När han blev VD i JM hösten 2002 var Johan Skoglund 40 år. Det är ungt för att ta över rodret i ett börsnoterat företag. Hans första tid på VD-stolen blev ganska tuff. Efter en kraftig uppgång fick främst IT-sektorn problem och det drabbade JM genom att kunderna avbokade och inte kunde fullfölja sina åtaganden. Mest påverkades Stockholmsmarknaden.
Hela branschen hade i början av 2000-talet byggt på sig ett lite större lager, det gällde även för kommersiella fastigheter, och det tog ett par år att beta av det.
– Vi genomförde ett antal förändringar. Styrde upp vår projektering, införde styrgrupper i alla våra stora projekt där vi samlade den allra bästa kompetensen inom koncernen. Det kunde vi sedan skörda frukten av under de goda åren.
Johan Skoglund gillar problemlösning och innovationer. Sådana föds ofta vid motgångar och strapatser – de ger möjligheter att komma vidare, att förbättra sig.
– Även om jag personligen kan tycka att det är mer kul under tuffare tider då det går att genomföra beslut som ger påtaglig effekt så är det naturligtvis mycket tråkiga saker som måste göras. Vi har det senaste halvåret varslat och sagt upp 600 medarbetare. Det är nedsidan och det är självklart inget kul.
Inför den nedgång som kommit nu har företagen inte byggt lika mycket som tidigare, så lagren är inte så stora. Dessutom har branschen generellt sett varit bättre på att hålla i sina kostnader. JM har gjort det genom att jobba mer enhetligt och systematiserat med fler projekteringsanvisningar, fler standardkomponenter och med färre moduler.
– Samtidigt så är den dramatiska nedgången från våren 2008 till Lehman Brothers krasch i september inget som vi sett sedan någon gång på 30-talet. Det har gått väldigt fort.
Han anser att en viktig lärdom att dra är att alla kan drabbas, även de som skött sig bra. Initialt trodde de flesta att det här med ”subprime” endast var något som gällde USA.
– Men vi är en del av världen och vi är inte så stora och starka som vi kanske önskar att vi var.
Ett bevis på att hårda prövningar kan leda till något mycket bra tycker han att krisen i början av 90-talet är.
Vid den tiden utgjorde JM:s egenutvecklade bostadsprojekt en liten det av verksamheten. Bolaget hade en stor byggrörelse och det mesta byggdes för HSB, Riksbyggen och allmännyttan. När lågkonjunkturen slog till och regeringen dessutom tog bort alla räntebidrag försvann alla beställarna, de slutade att bygga.
– Då insåg vi att nu gäller det att ta tag i det här, göra någonting bra och göra det fort. Vi började att i ökad takt förvärva mark och leta efter egna projekt och bygga för egna bostadsrättsföreningar. Det var duktiga ledare i slutet av 80-talet och början av 90-talet som såg det här framför sig och satte i gång processen. Det är någonting vi haft stor glädje av under många år och fört bolaget dit där det är idag.
Johan Skoglunds uppfattning är att företaget över tiden varit mycket följsamt med samhällets utveckling, letat efter tecken på positiv regional utveckling och agerat därefter. Han har personligen varit med om att lägga ned flera kontor runt om i Sverige. Inte för att det inte kommer att finnas någon tillväxt där men JM tror mest på de tre storstadsregionerna, Mälardalen samt Universitetsstäderna längs E4, Jönköping, Linköping och Uppsala.
– Det finns en stark urbaniseringstrend och det är där vi tror att den stora tillväxten finns.
Han påpekar samtidigt att det är viktigt att ha full koll på lokala mikrolägen i de här regionerna, för där kan JM ibland ta nästan lika bra betalt som i innerstadslägen. Det gäller till exempel för vissa projekt i Bromma och Täby. Och på Restaurangholmen i Nacka ligger snittpriset nära 75 000 kronor per kvadratmeter.
Ett annat exempel på hur företaget måste anpassa sig är de nya uppskovsreglerna. Den stora kundgrupp som tidigare sålde villan och flyttade in till stan utan reavinstskatt är inte längre är lika benägna att göra när det blir stora avbränningar på vinsten.
Den fullständiga artikeln går att läsa i Fastighetsvärlden #3/2009