Många bävar för en övergång till K3 som de snart måste göra. Men det går att identifiera nya möjligheter och skapa förutsättningar för nya investeringar.
För företag i fastighetsbranschen sker en viktig förändring från och med 1 januari 2026. Företag vars omsättning till minst 75 procent kommer från uthyrningen, samt bostadsrättsföreningar, måste då upprätta årsredovisning enligt K3-regelverket.
Syftet med förändringen är att tydligare avgränsa K2-regelverket till att enbart gälla företag med okomplicerade förhållanden och att för övriga bolag ge en mer initierad och rättvisande bild. De viktigaste skillnaderna vid övergången till K3 är krav på komponentavskrivningar samt ett utvidgat krav på tilläggsupplysningar avseende t.ex. värderingsprinciper och avskrivningar.
Många bolag måste således se över såväl teoretiska principer som praktiska rutiner. En relevant fråga är också om K3-övergången i slutändan resulterar i något mer än ökad administration. Regelverket kommer onekligen ge andra siffror i redovisningen, men redan idag sker utvärderingen utifrån en förståelse kring de verkliga förutsättningarna. Det är därför svårt att avgöra vad som blir reell effekt och vad som mer blir ett pedagogiskt problem.
Den positivt lagda kan dock identifiera nya möjligheter. Min erfarenhet från när K3-regelverket introducerades 2013 är att en medvetenhet kring utförda investeringar och komponenter i byggnaden som berörs ger bättre förutsättningar att utnyttja de incitament som ges i svensk skattelagstiftning för att stimulera investeringar och ge ett väl utnyttjat fastighetsbestånd.
Vid ombyggnationer, renoveringar och stambyten kommer investeringarna aktiveras i balansräkningen enligt K3 och skrivas av över bedömda nyttjandetider, medan de ofta är omedelbart avdragsgilla ur ett skatteperspektiv. Komponentredovisningen ställer också krav på löpande utrangeringar av förbrukade komponenter, eller delar av komponenter, medan möjligheten till utrangering är mer begränsad i skattehänseende. Moderna kommersiella fastigheter inrymmer ofta en hög andel byggnadsinventarier – delar och tillbehör som direkt tjänar den bedrivna verksamheten i byggnaden. Dessa får skrivas av över fem år ur ett skatteperspektiv, trots att deras verkliga nyttjandetid är väsentligt längre.
Ett i grunden oönskat byte av regelverk och rutiner kan således utgöra en möjlighet att fånga upp detaljerna och säkra en fördelaktig skattemässig hantering av tillgångarna.




















