Miljarder i bostadssubventioner
Trots att vi inte har några… Svenska politiker har oavsett partifärg mantrat att Sverige inte ska ha några statliga bostadssubventioner. Nej, sedan omläggningen av bostadspolitiken och borttagandet av de statliga räntebidragen till bostäder, så ska marknaden sköta allt. Så har det låtit. Men faktum är att det är precis tvärtom. De statliga subventionerna av bostäder är idag enormt stora, nämligen ränteavdrag och ROT-avdrag som omfattar bortåt 40 miljarder kronor per år. Det är mycket pengar och något som sällan debatteras vare sig i riksdagen eller i media.
Det finns dock en stor skillnad när man jämför dagens skattesubvention, med de räntebidrag som fanns för 15 år sedan. Då gick huvuddelen av subventionen till att stimulera nybyggnation. Idag går allt till de som äger sin bostad, och dessutom i stor utsträckning till ombyggnad av redan befintliga badrum och kök. På bostadspolitikens område råder en omvänd robin hood-politik, man tar från de fattiga och ger till de rika. Det är minst sagt förvånande att denna orättvisa inte diskuteras mer. Vi skattebetalare subventioner de svenska bostäderna med bortåt 40 miljarder kronor, men subventionerna ges enbart till de med äganderätt och bostadsrätt. Inte en krona går till de som hyr sin bostad. ROT-avdragen kostade oss skattebetalare 12–13 miljarder förra året. Ränteavdragen på lån till villor och bostadsrätter i storleksordningen 20–25 miljarder, exakt hur mycket har visat sig svårt att ta reda på. Uppgifterna finns av någon anledning inte i den offentliga statistiken, eller är åtminstone svåra att finna.
Ett viktigt argument för att ta bort räntestöden till nybyggda bostäder var att subventionerna var kostnadsdrivande, och enbart hamnar i byggföretagens kassakistor. Samma argument borde ju i sådana fall gälla i minst samma omfattning för dagens ROT-avdrag. Att ränteavdragen har varit en viktig ingrediens i de snabbt ökande priserna på villor och bostadsrätter verkar de flesta vara helt överens om idag.
Jag kräver förstås inte ett avskaffande av vare sig ränteavdragen eller ROT-avdragen. Det är varken rimligt eller önskvärt. Men vi behöver utreda och diskutera hur vi skapar likställdhet mellan upplåtelseformerna, så att inte hyres- och bostadsrätten missgynnas, som de gör idag. Det gäller framför allt avdragsrätten som villaägare kan tillämpa men som inte gäller för hyresgäster. Och bostadsrättföreningar kan inte göra avdrag på föreningens lån på fastigheterna. Dessutom har villaägaren möjligheter att göra ROT-avdrag på allt arbete som gäller det egna huset, medan boende i flerbostadshus är hänvisade till regler för fastighetsägaren som inte alls har möjligheter att få skatterabatt på underhållskostnaderna. Skillnaderna är stora och behöver rättas till.
Vi skulle också behöva en diskussion om till vad vi ska använda skattesubventionerna inom bostadsområdet. Ska de gå till renovering av badrum och kök, eller kan en del användas för att stimulera nybyggnation av till exempel bostäder för ungdomar.
I december tillsatte bostadsminister Stefan Attefall en utredning om villkoren för de olika boende- och upplåtelseformerna. Det låter ju bra, och är något som jag och andra inom bostadsbranschen applåderar. Problemet är bara att utredaren har bakbundits och försetts med munkavel. Han får överhuvudtaget inte lägga några förslag som rör beskattning och subventioner. Enligt direktiven beror detta på att ”dessa hanteras i särskild ordning av Finansdepartementet”.
Här krävs omtag och nya direktiv. Eller ett klart besked från Anders Borg och Finansdepartementet. Sätt stopp för den omvända Robin Hood-politiken. Skapa likvärdiga stödformer för de olika upplåtelseformerna, och låt de enskilda hushållen sedan välja hur de vill bo.
