CSRD-rapportering: Om värdekedjan och ansvar

Analysen ska inkludera påverkan, risker och möjligheter i företagets direkta verksamhet och i företagets värdekedja. Värdekedjan inkluderar aktörer, som leverantörer, kunder och distributörer.

Analys och rapportering om viktiga aktörer i värdekedjan ger en god genomlysning av den påverkan, de risker eller möjligheter som kan finnas. Dessutom kan den möjliggöra strategiska fördelar. Att begära information från aktörer i värdekedjan skapar så kallade “domino” eller “trickle-down” effekt då en aktör kräver information av en annan. Något som lett till kritik då det ansetts som belastande för mindre företag. Omnibusförslaget introducerar ett tak på vilken information som ett större företag kan begära från mindre företag som inte omfattas av CSRD för att minska dessa ovannämnda effekter. Förslaget innebär att företag inte kan begära mer information än den som finns i Voluntary reporting standards for SMEs (VSME). Det vill säga den frivilliga standarden om hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag som skaparna av ESRS, har upprättat.

Vad menas med värdekedja och vart slutar den?

Värdekedjan omfattar de olika aktiviteter, resurser och företagsrelationer som företaget använder och är beroende av i sin verksamhet. Detta inkluderar bl.a. mänskliga resurser i egen verksamhet, företagets leverantörskedja, den finansiella- och den geopolitiska miljön som företaget verkar i. Därtill är företagsrelationer inte begränsade till enbart direkta kontraktuella förhållanden, utan även indirekta företagsrelationer. De omfattar även underleverantörer genom ägarandelar eller investeringar. Till exempel blir ett företag som tar lån av en bank en del av bankens värdekedja. Det vill säga, om en bank lånar ut pengar till ett fastighetsföretag så behöver banken rapportera på fastighetsföretagets hållbarhetspåverkan.

Standarderna innehåller ingen direkt definition om var värdekedjan börjar eller slutar, utan hänvisar till den dubbla väsentlighetsanalysen. Det är den som avgör vad som är väsentligt och som därmed ska rapporteras. Företag förväntas inte redovisa information om varje aktör i värdekedjan utan ska fokusera på de områden där det bedöms som mest sannolikt att påverkan, risker eller möjligheter uppkommer. Detta beror i sin tur på; typ av aktivitet, företagsrelation, geografi eller andra riskfaktorer. Till exempel kan ett företag använda en leverantör som verkar i ett annat land där arbetsrättslagstiftningen är svag eller obefintlig. Att företaget använder leverantören och förknippas med den kan leda till att företaget får sämre rykte.

För att ett fastighetsföretag ska avgöra om ett bolag inkluderas i värdekedjan finns avgränsningar som företaget kan använda:

1. Transaktionsinformation: Företag har, beroende på deras ekonomiska resurser, möjligheter att påverka andra aktörer eller bli påverkade. Då kan fastighetsföretaget sortera transaktioner, baserat på transaktionssumman eller antal transaktioner och definiera värdekedjan som de aktörer där den totala transaktionssumman är störst.
2. Geografi: Företag kan också använda sig av geografiska avgränsningar och fokusera på olika väsentliga hållbarhetsfrågor. Till exempel så behöver ett företag som köper in byggmaterial från en utomeuropeisk fabrik säkerställa att företaget uppfyller europeiska eller svenska krav gällande hållbarhet.
3. Operationell kontroll: Rapportering gällande miljö, exempelvis ESRS E1, hänvisar till begreppet operationell kontroll. Detta innebär att företaget ska rapportera 100% av de utsläpp som de har operationell kontroll över. Det som omfattas av operationell kontroll är de verksamhetsområden där företaget har rätten att styra över operativa policys och rutiner.

Genom att rapportera och arbeta med sin värdekedja kan företag avhjälpa potentiella risker, skapa nya samarbeten och identifiera affärsmöjligheter. Till exempel kan bolag samarbeta med sina leverantörer för att utveckla mer hållbara lösningar och kartlägga affärsmöjligheter gällande cirkularitet, riskminimering och kostnadseffektivisering. Företag krävs rapportera på värdekedjan för att säkerställa att företag tar ansvar över miljö och samhälle även utanför hemlandet. Detta ska motverka fallet då ett företag följer lagar om, exempelvis avfall, i Europa men samtidigt skickar farligt avfall på deponi i ett utomeuropeiskt land. Så hur kan företag ta ansvar över sin värdekedja?

Hur fastighetsbolag arbetar med värdekedjan

RE:SUM har gjort en fallstudie av arbetet som fastighetsföretaget Heba gör. Hållbarhetschefen Sanna Manitski ansvarar för hållbarhetsomställningen inom Heba och hon trycker på att det är fastighetsbolagens ansvar att kravställa och säkerställa att leverantörer uppfyller de fastställda kraven för miljömässigt och socialt ansvarstagande.

Heba använder sig av Fastighetsägarnas uppförandekod för leverantörer. Denna uppförandekod har sitt ursprung innan ingången av CSRD och är ett exempel på hur tidigare hållbarhetsarbete fortfarande är relevant trots nya krav på hållbarhetsrapportering.

Uppförandekoden måste Hebas samtliga väsentliga leverantörer skriva under och efterleva. För att säkerställa efterlevnad av koden genomför Heba årliga och noggranna utvärderingar tillsammans med varje leverantör. Många av Hebas leverantörer är mindre aktörer, ibland till och med enmansföretag, vilket innebär att företagen inte alltid har de nödvändiga strukturerna på plats för att uppfylla alla delar i uppförandekoden. Heba väljer att i första steg aktivt stötta leverantörerna att förbättra sina arbetssätt och etablera strukturer istället för att avsluta samarbetet. Manitski lyfter fram vikten av att företaget kan vara en förebild och hjälpa sina leverantörer att etablera ansvarsfulla processer och rutiner.

För att ta ansvar över sin värdekedja genom sina leverantörer arbetar Heba med att:

1. Samtliga leverantörer ska signera uppförandekoden för leverantörer (CoC).
2. Informera och utbilda leverantörer om innehållet i koden.
3. Bjuda in och intervjua leverantörerna.
4. Utvärdering av leverantörerna.
5. Efter godkänd leverantör eller att stöd givits sker löpande uppföljning och förnyelse av utvärderingen.

Utöver uppförandekod för leverantörer tar Heba ansvar i sin värdekedja genom arbetet med värdering av potentiell påverkan i sin dubbla väsentlighetsanalys. Heba förebygger risken för negativ påverkan genom att hitta bevis som bevisar att den negativa påverkan inte inträffar. Detta innebär att om Heba inte kan bevisa att en negativ påverkan inte inträffar, flaggas den som väsentlig istället för att bedömas som osannolik.

För Hebas del så är det ett omfattande arbete att gå igenom alla potentiella negativa hållbarhetsrisker och bedöma risken för att de inträffar. Att bedöma sannolikheten kan vara utmanande beroende på tillgången av data men det är ett viktigt steg för att ta ansvar i sin värdekedjan. Exempelvis så har Heba ganska bra data om översvämningsrisker, så då kan de bedöma sannolikheten för översvämningsrisker. Heba har sämre tillgång till data för att bedöma om fastigheternas avloppsvatten ska drabbas av någon kris, som att kommunens reningsverk fallerar, så då har Heba inte tillgänglig data för att uppskatta den risken. Denna genomlysning av potentiella risker inom hållbarhetsområdet betraktar Heba som en värdefull möjlighet att arbeta proaktivt, vilket inte enbart stärker deras hållbarhetsarbete utan även bidrar till långsiktiga förbättringar i hela värdekedjan.

Inkluderingen av värdekedjan i lagförda krav om hållbarhetsrapportering skapar ringar på vattnet med incitament för att fler bolag ska ha koll på sin leverantörskedja även om de inte direkt träffas av rapporteringskravet. Bolag som arbetar med sina leverantörer kan identifiera strategiska möjligheter, arbeta proaktivt med riskminimering och på så sätt förbättra den egna verksamheten. Dessutom bidrar rapporteringen till transparens vilket gör det enklare för finansiärer att styra kapital mot verkligt hållbara företag som är hållbara även utanför Europas gränser.

Hållbarhetsarbete i praktiken – artikelserie i åtta delar:

1. CSRD, Omnibus och värdet av hållbarhet (läs del 1 här)
2. Hur fastighetsföretag har implementerat CSRD (läs del 2 här)
3. Dra nytta av det befintliga hållbarhetsarbetet! (läs del 3 här)
4. Hur bygg- och fastighetsföretag tar ansvar i leverantörskedjan
5. Vikten av digitala verktyg i rapportering
6. Hur byggföretag har implementerat CSRD
7. Efter boksluten; vilka trender ser vi i hållbarhetsrapporteringen?
8. Värdeskapandet av klimatriskanalys

Delarna i artikelserien publiceras på tisdagar.