Självbekostade monument

Varje samhällssystem har rest sina egna monument. Pyramiderna är ju mäktiga gravhögar framsprungna ur ett samhälle besatt av döden. Kinesiska muren är ett vackert och funktionellt monument över en erövrarkultur som beslutade sig för att sätta stopp för expansionen och skydda gränsen. Kristenhetens medeltida Europa har efterlämnat åtskilliga katedraler.
Den kapitalistiska samhällsordningen har naturligtvis också genererat åtskilliga monument. Det hittills mäktigaste är under konstruktion.
Så här är det.
I maj 2002 beslutade Shejk Mohammed bin Rashid al-Maktoum att tillåta utlänningar att investera i och äga fastigheter i Dubai. Tidigare hade det varit förbehållet invånare i Förenade Arabemiraten. I samband med beslutet skedde även betydande lättnader i reglerna kring byggande och fastighetsägande. Detta i kombination med en fastighets- och inkomstskatt på noll procent har minst sagt satt fart på byggandet.
En stad växer fram som får Las Vegas och Disneyland att framstå som småttiga och tråkiga. Det uppförs nöjesparker, kontor, hotell och lyxlägenheter. Ett palatsområde – villaområde låter futtigt i sammanhanget – har skapats på enorma landtungor som schaktats ut i havet. Alla får sjötomt.
Och mitt i allt detta reser sig Burj Dubai, en skyskrapa som väntas stå klart vid slutet av 2008. Redan i dag är det värdens högsta byggnad. Nu har byggarna nått till våning 152 på 565 meters höjd. Hur högt tornet kommer att bli är hemligt, men de flesta gissar på en bra bit över 800 meter. Utöver hotell, gallerior, nattklubbar och kontorslokaler finns möjlighet att köpa paradvåningar designade av Giorgio Armani i tornet. Priserna är mycket konkurrenskraftiga om man jämför med liknande boenden på andra håll i världen.
I sanning ett monument över kapitalismen. Och till skillnad från tidigare monument så finansierar det sig själv.
Detta säger något om vår tids samhälle.