”Han tar med sig action till Sverige”
Nu har Skanska åter en svensk koncernchef. De senaste åren har han ansvarat för USA-verksamheten och brinner nu för att vidareutveckla byggbolaget. Han ser en unik chans till korsbefruktning av kompetenser inom Skanska.
Redan när det i december stod klart att Skanskas förre VD Stuart Graham skulle sluta pekades Johan Karlström ut som den troligaste efterträdaren. Redan när han lockades tillbaka från BPA/Bravida 2001 snackades det en hel del om att det här var en mycket trolig framtida VD-kandidat. Nu tog styrelsen två månader på sig innan den skickade ut pressmeddelandet om utnämningen den 6 februari. Några timmar senare presenterades han för kapitalmarknaden på en välbesökt presskonferens på IVA i Stockholm. Många hade stött på honom redan tidigare i hans olika roller på Skanska under 2000-talet eller under hans tid på BPA/Bravida i slutet av 90-talet.
På presskonferensen presenterade Johan Karlström sig med:
– Jag är snickaren som förälskade mig i byggbranschen, bestämde mig för att köra KTH, och efter det började på Skanska.
Naturligtvis hölls presskonferensen på engelska eftersom den samtidigt avhandlade Skanskas bokslut för den internationella kapitalmarknaden.
Och engelskan, den amerikanska varianten, behärskar Karlström numera till fullo efter sina nära fyra år där som ansvarig för Skanskas amerikanska enheter. Fortfarande använder han sig av många uttryck därifrån även när han håller presentationer på svenska. Det är mycket ”action”, ”teambuilding” med mera då han med stor tydlighet berättar om hur Skanska ska utvecklas.
Åren i USA betecknar han själv som mycket viktiga.
– Det har varit otroligt lärorikt. Att få vara borta från Sverige och faktiskt konstatera att saker inte måste göras på det sätt som man är van vid. Det kan faktiskt fungera ändå, och jag tänker inte bara på byggbranschen utan även samhället i övrigt. Först reagerar man och tänker att hur kan det vara på det här sättet? Sedan upplever man att oj, det här är kanske till och med bättre.
Det är nyttigt att få se det så att man inte tar allt för givet och gör på det sätt man alltid gjort. Johan Karlström är övertygad om att Skanska kan förbättra erfarenhetsutbytet mellan företagets olika geografiska marknader.
– Om du tittar på hela samhället i USA så är ju det ett mera actiondrivet land. Man står inte och skrapar med foten utan man får ju saker gjorda, det kan vi ta till oss. Här i Norden är vi duktiga på att planera, vara organiserade och strukturerade. Det för vi över till USA.
Skanska i Sverige har också arbetat mycket långsiktigt med att utveckla medarbetare och morgondagens chefer. De här med medarbetarutveckling är något som vi också tar med till USA.
En annan sak han fann i USA och som imponerat är att den mycket stora marknaden leder fram till nischade aktörer och att dessa blir otroligt specialiserade.
– Vi har ju stora delar av organisationen som inte gör någonting annat än bygger sjukhus. Det är klart att det här driver fram en enormt specialiserad kompetens. Det här är en unik grej för Skanska att ta med sig när vi ska göra just de här sakerna i Europa. Samma sak gäller när vi ska bygga höga byggnader i Norden. Vi har all kompetens för det där borta.
Just nu driver Skanska ett nybyggnadsprojekt i Strängnäs avsett för ett läkemedelsföretag genom ett internkonsortium 50/50 mellan USA-organisationen och organisationen här och ett team från USA har också rest över hit för att medverka i anbudsstadiet till ett höghusbygge.
– Vi har gjort alldeles för lite sånt här tidigare, det är en jättemöjlighet.
Den allra viktigaste övergripande frågan för Skanska anser Johan Karlström är att knyta duktiga medarbetare till företaget. Några mål om volymökning finns inte, det är resultatet på sista raden som räknas. Volymmål leder ofelbart till att för låga priser offereras och framtida bekymmer.
– Så det gör inte vi, utan vi utvecklar duktiga människor att driva projekt. Desto fler duktiga medarbetare vi har ju mer kan vi utveckla vår business. Det är flaskhalsen som begränsar oss, inte marknaden – den finns.
Den fullständiga artikeln går att läsa i Fastighetsvärlden #5–6/2008