Ska statens inkomstmöjligheter styra samhällsutveckling och bostadsutveckling?

I juni 2015 fattade Regeringen ett beslut om att utse en särskild utredare för att se över vissa frågor inom fastighets- och stämpelskatteområdet. Bakgrunden är bland annat att man önskar säkerställa att skattereglerna inte särskilt gynnar vissa branscher. Förutom att se över reglerna om fastighetspaketering omfattar utredarens uppdrag även att utreda om fastighetsbildningsåtgärder missbrukas för att undgå stämpelskatt och att föreslå författningsändringar om det bedöms vara lämpligt.

Idag är inte fastighetsbildningsåtgärder stämpelskattepliktiga. Det innebär att förvärv som sker genom fastighetsbildning, till exempel fastighetsreglering och klyvning, inte utlöser stämpelskatt. Att skattefrihet för förvärv genom fastighetsbildning skulle kunna medföra ett visst skattebortfall uppmärksammades redan vid lagens tillkomst. I propositionen till fastighetsbildningslagen uttrycktes dock att det fiskala intresset, statens möjlighet till intäkter, inte fick lägga hinder i vägen för den i övriga avseenden mest lämpliga handläggningsformen vid fastighetsbildning (prop. 1969:128 s. B 451).

Vi som arbetar med fastighetsförvärv och fastighetsutvecklingsprojekt i olika former vet att fastighetsbildningsåtgärder är vanligt förekommande. De är också helt nödvändiga i samband med samhällsbyggande och exploatering av områden för ny bebyggelse. Efter att reglerna om tredimensionell fastighetsbildning tillkom finns även möjlighet till förtätning och att genom fastighetsbildning åstadkomma fastigheter med flera användningsområden och olika ägarformer, och det blir nu mer och mer vanligt med fastighetsutvecklingsprojekt som inbegriper just tredimensionella fastighetsbildningar.

Ett problem vid fastighetsbildningsåtgärder idag är de långa handläggningstiderna som förmodligen beror på hög arbetsbelastning hos lantmäterimyndigheterna. Det är inte svårt att tänka sig att en förändring av regelverket där fiskala intressen ska påverka fastighetsbildningen inte kommer att förkorta dessa handläggningstider utan snarare tvärtom.

Intressant är även hur denna prövning ska göras och hur det ska bedömas om en fastighetsbildningsåtgärd är berättigad eller om den endast vidtas i syfte att undgå eller reducera stämpelskatten. Ska lantmätaren göra denna prövning vid fastighetsbildningsförrättningen eller ska det tillsättas en särskild nämnd som ska överpröva varje fastighetsbildningsbeslut? Att det kommer att bli svåra gränsdragningsproblem står nog klart.
Alternativet är att belägga samtliga fastighetsbildningsåtgärder med stämpelskatt. Detta kommer medföra ökade kostnader för bostadsproduktion, vilket i sin tur leder till lägre vinst och i förlängningen minskat intresse för genomförande och investeringar i bostadsutvecklingsprojekt. Med en eskalerande bostadsbrist i storstadsområdena och med en omvärld som gör att behovet av fler bostäder i Sverige är än mer akut än på länge känns det inte som att en nyordning där fiskala intressen ska styra samhällsplanering och bostadsutveckling är rätt väg att gå.

Frågan är också om dessa skatteintäkter motsvarar de negativa samhällsekonomiska effekterna av en minskad bostadsproduktion och viljan att investera i fastighetsutvecklingsprojekt. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2017.

Cecilia Jussi-Pekka (f.d. Hautamäki)
Advokat, Andersson Gustafsson Advokatbyrå