Tidshorisontens betydelse i hållbarhetsrapportering

Dags för lektion tre, av totalt sju, i skolan om CSRD Implementering. Nu är det fokus på tidshorisontens betydelse i hållbarhetsrapportering. Som vanligt är det KTH-experterna Kent Eriksson, Alice Bostedt och Beata Henriksson som håller i pennan.

Publicerades 2024-09-18

Rätta artikel

Det är nu lag att företag ska följa EUs hållbarhetsdirektiv. Hållbarhetsrapportering är i sig inget nytt, med det lagförda Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) och medföljande standarderna European Sustainability Reporting Standards (ESRS) kommer däremot med nya definitioner av de tidshorisonter som ska användas i företags hållbarhetsrapportering. Det kan tyckas som att tidshorisonter inte är en så stor sak, men det är återkommande i CSRD att en stor mängd olika hållbarhetsdimensioner ska analyseras och rapporteras efter tidshorisonterna kort, medel och lång sikt. Det innebär en stor analys och rapporteringsbörda för fastighetsföretag.

Enligt EU, så ska företagen analysera och rapportera hållbarhet inom tre tidshorisonter; kort-, medellång- och lång sikt, där:

Kort: följer bokslutsåret dvs. 1 år
Medellång: minst 1 år och upp till 5 år
Lång: mer än 5 år

Hållbarhetsdirektivet CSRD är utformat så att det ska vara ‘sektor agnostiskt’, vilket innebär att reglerna ska vara så generella att de kan tillämpas inom alla branscher. Fastighetsbranschen är dock unik, speciellt med tanke på de väldigt långa tidshorisonter som gäller för fastigheter och nybyggnation. Livscykeln för en fastighet är mycket längre än den för ett klädesplagg, kylskåp, eller en bil. Ändå är CSRD-regelverket och de medföljande ESRS-standarderna utformade för att gälla alla branscher. Hur väl det lämpar sig för fastighetsbranschen återstår att se.

Arbetsbördan hos fastighetsföretag ökar i och med att de behöver tolka hur de ‘sektor agnostiska’ lagarna, reglerna och standarderna ska tillämpas på fastighetsföretag. Arbetsbördan ökar också på grund av den stora omfattningen av information som ska samlas in och som sedan ska rapporteras.

Anledningen till att EU inför tidshorisonter är för att tvinga företag att så snabbt som möjligt utföra åtgärder för att uppnå 1,5 gradersmålet enligt Parisavtalet. Så, hur ska då fastighetsföretag förhålla sig till de tidshorisonter som EU regleringarna definierar? Fastighetsföretag vill naturligtvis arbeta för hållbarhet, men de mest relevanta tidshorisonterna är antagligen de för livscykeln för hyresgästanpassningar, underhåll, renoveringar och nybyggnation.

Lösningar som minskar utsläpp eller energiförbrukning på kort sikt kan få motsatt effekt i framtiden eller inte vara effektiv i ett livscykeltänk. Att installera ny ventilation eller uppvärmningssystem kan få snabb effekt på energiförbrukningen på kort sikt men jämfört med att behålla gamla systemet kan det ge negativa effekter över livscykeln. Det är också slående att ett hus byggt före 1600-talet uppenbarligen är hållbart, men, eftersom det antagligen inte är energieffektivt, så klassificeras det inte som ‘hållbart’, eftersom klassificeringssystemet som gäller just nu enbart fokuserar energiförbrukning. Det är
naturligtvis absurt att en fastighetsägare ska riva ett hus från 1600-talet och bygga nytt, för att få en ‘hållbar’ fastighet.

När det gäller hyresgästanpassningar, underhåll, renoveringar och nybyggnation så kan det ta allt ifrån 1 till 20 år från planering till färdig produkt, så att jobba med de tidshorisonter som ESRS föreslår kan på många sätt ses som en stor utmaning inom fastighetsbranschen. Tidigare har många fastighetsföretag använt sig av perspektiven lång- och kort sikt, men inte det tredje, medellånga, som enligt ESRS är 1-5 år.

CSRD blir nu lag, så det bästa som fastighetsföretag kan göra är att se det som en möjlighet. I den andan så ger det medellånga perspektivet företag möjlighet att sätta upp delmål för att uppnå långsiktiga mål, men som ändå inte är kortsiktiga. Alla åtgärder behöver därför inte göras på kort sikt (inom 1 år), utan kan planeras genomföras på medellång sikt (1-5 år), eller till och med på lång sikt (längre än 5 år). Fastighetsföretag kan alltså fortfarande arbeta med livscykelperspektiv, men livscykeln kan delas upp i kort, medellångt och långt perspektiv.

De tre tidshorisonterna återspeglas också i exempelvis ESRS E1 standarden, som gäller klimatförändring. En standard som vi tror är väsentlig för alla fastighetsföretag. Enligt ESRS E1 ska ett företag bedöma om deras tillgångar eller affärsverksamheter kan bli exponerade för klimatrelaterade risker och intäkter över de tre tidshorisonterna. Denna typ av information är relevant för finansiärer för att göra egna riskbedömningar och välinformerade beslut. Finansiärers beslut grundas mycket på bedömning av framtida risk och avkastning, så att analysera dessa efter kort, medel och lång sikt kan underlätta för fastighetsföretag att finansiera verksamheten.

Sammanfattningsvis så konstaterar vi att CSRD/ESRSs ‘sektor agnostiska’ reglering inte passar fastighetsbranschen, eftersom den har väldigt långa livscykler. Det bästa fastighetsföretag kan göra är att se CSRD/ESRS som en möjlighet att mäta och rapportera hållbarhet på kort, medel och lång sikt. De fastighetsföretag som gör det kommer att ha lättare att få finansiering, kunder och leverantörer, eftersom de också måste rapportera enligt CSRD/ESRS. Det gäller alltså för fastighetsföretag att rapportera det som finansiärer, kunder och leverantörer vill ha, och eftersom alla vill följa de nya regelverken CSRD/ESRS, så är det de som gäller.

Artikelserie i sju delar som följer teman från det nya lagkraven CSRD och ESRS:

De sju artiklarna behandlar dubbel väsentlighetsanalys, koldioxid och energi, livscykel, biologisk mångfald, social hållbarhet, vattenresurser och hur hållbarhet och fastighetsvärdering hänger ihop.

Lagar. Generellt om CSRD och ESRS och det som kallas dubbel väsentlighetsanalys. (läs del 1 här)
Klimat. Artikel om standardpaketet ESRS E1, som behandlar energi, koldioxid och klimat som kommer bli väsentligt för alla fastighetsbolag (läs del 2 här)
Tidshorisonter. De nya lagkraven innebär ett nytt tänk om tidsperspektiv, vilket skapar applicering svårigheter i fastighetsbranschen. Artikeln beskriver de nya tidsperspektiven samt hur man kan tänkas använda dessa i sitt hållbarhetsarbete.
Biologisk mångfald. Artikel om standardpaketet ESRS E4 som ställer krav på rapportering gällande biologisk mångfald och ekosystem. Idag finns ingen metod för att mäta frågor kopplade till ämnet och något vi får mycket frågor gällande. (25 september)
Vatten och väsentlighet. Vattenresursförvaltning, ESRS E3, och varför detta kan bli väsentligt för många fastighetsbolag. (2 oktober)
Social hållbarhet. Artikel om social hållbarhet, och svårigheterna att hitta jämförbara mått inom området. Kvantifiering av sociala parametrar är något vi får många frågor om. (9 oktober)
Värdering. Artikel om hållbarhet i samband med och påverkan på fastighetsvärdering. (16 oktober)

En ny ”lektion” publiceras varje onsdag.

Text Kent Eriksson Professor KTH. Föreståndare för Sustainable Finance Lab

Text Alice Bostedt Civilingenjör Samhällsbyggnad KTH

Text Beata Henriksson Master of Science Samhällsbyggnad KTH

Artikelämnen

Rätta artikel

Missa inget
– skriv upp dig idag!

Skriv upp dig på våra mejllistor för att inte missa något: sammanställningar över senaste veckan, nya tjänster på FV Jobb och seminarieinformation
– samtliga tjänster är Gratis.

Lediga jobb

Se fler lediga jobb →

Fler Nyheter från förstasidan

Heta tipsen: Hit kan Ericsson flytta

Publicerades 2024-10-04

Här är de två hetaste alternativen till var Ericsson kan komma att hamna om bolaget väljer att flytta. Ett fastighetsbolag kan bli jättevinnare. Läs motiveringarna.