i år är mer lågmälda.
De stora saudiska montrarna utanför mässbyggnaden i Cannes har blivit något färre (de tog över på platsen efter de ryska för länge sedan). Och det saudiska innehållet har även förändrats de senaste två åren. Borta är de häpnadsväckande megaprojekten. Nu är projekten som marknadsförs istället nästan på svensk stor nivå.
När kronprins Mohammed bin Salman lanserade Vision 2030 var ambitionen monumental: att bygga ett nytt Saudiarabien, mindre beroende av olja och mer präglat av turism, teknologi och global finans. Resultatet blev en rad så kallade giga-projekt – några av världens mest ambitiösa stadsutvecklingsplaner.
Men flera av projekten har nu bromsats, skalats ned eller skjutits på framtiden. En kombination av stigande byggkostnader, svagare oljeintäkter och svårigheter att locka utländskt kapital har gjort att kungadömet tvingats prioritera hårdare.
Neom – den futuristiska megastaden
Flaggskeppet är Neom, en planerad region vid Röda havet med en ursprunglig budget på omkring 500 miljarder dollar. Projektet skulle rymma flera futuristiska stadsdelar och bli ett globalt centrum för teknik och innovation.
Den mest spektakulära delen är The Line, en spegelklädd linjär stad som enligt planerna skulle sträcka sig 170 kilometer genom öknen och inhysa upp till 1,5 miljoner invånare redan 2030.
Verkligheten ser annorlunda ut. Planerna har bantats kraftigt: i stället för 170 kilometer kan bara cirka 2,4 kilometer stå färdiga till 2030, och befolkningen i den första etappen har sänkts till omkring 300 000 invånare. Om det ens blir så mycket.
Samtidigt har kostnadsbilden exploderat. En intern granskning uppskattar att hela Neom-komplexet i slutändan kan kosta upp till 8,8 biljoner dollar och ta ytterligare flera decennier att färdigställa – mer än 25 gånger Saudiarabiens årliga statsbudget.
Delprojekt som haltar
Neom består av flera delprojekt, och även dessa har kantats av problem.
Sindalah, en lyxig semesterö i Röda havet, skulle bli projektets första färdiga del. Budgeten steg dock från omkring 1,3 miljarder till nära 4 miljarder dollar och öppningen blev flera år försenad.
Trojena, en planerad skidort i bergen – där Saudiarabien till och med skulle arrangera de asiatiska vinterspelen 2029 – har också skjutits upp, ett tecken på att projektens tidslinjer blivit allt mer osäkra.
Andra projekt pausas
Problemen stannar inte vid Neom. Även andra prestigeprojekt i Riyadh har börjat omprövas. Ett exempel är Mukaab, en gigantisk kubformad byggnad på omkring 400 meters höjd, tänkt att rymma ett helt futuristiskt stadscentrum. Bygget har tillfälligt stoppats medan myndigheterna ser över ekonomin bakom projektet.
Pengarna räcker – men inte till allt
Saudiarabiens statliga investeringsfond, Public Investment Fund (PIF), är den huvudsakliga finansiären. Men även denna fond – en av världens största – har börjat känna av trycket.
Under 2024 skrev fonden ned värdet på sina giga-projekt med omkring 8 miljarder dollar, samtidigt som flera investeringar försenades eller bantades.
Dessutom konkurrerar projekten om pengar med andra prioriteringar: infrastruktursatsningar inför Expo 2030 i Riyadh och fotbolls-VM 2034. Budgetnedskärningar på upp till 20 procent har därför diskuterats inom flera projektportföljer.
Investerare tvekar
En central del av Vision 2030 var att locka stora mängder utländskt kapital. Men många internationella investerare har visat sig mer försiktiga än väntat.
Gigaprojekten kräver enorma investeringar, ofta utan tydlig avkastning på kort sikt. Samtidigt är de tekniskt komplexa – från linjära städer till konstgjorda skidbackar i öknen – vilket gör riskbedömningen svår.
Resultatet är att Saudiarabien i stor utsträckning tvingats finansiera projekten självt, vilket ytterligare ökar trycket på statens budget.
Mellan vision och verklighet
Saudiarabien har fortfarande resurser att bygga monumentala projekt, och regeringen insisterar på att Vision 2030 ligger fast. Men utvecklingen visar också gränserna för statsdriven megautveckling.
Det som började som en futuristisk vision om städer utan bilar och skidorter i öknen riskerar att bli något mer bekant: en historia om överdimensionerade ambitioner, ekonomiska realiteter – och en ökande mängd betong mitt i öknen.
Men det finns även många projekt som löper på bra. Merparten finns dock i huvudstaden Riyadh – som Bin Salman Park – och i kuststaden Jeddah – där världens högsta skyskrapa om 1 000 meter byggs.
