Han sover gott om natten, säger han. Det är faktiskt inte svårt att tro på. Krister Olsson, VD och majoritetsägare i Balticgruppen, är lugn och lågmäld, tänker efter innan han svarar och tar en paus för att gå till fikarummet och äta prinsesstårta med de andra på kontoret. Ingen finanskrispanik här inte.
– Nä, Umeå drabbas inte särskilt hårt. Vi har inte haft någon direkt högkonjunktur här, alltså får vi inte heller någon direkt lågkonjunktur, säger han med ett snett leende.
Det passar honom ganska bra. Krister Olsson är inte särskilt intresserad av snabba pengar och champagnebad, han föredrar att verka i det lilla sammanhanget där han har full koll. Det är hans receptet på hur man blir störst på lokaler i en stad.
– Marknaden är väldigt lokal, och vi kan Umeå utan och innan. Vi är duktiga eftersom vi är så begränsade, säger han.
Krister Olsson växte upp i Storuman på 40- och 50-talet i en entreprenörsfamilj. Pappan hade ett VVS-företag och ett flygbolag, morfar drev slakteri. Där jobbade den unge Krister extra med att köra grisar. Han tror själv att en hel del av hans kunskaper om företagande omedvetet grundlades redan då, liksom hans kulinariska preferenser.
– Vi åt sådant som kunderna inte ville ha, så jag fick tidigt smak för inälvsmat, säger han med ett skratt.
När fadern omkom i en flygolycka fick han ta över VVS-företaget, men på 70-talet hade han tröttnat på branschen och sålde det vidare för att ge sig in i skogsindustrin. Med nystartade Balticgruppen köpte han ett antal sågverk, tog en sväng till Storbritannien för att styra upp ett förlustdrabbat bolag där och köpte senare en nedläggningshotad massafabrik i Umeå. När tillverkningen så småningom lades ner omvandlade han fabriken till ett köpcentrum, och så var Krister Olsson plötsligt inne i fastighetsbranschen. I dag är Balticgruppen närapå ett renodlat fastighetsbolag.
– Det har bara blivit så. Vi känner väl att det är det vi gör bäst. Vi sitter inte bara och hyr ut lokaler, utan vi gör affärer av allt, säger han.
Det är inte ofta som Balticgruppen går in i stora budgivningar på fastigheter, det tycker han inte att de har råd med. I stället satsar bolaget på utvecklingsobjekt som inte så många andra visar intresse för.
– Vi vrider och vänder på dem, tittar på vad det kan finnas för lösningar. Har man lite visioner och idéer om hur innehållet kan förändras brukar det ge ganska bra resultat, säger han.
Ett sådant exempel är kopplat till 80-talets psykiatrireform. Olsson läste i tidningen att landstinget skulle sälja ut en del fastigheter och åkte dit för att ta reda på vilka byggnader det gällde. När han fick veta att det handlade om Umeås gamla mentalsjukhus såg han potentialen.
– Sedan utformade vi en paketlösning som vi presenterade och vann budgivningen med – kanske inte för att vi hade det högsta budet, utan för att vi hade den bästa helhetslösningen.
I dag finns det bland annat skola, äldreboende, butiker och spa i lokalerna.
Krister Olsson har onekligen köpt på sig en del udda fastigheter genom åren och bolaget hade länge ganska stora vakanser. För en betraktare är det därför lätt att få intrycket att han är en riskbenägen ägare.
– För den som inte har alla fakta kan det kanske verka så, men när vi köper ett utvecklingsobjekt har vi alltid en väl utarbetad plan, så det är mycket genomtänkt, säger han.
Den fullständiga artikeln går att läsa i Fastighetsvärlden #1/2009
