De tar över på Djurgårdsbrunn
Det anrika värdshuset Djurgårdsbrunn, som ägs av Elinore och Carl Tham, återuppstår efter att ha varit stängt sedan 2020 med ny regi. Nu tar Lotta och David Zetterström, grundare och ägare av Fabrique-gruppen, över och öppnar upp igen lagom till påsk. Namnet blir kort och gott Djurgårdsbrunn.
Restauratörerna Lotta och David Zetterström driver även Slipen, några kilometer bort vid Djurgårdsvarvet.
Ägare till Djurgårdsbrunn och initiativtagare till renovering, restaurering samt anläggning av trädgården är Elinore och Carl Tham.
Från 2007 till 2020 drevs Djurgårdsbrunns restaurang av Bockholmengruppen men har sedan dess varit stängt för en omfattande renovering av byggnader, kök, interiörer och den parkliknande trädgården.
– Vi har i alla år fått frågan varför vi inte öppnar ett Rute Stenugnsbageri i Stockholm. Att hitta en lika magisk plats, med en stor trädgård, visade sig dock svårt. När vi sedan erbjöds att driva Djurgårdsbrunn såg vi möjligheten. Den nya caféträdgården i kombination med de historiska byggnaderna och kanalen skapar verkligen en rofylld och vacker plats, säger Lotta Zetterström, grundare Fabrique-gruppen där även Slipen och Rute Stenugnsbageri på
Gotland ingår.
Den nya restaurangen och caféet håller öppet året runt. Kvällstid under vår, sommar och tidig höst serveras vedugnsbakad pizza och enklare italienska rätter i restaurangen. I caféet serveras förutom klassisk flanör-mat som varma och kalla smörgåsar, sallader, bullar och bakverk även Djurgårdsbrunns egen mjukglass, märkt med ”Äkta vara”.
I anslutning till trädgården öppnar också Djurgårdsbrunns gårdsbutik med keramik, konsthantverk och utvalda vintage-objekt. Även delikatessvaror och bröd finns till försäljning.
Djurgårdsbrunns värdshus har anor från 1743, då de första byggnaderna uppfördes. Även Apotekshuset, tvärs över gatan, härstammar från tiden då platsens hälsobrunn stod incentrum. Under Djurgårdskanalens anläggande (1830 till 1840) upplevde Djurgårdsbrunn och värdshuset en blomstrande tid med fullbokad matsal och en öppen trädgård. 1987 brann den ursprungliga huvudbyggnaden ner och endast en mindre del, den äldre paviljongen (Brunnscafét) samt den så kallade vattenkiosken (för dåtidens cafébesökare) finns kvar idag. Dessa har renoverats och restaurerats.
