Ösa-pösa eller hörpa-snörpa
Upplever ni som jag att allt i dessa tider blir mer och mer extremt? Eller beskrivs verkligheten som mer extrem än den i själva verket är. Stämmer karta och verklighet? Antingen är det hausse och man kan inte nog skruva upp förväntningar och krav tillräckligt, eller så är allt nattsvart och mörkrets furstar försöker överträffa varandra med den ena dystrare profetian än den andre.
Under det senaste året har det skrockats om stora fall på fastighetsvärden och att många fastighetsbolag skulle falla offer i den pågående krisen. Jämförelse har gjorts med andra länder och städer där fallet varit stort. Men för att något skall falla hårt och djupt måste det ha stigit högt. Även till min förvåning har vissa fastighetsbolag i Sverige klarat sig bättre än man hade befarat.
Jag tror att vi i fastighetsbranschen kommer relativt helskinnade genom den här ekonomiska krisen. Däremot tror jag att vi får en längre tid av ganska tråkig marknad. Vår bransch är sencyklisk och banksektorns brist på krediter till rimliga villkor kommer prägla marknaden under längre tid än vi önskar. Nu börjar media prata om gröna skott och med BNP-siffror som överraskar positivt i Tyskland och Frankrike eller en amerikansk husmarknad som verkar bottna får vi snart en förväntan om V-formerad återhämtning och hyperinflation.
Och mitt i den spirande optimismen gör Swedbank en nyemission. Bra, som kund, tycker jag. Jag vill ha starka banker som kan göra nya affärer. Och då kanske inte bara med sina befintliga kunder utan kanske i hälsosam konkurrens ta en och annan affär från någon annan bank. Andra kommer säkert att börja fundera på vilka lik i lasten som finns och som ännu inte flutit upp till ytan.
Problemet kommer en tid vara att karta och verklighet kommer gå i otakt. Sannolikt kommer vi se en hel del positiva signaler från ekonomin i stort som ökar förväntningarna även på vår bransch. Samtidigt vet vi att vakanser i Stockholms kontorsbestånd sannolikt kommer toppa om något år och att bankerna sannolikt kommer ha det tufft ett tag till.
Som ni förstår önskar jag att vi alla inklusive mig själv skulle se lite mer nyktert på tillvaron och inte dras med denna berg- och dalbaneliknande värld. Tyvärr hyser jag dock ingen förhoppning utan kräver rekordvärme i hela Sverige i september!
- Kommentera gärna krönikan här nedanför! En ny ”het” krönikör publiceras här varje måndag