Porträtt

Storleken i fokus

Systematisk. Från det kuperade dalsländska skogslandskapet till ansvarig för bolaget som driver det största kommersiella bygget i norden. Resan dit har gått via 20 års slit med de hetaste varumärkena i modebranschen.

Lars-Åke Tollemark

FÖDD:
1960 i Ramsele. Uppväxt i Dalsland.

UTBILDNING:
Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet.

KARRIÄR:
Har gått den långa vägen inom modebranschen och nått toppen där. Tog RnB till börsen. Började på köpcentrumbolaget Unibail-Rodamco 2010 och är sedan 2013 ansvarig för verksamheten i norden. i beståndet ingår nio köpcentrumanläggningar. Om ett år öppnar nummer tio.

AKTUELL:
Ansvarig för två projekt som summerar investeringar om totalt 10 miljarder kronor.

OM FASTIGHETS-BRANSCHEN:
”Jag stortrivs i en bransch som jag tidigare var skeptisk till om den skulle passa mig”.

KARRIÄREN I KORTHET
1981 Butikssäljare på Hugo
1987 VD och delägare Hugo Lindersson kläder AB
2001 Tar Retail and Brands (RnB) till börsen
2002 Vd Marco polo i norden
2004 Vd Sportex/Sportringen (Sjätte AP-foden)
2010 Director of operations norden på Unibail-Rodamco
2013 Vd för Unibail-Rodamco i norden

”Jag sa typ ’Jag gillar inte dig’, och han sa ’Jag gillar inte dig heller. Bra då avslutar vi detta.”

Visa faktaruta

Det känns som om Lars-Åke Tollemark redan ser butiksloggor på plats och glada kunder med shoppingkassar med för Sverige lite främmande varumärken. Själv ser jag betong och fackverksbalkar.

Det återstår mindre än ett år till att jättelika Mall of Scandinavia slår upp portarna intill Friends Arena i Solna.

– Det går riktigt bra, helt enligt vår plan. Redan när vi skrev avtalet satte vi ett datum för öppnandet och det var lönehelgen i september 2015. Det var då fyra år bort i tiden och det var viktigt för att hela organisationen skulle få ett fokus, säger Lars-Åke Tollemark, VD för franska jätten Unibail-Rodamcos verksamhet i Norden.

Han guidar runt Fastighetsvärlden i det blivande köpcentrumet. En sista öppning i väggarna håller på att täppas till, det är rejält högt i tak – och det är stort på alla sätt. På några ställen ser det nästan klart ut och det handlar om demoställen för att ge hyresgästerna en föraning om hur det kommer att se ut. Projektet innebär en investering på hisnande 5,8 miljarder kronor.

Några potentiella hyresgäster är på besök samtidigt och de hälsar glatt på ”Låke” som de som känner Tollemark kallar honom.

– Det är enormt mycket pengar. Det är hela koncernens största projekt.

Ett tungt ansvar vilar på Tollemarks axlar och det är något han ser ut att trivas med. Han minns sitt första möte som anställd vid Unibail-Rodamco, i oktober 2010, när han jobbat en vecka, då i en position som Director of operations (motsvarande vice VD). En punkt på agendan handlade om utbyggnaden av Täby centrum.

– Olivier Coutin (dåvarande VD:n) tittade på mig och frågade: ”Låke, vad tycker du om det här projektet?” Det var ett projekt på 300 miljoner euro att ta ställning till. Jag svarade för den del jag hade kunskap inom, men kunde inte tillföra så mycket.

Nu är han frälst vid handelsfastigheter, men när han fick erbjudandet att jobba vid köpcentrumbolaget, som är Europas största, var han inledningsvis inte alls entusiastisk.

– Jag tänkte: ”fastigheter, det är alldeles för långsamt”, säger Tollemark som då hade jobbat i ledande position i modebranschen, med de hetaste varumärkena, i 20 år.

Lars-Åke Tollemark har inte alltid haft stora köpcentrum runt knuten. Han är uppväxt i lilla Dals Långed som ligger i Bengtsfors kommun, halvvägs till Åmål. Familjen hamnade där efter att i några år flyttat runt till olika platser där det fanns vägbyggen till följd av att fadern jobbade på AMS. I Dalsland fanns vid den tiden gott om infrastrukturprojekt, och bopålarna slogs ner.

– Dals Långed är väl bara känt för att Hasse och Tage nämner det i någon sketch, ”I Kramfors är det ljust och vackert medan Dals Långed är ett rent helvete”.

Unge Tollemark, äldst av tre bröder, började arbeta tidigt. Första jobbet var att cykla runt i det kuperade landskapet och sälja Göteborgs-Posten på helgerna. Därefter utökades uppdragen med att dela ut tidningar under vardagarna, innan det bar iväg till skolan. Han delade jobbet med brodern. Somrarna tillbringades på öland där modern var uppväxt och där familjen hade sommarstuga. Antalet badtimmar för unge Tollemark var dock betydligt färre än kompisarnas. åtta veckor varje sommar ägnade han åt att bland annat sopa minigolfbanorna på en campingplats.

– Jag har alltid haft en stark motor och hög förbränning. Jag har alltid tyckt att det varit kul att arbeta.

Han hade dock ingen klar vision om vad han ville jobba med som vuxen.

– Jag visste att jag inte ville fastna i Dals Långed. Då fanns det en mentalitet om att man förväntades jobba på bruket, men jag ville gå på universitet. Jag kände hela tiden att jag ville göra något annat.

Efter att ha avslutat samhällsvetenskaplig linje i Åmål och sedan lumpen hamnade Tollemark inneboende på en soffa hos en kompis i Duvbo norr om Stockholm. Det var i januari och intagningen till juristutbildningen, som han hade siktet inställt på, började först under hösten.

– Jag hade några tusenlappar på kontot och flyttade på måfå. 1981 var det inte så märkvärdigt eftersom det fanns gott om arbete.

Han fick jobb i en sportbutik, men ville till en butik där kraven var högre och utmaningarna större. Efter att ha rådfrågat några vänner om vilken som var den bästa butiken så knackade han på hos Hugo på S:t Eriksgatan som hade öppnat några år tidigare. Han presenterade sig för de båda delägarna.

– Den ena, som var mest klädintresserad, var väl inte särskilt entusiastisk och tyckte nog mest ”här kommer en tönt från landet”. Den andre gillade mitt driv och han fick sin vilja igenom.

15 år senare hade Tollemark hunnit bli koncernchef för det då lilla familjebolaget och dessutom placerat det på börsen. Han minns den första butiken väl, liksom de båda kollegorna Svante Björk och Kjell Nilsson.

– Det är en fantastisk butik när det gäller försäljning per kvadratmeter och lönsamhet. Den har överlevt i 35 år och är fortfarande en het butik. Då var det den hetaste butiken i stan tillsammans med några andra i city.

Han började som säljare på golvet, blev snabbt butikschef och sedan inköpare. Tiden rullade på och efter sex år, som 27-åring, sade han till Björk att nu var det dags att göra allvar av studieplanerna. Det var nu eller aldrig.

”Nej, det ska du inte. Du får bli VD för bolaget och du får även en liten ägarandel”, svarade Björk. Bolaget Hugo Lindersson Kläder AB bestod av tre butiker i Stockholm (inklusive Agaton och TittiHo) som omsatte totalt 40 miljoner kronor.

– Svante Björk är en fantastisk entreprenör som sprutar ur sig idéer. Jag var mer ordningsman som försökte realisera idéerna. Vi hade mycket fajter, säger Tollemark och lyfter fram Björk som en av personerna han lärt sig absolut mest av.

Hösten 1990 gick duon till NK:s ägare för att förhandla om lokaler i det stolta varuhuset som skulle omvandlas från vanligt varuhus till entreprenörsvaruhus.

– Vi gick dit för att förhandla om en Hugobutik. När vi gick därifrån på kvällen så hade vi köpt hela NK:s herrkonfektionsavdelning om 800 kvm. Det var vid en tid när ingen trodde på varuhus, men vi jobbade stenhårt och utökade senare ytan.

På tre år flerdubblades omsättningen under Tollemarks styre.

– Det var en succé́ och vi fick ett väldigt starkt kassaflöde. Det blev den stora vändningen och vi tjänande nästan 20 procent på den nedersta raden.

Bolaget förvärvade sedan Blombergskedjan, Solo och Saks som vardera hade mellan 5 och 20 butiker. Beståndet samlades i bolaget Portwear och målet var en börsnotering men bolaget behövde bli något större. Det uppfylldes genom ett samgående med Polarn & Pyret, där Björk var delägare. Bolaget var då stort nog för börsen och det sammanslagna bolaget döptes till Retail and Brands (RNB), då hade även ett gäng riskkapitalister kommit in i bolaget. I beståndet fanns över hundra butiker i en handfull länder. När börsprospektet kom i mars 2001 havererade börsen, vid ett nytt försök tre månader senare lyckades man. RNB var tillsammans med Biovitrum de sista bolagen som noterades på över 1,5 år.

Björk sålde allt och Tollemark var då VD i ett bolag som börjat skaka. Styrelsen bestod av representanter för riskkapitalet.

– Jag träffade styrelseordföranden en söndagskväll och vi var överens på ungefär 15 minuter. Jag sa typ” Jag gillar inte dig”, och han sa ”Jag gillar inte dig heller. Bra då avslutar vi detta”, minns Tollemark.

Efter ett tag var allt tomt runt honom och han följde ett råd från Eva Rehde om att utnyttja fallskärmen för att ta ledigt ett år och tänka efter.

Lars-Åke Tollemark blev därefter VD för Marco Polo i Norden och östra Europa, i ett omstruktureringsuppdrag. Efter två år stod han inför valet att flytta till bolagets huvudkontor i Tyskland eller att göra något annat. Han fick ett erbjudande från Sjätte AP-fonden i Göteborg samtidigt som hans fru fick erbjudande om ett jobb på MQ:s huvudkontor, så flytten gick västerut.

I sex år hade Tollemark VD-jobbet på Sportex/Sportringen och han slussades in i Sjätte AP-fondens styrelsenätverk och utbildades, som en av två, till att sitta ordförande i olika bolag. Han satt i styrelsen för fyra bolag och framtiden var utstakad – alltså från AP-fondens sida. Tollemark fick en mentor i styrelseutbildningen och det var Håkan Mogren.

– Trots att vi är olika så fann vi varandra. Han är väldigt sympatisk, viket kanske inte alltid är bilden som sprids i media. Han pushade mig och det var bra eftersom jag långsamt hade gått in i en bekvämlighetszon.

Mogren sade till honom ”det där med styrelser kan du göra senare, du har så mycket energi att du ska jobba operativt”.

– Jag kände då att jag måste åter till Stockholm och utan att jag sökte ringde Unibail-Rodamco 2010, via en headhunter.

Även om han inte hade blivit särskilt entusiastisk inför erbjudandet kändes det bättre när han mött Lasse Johansson och Olivier Coutin, styrelseordförande respektive VD för den nordiska verksamheten.

– Men det var framförallt efter att jag två gånger åkt till Paris och träffat koncernledningen som jag bestämde mig. Jag blev väldigt imponerad av det driv och det konsumentperspektiv som de hade.

Han blev smått chockad över det höga tempot. Bolaget var en sammanslagning mellan det mer konservativa nederländska Rodamco (som verkat i Sverige sedan tidigare) och franska Unibail. Det sistnämnda brukar kallas ”the slickest company in Europe” av analytiker och är extremt finansiellt drivet. Unibail satte sig i förarsätet för det sammanslagna bolaget.

Noterade Unibail-Rodamco äger i dag 83 köpcentrum fördelat i 13 länder i Europa och bolaget har ett fastighetsbestånd som är värderat till drygt 300 miljarder kronor.

Tollemark tog över VD-posten för den nordiska verksamheten sommaren 2013 efter fem år inom bolaget. Han ingår i bolagets GMT (group management team), vilket är koncernledningen (där investeringskommittén för övrigt kallas Six amigos), de fyra region-VD:arna plus några direktörer. GMT träffas en gång i kvartalet.

– Vi pratar om allt från hur vi kan öka värdet för våra ägare till jämförelser mellan de olika regionerna. Vid senaste mötet talade vi lite extra om parkeringsytor och effektivitet.

Hur mycket styr ni från kontoret i Stockholm och hur mycket bestäms i Paris?

– Ett rykte, som vi har svårt att komma bort från, är att allt styrs från Paris och så är det absolut inte. Vi har oerhört mycket lokal makt. Bilden när jag kom in var att Unibail käkar fastighetsfolk till frukost och den är inte sann, men visst fanns det ett mål från Unibail att saker och ting skulle ändras, även på personalfronten.

Ni spenderar nästan 10 miljarder i Stockholmsområdet nu, på Mall of Scandinavia och en utbyggnad av Täby centrum. Kan du få ännu mer pengar till Norden för investeringar?

– Absolut. Vi kan ha köpcentrum i Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo, Köpenhamn och Helsingfors. Vi letar aktivt efter nya investeringar och ligger med örat mot marknaden.

Ni har ett mål om 10-15 nya kedjor till Mall of Scandinavia. är inte det ett lågt mål sett på 250 butiker totalt?

– Nej, jag tycker inte det. Om det hade varit före Täby så hade det varit det. Det är svårt att hitta ytterligare 20-30 nya märken till Sverige. Jag tycker det är ett ganska bra mål.

Vilken nytta har ni av ert nätverk?

– Vi har en avdelning i Paris som heter International leasing som fungerar som dörröppnare. Den gruppen förhandlar inte utan det gör vi lokalt. Gruppen kartlägger och diskuterar med internationella kedjor och det händer förstås att vi erbjuder portföljer där kedjorna kan få lokaler i ett flertal europeiska storstäder på samma gång. Det funkar jättebra. Vi får en bra kontakt, men det är upp till oss att övertyga hyresgästerna

Vilka är dina drömhyresgäster som du vill locka till Sverige?

– Det är många! Uniqlo (japansk klädkedja), jag skulle vilja ha en riktigt Samsung Store som ännu bara finns i Asien, flera nya matkoncept som till exempel franska Paul, Pret a Manger, jag skulle gärna locka även GAP, Banana Republic, Sandro, Maje, Zadig & Voltaire … Jag kan nämna många.

Hur ser du på diskussionen om att stora köpcentrum slår ut stadsdelscentrum och citykärnor?

– Diskussionen är enklare att förstå när man diskuterar stora handelsanläggningar som byggts på en åker långt utanför städerna. Vi har våra köpcentrum i närheten dit massor av människor även kan gå och cykla.

Ni är så framgångsrika så du borde kunna ge ett tips till politiker och fastighetsägare som brottas med tomställda citybutiker och lägre hyror. Vad ska de göra?

– I första hand handlar det nog om att samarbeta bättre. Ett andra tips skulle kunna vara att göra om några fasader för att visa att här finns det något, det skulle både butikshyresgäster och kunder gilla, tror jag.

Vad händer på invigningsdagen för Mall of Scandinavia om ett år?

– Det finns förstås en plan, som det finns för alla större köpcentrum som vi inviger. Det får förbli en hemlighet, men det kommer att bli något bra.

TEXT Fredrik Engström
BILD Mikael Sjöberg

Fler Porträtt

Porträtt

Långläsning: Ny kraft tar över efter legend

Snabbt. Tempot har alltid varit högt när det gäller Nyfosa. Transaktionerna har avlöst varandra. Nu tar Stina Lindh Hök över vd-stolen när en legend lämnar plats för nya krafter.

Porträtt

Vill bli störst

Utmanare. Sofia Ljungdahl är ny på jobbet mitt under brinnande pandemi. Uppdraget är tydligt utpekat: Obos ska utmana bostadsjättarna på allvar – i de största svenska städerna.

Porträtt

Spejar efter nya lösningar

Lagspelare. Maria Lidström har stor erfarenhet av komplexa projekt. Men det är inte tekniken som sporrar henne i jobbet. Det är att tillsammans med medarbetare och samarbetspartners finna de bästa lösningarna.

Porträtt

Planerar för nästa steg

Hans skapelse Slättö har kommit en bra bit på vägen, men Johan Karlsson siktar högre. Läs FV:s långa porträttintervju.

Porträtt

”Det här är vad vi har tränat för”

Riskkoll. Niams vd Fredrik Jonsson ansvarar för många miljarder från några av världens största pensionsfonder. Han anser att egenskaper är viktigare än kunskap, tror inte på quick fix-lösningar eller spådomar för att hantera kriser och ogillar överförenkling. Är Niam förberett för att hantera coronakrisen?

Porträtt

Dubbla utmaningar

Beslutsam. Han är röd. Och han är rödblå. När det kommer till populärvetenskaplig personlighetstyp och fotbollssupporterskap, vill säga. Han är också en ledare som för till­fället sitter på dubbla vd-stolar – basandes över 38 000 bostäder. FV träffar Per Ekelund mitt i karriärens mest hektiska läge.

Porträtt

Allt från flyg till badhus

Det ryms allt från badhus till flygplan inom Tagehus investeringar. Men det är fastigheterna som är i fokus när Johan Ljungberg styr tredje generationens företagsbygge in i framtiden.

Robert Fonovich
Porträtt

Han gjorde det oväntade

Vände skutan. Låt dig inte luras av Robert Fonovich timida tjänstemannaframtoning. Det finns en annan växel att peta in då och då. Den behövdes – inte minst när han 2015 blev chef för ett skakigt Catella.

Porträtt

Jättens nya utmaningar

Stor intervju med Johanna Skogestig ur magasinet Fastighetsvärlden: Vad väntar efter tio års värdeuppgång. Butiksdöden. Lönsamhet i hållbarhetssatsning Sin ledarstil.

Porträtt

Tillbaka i fokus för ny era

Nu ska Stefan Dahlbo säkerställa att Fabege åter lägger i en ny växel som Stockholms största stadsdelsutvecklare. Läs en längre porträttintervju.

Porträtt

”Jag gillar långsiktighet”

Aktieägarna jublar. Ulrika Hallengren har fått en fin start på nya jobbet som vd på Wihlborgs. Men resan mot toppen har varit lång och kantats av både leråkrar och stom­entreprenader.

Porträtt

”Jag har aldrig gjort en minusaffär”

Snabbköparen Joachim Kuylenstierna om tiden för revansch. Lång intervju ur magasinet Fastighetsvärlden nr 7/8.

Porträtt

Gripande läsning: Tillbaka i hetluften

Sjukdomsbeskedet fick Andreas Rutili att släppa chefsjobbet på Magnolia Bostad – bara några månader före börsintroduktionen. Nu är han tillbaka i branschen med utmanarbolaget Vincero.

Porträtt

”Det kan leda till en krasch för dem”

Analytisk. Han valde fastighetsmarknaden framför en it-bransch i startgroparna och han har varit involverad i Sveriges största fastighetstransaktion. Men det är framför allt på Skandia Fastigheter som Åke Pettersson har gjort avtryck. Möt bolagets nya vd.

Tillbaka till förstasidan