Framtidens infrastruktur ger OPS ny chans

Behovet av ny infrastruktur växer, samtidigt som prioriteringar i de offentliga finanserna är nödvändiga. Det gör att frågan om alternativa finansierings- och genomförandeformer har fått ny aktualitet. OPS – Offentlig Privat Samverkan – kanske blir ett av verktygen. Det är i vart fall en modell som på nytt väcker intresse både hos beslutsfattare och investerare.

Regeringen har under året gett Trafikverket i uppdrag att se över hur fler typer av samarbeten mellan offentlig och privat sektor kan bidra. Sedan har Trafikverket i sitt förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026-2037 pekat ut flera projekt som möjliga OPS-projekt. Det signalerar i vart fall att det offentliga är redo att pröva fler vägar, och diskussionen rör sig från princip till pipeline. För aktörer som kliver in tidigt finns möjlighet att påverka framtidens OPS.

I grunden handlar OPS om att privata aktörer inte bara bygger, utan också finansierar och bidrar med drift och förvaltning, medan det offentliga behåller styrning och samhällsansvar. I Sverige har modellen varit ovanlig (en förklaring kan vara god tillgång till statlig finansiering), och de OPS-projekt som genomförts, t.ex. Arlandabanan och NKS, har utstått kritik. Erfarenheterna från Arlandabanan visar att modellen kan fungera, men pekar samtidigt också ut att tydlighet i riskfördelning och samhällsekonomisk uppföljning är avgörande för framgång.

Internationellt används liknande modeller, t.ex. i Storbritannien, där kontrakten har utvecklats för att bättre spegla livscykelansvar och incitament för långsiktig effektivitet. Men det handlar inte bara om att skriva bra avtal, utan om att redan i upphandlingen bygga in hur risk, ersättning och långsiktiga incitament ska hanteras över tid. Erfarenheterna där liksom här visar att OPS kräver avtal som kombinerar juridisk tydlighet med flexibilitet.

Utanför Sverige har stora infrastrukturfonder sökt sig till OPS-projekt, där avkastningen är stabil och riskprofilen hanterbar. Men de svenska projekten som Trafikverket pekat ut är relativt små i jämförelse, vilket också kan påverka intresset. Utvecklingen innebär ändå en öppning och ett möjligt skifte. OPS-projekt ställer nya krav på hur avtal struktureras, och utmanar de traditionella entreprenad- och samverkansavtalen, som nu måste anpassas till mer komplexa och långsiktiga åtaganden. Vi ser också alternativa finansierings- och ägarstrukturer i privata investeringsprojekt inom t.ex. industrin. OPS kanske inte är svaret på alla infrastrukturutmaningar, men kan vara en del av lösningen. När behoven växer finns skäl att pröva fler modeller.