Varför byggs det så lite bostäder?

Även om bostadsbyggandet ökat väsentligt under de senaste månaderna har det, som de flesta vet, legat på extremt låga nivåer under ett par års tid och bostadsbristen blir alltmer märkbar i stora delar av samhället. Oftast är det vi byggherrar och de höga byggkostnaderna som utpekas som bovarna i dramat.

Därför var det välgörande att ta del av den undersökning som DI genomförde i höstas där de ställde frågan vilket som är det största hindret för ett ökat bostadsbyggande. Hela 29 % av de 1000 respondenterna ansåg att den största anledningen är att politikerna inte tar bostadsfrågan på tillräckligt stort allvar. 17 % framhöll de höga arbets- och materialkostnaderna som det främsta skälet, 15 % pekade på skatter och arbetsgivaravgifter medan 13 % ansåg att bostadsutvecklarna tar för bra betalt.

Jag instämmer i att byggkostnaderna fortfarande är för höga och att de måste ner. Men visst är det också så att de politiska initiativen kring bostadsfrågan varit osedvanligt osynliga på senare tid. Under förra årets valrörelse var de knappt märkbara. Det lilla som debatterades var behovet av fler hyresrätter och upprustningen av miljonprogrammen.

Och det är kanske detta som är ett av grundproblemen – att vi ständigt ställer olika bostadsformer mot varandra i stället för att fokusera hur vi kan öka takten i bostadsbyggandet i stort. Vi behöver alla typer av bostäder: småhus, radhus, villor i form av bostadsrätter, hyresrätter och äganderätter i en lagom blandning. Genom att skapa attraktiva boendeområden där många olika upplåtelseformer finns att tillgå, gör vi det möjligt för människor att välja boende efter deras egna ekonomiska förutsättningar och behov.

Sanningen i DI:s undersökning är att vi är många som har ett ansvar för att bostadsbyggandet håller sig på en jämn och bra nivå. Men tendensen med att ”skylla på varandra” är så gammal och inrotad att det tycks gå av bara farten.

Det är hög tid att vi i stället fokuserar på vad vi gemensamt kan göra för att lösa problemet. För det är ett problem, och ett allvarligt sådant, som de facto hotar hela vår välfärd om vi inte kommer till rätta med det. Ska vi fortsatt kunna konkurrera på en global marknad med bra jobb och växande företag måste vi också ha en bostadsmarknad som svarar upp mot detta.

Om lagstiftare och lokalpolitiker gör sitt, så att vi får enhetliga regler över landet vad gäller handläggningstider för detaljplaner, byggnormer och tillgång till byggbar mark, samt se över överklagandeprocesserna så ska vi dra vårt strå till stacken och göra vad vi kan för att få ner produktionskostnaderna och korta byggtiderna.

Jag välkomnar vår nye bostadsminister som förefaller ha ett genuint kunnande och intresse för bostadsfrågorna. Regeringens löfte om att göra en översyn av regelverken i syfte att skapa neutrala villkor för alla boendeformer är också välkommet. Och lika välkommet vore en skattelagstiftning som gynnar flyttkedjor i stället för att motverka dem.

Jag ser med tillförsikt fram emot ”samverkansåret” 2011!